Vintern lyser i dina ögon - Del 1 - Vinterspecial |
Del 1
Han vaknade ur drömmen med ett ryck när han hörde mannens grymtande långt ute i det fjärran landet. I hans honungsbruna ögon skymtade en rödkantad sorg blandad med en evig glädje. Hans pappa hade återvänt. Precis som i drömmen gick han upp och drog av sig den varma fällen, medan han lugnt betraktade sin sovande fru med ett litet leende på de rosa läpparna.
Luca.
Viskningarna fördes med vinden och nådde hans stela hörsel långt senare än tänkt. Han kysste den unga kvinnan på pannan som kved lågt av den ljuva drömmen.
Liza, muttrade han för sig själv och blicken vandrade längtande längs hennes solbrända kropp som doldes av den fina pälsens värme. Hon var så fruktansvärt vacker att det sved i honom av lycka.
Luca.
Där kom den igen. Viskningen som tydde på att den nya dagen snart skulle gry och att han var sen till sitt möte med far.
Hans bruna steg förde honom till den gassande morgondagen och den klarblåa natthimlen han möttes av färgades indigo av solens första strålar. Han läppjade på sin vattenbägare innan han kastade av sig kläderna och dök in i det kalla Karibiska havet. Rösten smekte honom till ro under vattenytan när han svävade i det djupa havsskenet bland mjuka korallrev och vackra fiskar.
Luca, hör du mig, min son? Rösten lät så melankolisk att till och med Luca hajade till av en växande skräck. De kommer Luca, förstår du det? Min son, de kommer för att hämta dig och ingen annan.
När han återvände till den varma fällen och den vackra kvinnan som sov vid hans sida, kände han sig alldeles omtöcknad av vild skräck. Kvinnans ebenholtsvarta afro, täckte de vackra ansiktsdragen och de grå, nästan kattlika, ögonen. Hon muttrade i sömnen när Luca lade sig för nära och sög i sig hennes värme. Han älskade henne så att det gjorde ont, alldeles för ont. Och att skiljas från henne vore en omöjlighet.
Den putande magen som tydde på att hon var redan förbi sina fem månader, hade redan växt sig så stor att han kunde känna den lillas iver av att få bli född.
Liza, viskade han lågt och melodiskt. Den unga kvinnan slog upp ögonen och på hennes läppar skymtade en oro som bara fruar och makar kan känna inför varandra.
”Vad är det? Har det hänt något?” Hennes mjuka, smultronläppar, hade en särskiljande bisterhet över sig som han inte riktigt kunde placera.
”Nej, min sköna. Det har inte hänt något.”
I skenet av en varm fackla, höll paret om varandra, delade varandras tårar och livslust.
Men någonstans i magtrakterna fanns ändock det orosfrö som fadern hade sått.
De kommer Luca, förstår du det? Min son, de kommer för att hämta dig och ingen annan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 29 dec 10 - 05:50 | jag kan inte göra annat än att fullständigt hålla med Jenny! Du skriver helt otroligt fantastiskt och varje gång jag läser dina texter slås jag av vetskapen om att du verkligen, verkligen har talang för det här!
<3 | JennnyJ - 25 dec 10 - 14:30- Betyg:  | ÅH. hur gör du egentligen? kommer orden bara svävandes allteftersom du skriver eller sitter du länge och funderar ut vad det ska stå? det känns som om du sitter där medan fingrarna flyger över tangentbordet och fyller worddokumentet med vackra ord och meningar som om det var vad du var född till att göra. du har banne mig det här i blodet, annan förklaring kan jag inte komma på. dina texter är så underbart vackra, så färgglada, så känslofyllda. varje ord är så perfekt, som en länk i en kedja. varje ord fyller sin plats och tillsammans ger alla de där perfekta orden, som du alltid lyckas finna, ett så sjukt starkt budskap så jag vet inte vad. dina texter blir alltid, alltid, alltid så otroligt levande så jag lovar dig, det känns inte som om man läser en historia. det känns som om man för en kort stund lever deras liv.
underbart.
/din, Jenn |
|
|
|
