Dödens kappa [oneshot ] |
Det var slutet på oktober, dom kalla havsvindarna svepte in över staden och kylde ner allting som kom i dess väg, inklusive den unga flickan som ensam vandrade längs vägkanten. Ljuset från bilarna som passerade speglades i hennes tårdränkta kinder, med tomma ögon såg hon bilarna köra förbi, en efter en, helt utan att bry sig om henne.
När hon svängde in på cykelbanan kunde hon urskilja ett par gestalter längre fram, men än så var dom för långt bort för att hon skulle kunna se vilka det var, allt hon uppfattade var skrik och skratt från dom okända personerna, allt eftersom hon närmade sig gruppen så sjönk modet allt mer. Dom korta kjolarna, höga klackarna och cigaretterna i deras händer var allt för välbekanta.
medans hon närmade sig så blev skriken högre och skratten allt kallare, hon fortsatte att gå framåt men hon hann inte långt innan hon stötte in i en kraftig bröstkorg. ”vart är du påväg någonstans?, ska inte småtjejer ligga i sängen vid den här tiden?” skratten som undslapp deras läppar var kallare än isvindarna som svepte in över landet. Hon skyndade sig vidare medans tårarna en engång rann ned för hennes kinder, orklös sjönk hon ned på den kalla asfalten och slöt ögonen.
Minnesbilder från hennes skoltid fladdrade förbi, från en skrattande flicka på knubbiga barnsben till en tonåring ensam i ett hörn med skolans innegäng runtomkring henne. Orden som skreks åt henne, slagen som haglade över hennes kropp fick tårarna att rinna snabbare. Först när någons händer skakar om hennes axlar och ropar åt henne vaknar hon upp ur minnerna och ångesten. Framför henne står ett gäng med ungdomar och stirrar skrämt på henne, en av dom pratar hetsigt i telefonen, en annan står med ansiktet gömt i, antagligen hennes pojkväns, jacka.
Hon ser upp på tjejen som ruskat om henne och känner hur hela omvärlden snurrar, på avstånd hörs ambulanssirenerna och det sista hon ser innan mörkret sluter sig om henne är dom blå lamporna på ambulansen som stannar med gruset sprutandes om däcken. Avsvimmad faller hon ner på rygg i gruset och låter mörkret och tystnaden svepa in henne i sin trygga kappa.
|
| Kommentarer | | PussEmma - 21 feb 11 - 16:02 | | Jättebra..skulle vilja höra fortsättning på den förra...med Timmy och... |
|
|
|
