Dödlig förälskelse [9*] |
Celia vaknade av att en lätt bris träffade henne på magen. Hon slog leende upp ögonen och suckade nöjt. Hon drog på sig pyjamasen som hade åkt av på morgonen, och gick för att leta efter Pontus. Hon hittade honom i köket. Celia slog armarna om honom. "Mums! Frukost!" sa hon glatt och släppte Pontus. Hon gick och satte sig vid bordet, och Pontus kom med mackorna. "Jag hoppas att du gillar skinka." sa han stelt, fast han var mer... levande än vad han hade varit imorse. Imorse? Celia tittade på klockan och gapade. Klockan var halv ett. Chocken hade säkert fått henne trött, och Celia kände sig pigg och glad. Hon tog en macka och log när Pontus hand tog tag i hennes. Pontus lät Celia äta upp, och tog sen tag i hennes andra arm. Han såg henne djupt in i ögonen, och suckade. Celia höjde på ena ögonbrynet och undrade vad som skulle hända. "Jag är glad att du alltid kommer att finnas vid min sida. Jag ska behärska mig!" Pontus lät bestämd, men ett naturligt leende klistrades på hans läppar, och ögonen lyste av beslutsamhet. "Okej!" sa Celia och drog med sig Pontus upp i stående ställning. "Jag älskar dig!" skrek Celia och drog med sig Pontus i en vild dans. De skrattade länge, och till sist satte de sig i soffan och pratade länge.
Paret levde i lycka, och gjorde aldrig slut. De var bästa vänner, och uppskattade varandra. De fick träffa sina respektive, och Pontus lyckades hålla hans drömmar på avstånd. Deras förhållande var full av kärlek, kyssar och omtanke. Men ett förhållande brister alltid, antingen av otrogenhet, olikheter, gräl, olycka... Eller som så det blev för Pontus och Celia. Men man träffas alltid igen.
|
|
|
|
