Dödlig förälskelse [10*] SISTA DELEN! |
Dödstragedi
Pontus Ahlfors och Celia Brooks kärlek tog ett snabbt slut. Enligt vänner, hade de blivit ett par på samma dag de möttes. Deras familjer och vänner är skakade av deras tragedi.
Familjen Ahlfors hade en till pojk förutom Pontus, som dog en olycklig död i Spanien, med Pontus som vittne.
"Den dagen har alltid förföljt Pontus, eftersom han var där. Men han hade inte kunnat göra nåt, inte mot en vuxen man!" säger Karin Ahlfors gråtmilt.
Pontus psykolog, James Peades, ville lämna en kommentar och försvara Pontus.
"Pontus hade det svårt. Ett sånt trauma sätter ärr i ens hjärna. Pontus har sagt att han upplever sitt minne om och om igen, men ibland med andra personer än hans lillebror. Han drömmer, och försöker skydda den här personen, och föreställer sig hur han hoppar på anfallsmannen och försöker skadliggöra honom. Om det är en annan person jämte den sovande Pontus, kan det gå illa."
Det var en väldigt bra beskrivelse om vad som hände det unga kärleksparet. Celia Brooks hittades död i Pontus Ahlfors säng efter han själv hade ringt polisen.
”Hans röst var… död, tonlös. Han lät sorgsen och tom.” säger kvinnan som tog emot nödsamtalet. När polisen kom fram hade man hittat en lapp, underskriven av Pontus Ahlfors, där han förklarade vad som hade hänt. På lappen stod det:
Jag är ledsen. Jag menade aldrig att skada henne, hon var mitt livs kärlek. Jag är skyldig till Celias död, och det var mitt fel att hon dog. Men jag ska träffa henne igen. Det ska jag…
Kort, men enkelt. Polisen han inte göra mycket på brottsplatsen innan de fick ett larm om en ung man som hotade med att ta självmord. De åkte förstås snabbt till platsen enligt larmet, och i detta fall var det Saltebron, en bro med 87 meter ner till vattnet. Mannen stod på kanten, och polisen identifierade honom som Pontus Ahlfors. Polischefen Arnold Pettersson var förhandlaren. ”Jag försökte få honom att gå ner, jag erbjöd honom mildare straff efter vad han hade gjort, eftersom han inte skulle kunna slippa undan fängelse, och jag försökte prata honom ur sitt val.”
Men det hjälpte inte. Enligt vittnen, hade Pontus sett död ut, men han såg ändå ut som om han lyssnade uppmärksamt på polischefen. Men precis när alla trodde att det var klart, att Pontus skulle klättra in, hoppade han ner och slog i vattnet. Man fick snabbt upp Pontus ur vattnet och hans hjärta slog svagt.
”Han var blek, och hans ögon höll på att hoppa ur skallen på honom. Han var spänd och stirrade ut i ingenting.” säger Olivia Nilsson, ambulansvårdare. ”Men plötsligt fylldes hans ögon med en värme, och han slappnade av. Han såg på mig och bad mig att säga till hans familj hur mycket han älskade dem, och att jag skulle be familjen Brooks om ursäkt åt hans vägar. Han ville också att jag skulle säga till hans familj att han inte ångrade det han nyss hade gjort, och han ville inte att de skulle sörja honom. Han sa att han äntligen skulle få träffa Celia igen. Han blundade och suckade när hans hjärta stannade.”
Olivia berättar vidare om en närvaro som skrämde henne. Den var kall, men ändå varm. Sorgsen, men ändå lycklig. Plötsligt rördes Pontus hår emot vinden, som om en hand dragit genom hans lugg. Ett svagt tack viskades i Olivias öra, och närvaron försvann. Rösten hade tillhört en flicka, men mer kunde Olivia inte berätta.
Jag ber er, lyd Pontus sista önskan. Sörj inte. Hylla hans liv, och det goda han gjorde. Sörj inte Celia heller, utan bry er om den värme och det ljus hon spred omkring sig.
Vi tillägnar det här stycket till familjen Brooks och familjen Ahlfors.
Jessica Langton
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Hateful - 29 dec 10 - 23:12- Betyg:  | (Egentligen hade jag tänkt lämna tomt här, lämna allt åt siffrorna, men jag kan inte.
Den är otroligt underbar! Den är lite kort, men inte slarvigt kort, utan fortfarande
lika välskriven som en lång, eller det blir fel, för längden spelar ingen roll.
Okej, så här då.
Den är otroligt välskriven, och visst blir man lite sorgsen över att den slutar så tidigt,
att man inte för följa den längre, men egentligen spelar det ingen roll.
Bravo!) |
|
|
|
