En flickas Liv Del 2 |
Kapitel 2
Ett leende sprack upp på hans ansikte, och vi gick tillsammans ut från skolan. Vi sa ingenting på vägen hem till honom. När vi gick där på vägen, märkte
jag att han inte bodde särskilt långt ifrån mig, bara gatan över.
Deras hus var stort och rött, och låg lite avlägset. De var ett av de finaste husen i stan, jag hade gått förbi de många gånger och bara "beundrat" det.
När jag var liten brukade jag alltid titta in i huset, men jag kunde gissa att det förändrats sedan dess.
"Hur kommer det sig att ni fyllade hit?" frågade jag
"Pappa ville inte bo i Stockholm längre han ville neråt landet. Och bo lite mera på landet, så vi flyttade med honom." sa Patrick och låste upp dörren
Trädgården var väldigt stor och full av snö.
När jag kom in i hallen blev jag förvånad, den var oerhört stor och allting gick i gråa nyanser.
Visst, vårat hus var också stort inuti men detta kändes större.
"Här bor jag." sa han och log
"Det är underbart." sa jag och log
"Är du hungrig?" frågade han
"Jo lite, du?"
"Ja det är jag, ska vi göra oss något att äta?"
"Visst," sa jag och följde honom in i köket.
Emellan hallen och köket var det som ett slags "mellan" rum där det var en hel del tavlor, och en stor spegel med guld ram.
Jag vet inte om det var riktigt guld, men det tvivlar jag på.
Köket var som hallen väldigt luftig och stor. Huset var på något sett gammaldags med moderna inslag.
"Erat hus är verkligen vackert" sa jag och tittade på honom
"Jag har sett vackrare ting" sa han och rodnade samtidigt som han sneglade blygt på mig.
Jag log och förstod vad han menade. Mina kinder blossade i rött, och jag kände hur smickrad jag blev. Det var en komplimang jag aldrig fått.
"Vad vill du ha för något?" frågade han
"Välj du,"
"Okej, sätt dig ner så lagar jag något gott."
Jag gjorde som han sa, och tittade på honom där jag satt. Han tog fram en stekpanna, och en gryta och började laga.
När han precis börjat kom någon in i huset, och började ta av sig ytterkläderna.
"Hallå?" hör man en kvinna säga
Hon kom ut i köket där Patrick stod och lagade mat åt oss.
"Hejsan Raring" sa kvinnan och log.
Hon såg mig inte där jag satt.
Hon var väldigt vacker, det mörkbruna långa hårt var rakt och var som mitt hår i en fläta som hängde nerför hennes rygg.
Hon hade små lätta fräcknar, och mandel formade ögon som lyste i grönt. Hon bar en vit skjorta, och ett par halv mörka jeans.
"Hejsan Mamma, får jag.." började Patrick
Just då han började prata upptäckte kvinnan, mig där jag satt på köksstolen.
"Nemen har du redan funnit en vän" sa hon och log
"Detta är Patrizia" sa han med ett leende.
"Hejsan, mitt namn att Juliette Andersson," sa hon och tog min hand.
"Hej, Patrizia Måndotter" sa jag och log
"Hur kommer det sig att ni har träffats?" frågade hon nyfiket och tittade från mig till honom.
"Vi går i samma klass," sa jag och log tillbaka
Hon satte sig ner på en stol bredvid mig, tittade nyfiket på mig.
"Måndotter, jag känner igen det," sa hon och funderade
"Min pappa heter Rickard och min mamma Sanna du kanske vet vilka de är?"
"Ja, Sanna och jag jobbar tillsammans" sa hon och log "En väldigt trevlig kvinna må jag säga"
"Jasså," sa jag glatt
Min mamma jobbar som sekriterade på banken. Hon har jobbat där så länge jag kan minnas.
"Jag hoppas du och Patrick kommer trivas tillsammans" sa hon och blinkade åt mig
Jag kände att jag ännu en gång rodnade, och att det var svårt att dölja att jag började bli lite intresserad av honom.
Hon gick sedan ut ur köket, och upp för trappan.
"Du får ursäkta min mamma" sa han och man såg hur generad han var.
"Jag tycker hon verkade snäll" sa jag sanningsenligt.
Han tittade på mig och log.
"Gillar du att laga mat?" frågade jag efter ett tag
Hans mamma kom in i köket igen, klädd i mysbyxor och en t-shirt.
"Han är en underbar kock" sa han och klappade hans kind.
"Snälla mamma, kan inte du gå ut härifrån?" sa han och tittade med en menande blick på henne.
Hon tittade på honom och skrattade, hämtade ett glas med vatten och gick ut igen.
När maten var klar satte vi oss och åt, han hade lagat någon thai gryta, med ris. Den var helt underbar.
Jag förstår inte hur man kan tycka om att laga mat, och hur man kan vara en så fantastisk kock.
Sedan ställde vi in sakerna i diskmaskinen och gick sedan upp på hans rum.
Han hade en snygg mörkblå tapet, och möbler i matchande färger.
Han satte sig i soffan och bad mig att sätta mig bredvid.
"Kan du inte berätta lite om dig själv?" frågade jag
"Vad vill du veta?"
"Har du flickvän?" frågade jag nervöst.
"Nej, det har jag inte. Har du pojkvän?"
"Tuvärr så har jag det" sa jag och tittade ner
Hans blick blev sorgen och han tittade ner i backen.
"Vad menar du med tuvärr?"
"Mina känslor började svalna för några veckor sedan, och nu vill jag inte ha honom längre.
Problemet är bara att mina vänner älskar honom, och tar förgivet att det alltid ska vara vi. Och han gör allting för att behålla mig.
Och vi har bråkat en hel del den sista tiden" sa jag och tittade rakt in i hans ögon.
"Okej, vad jobbigt. Vet du?" sa han sedan
"Ne?"
"Idag i skolan, då kom en kille fram till mig när du var och hämtade något i skåpet. Han sa att du alltid var glad och lycklig.
Att du var den lyckligaste tjejen i staden, hade allt.
Han sa också att du knappt visste vad problem var, och att om jag skulle få dig på kroken skulle jag aldrig vilja lämna dig.
Eftersom du var så underbar.
Vad menade han med at du var den lyckligaste tjejen i staden?"
frågade han och tittade undrade på mig
Jag kände hur det hög till i magen, och att jag verkligen skulle ta chansen att berätta allting för honom. Hur det egentligen ligger till.
"Patrick, så här är det. Allt de folk säger om mig är bara skit snack. Dessa människorna känner mig inte. Ingen känner mig.
Jag har aldrig fått chansen att vara den jag egentligen är, förrän nu. När jag sitter här med dig,
och när jag varit med dig hela dagen, de är då jag varit mig själv.
Men alla har skapat sig en bild av mig, som verken är sann eller riktigt.
De ser mig som en dröm, någon utan brister.
En flicka som inte varit med om någonting." sa jag och tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. "Sanningen om mig är att jag är snäll, glad för det mesta.
I skolan är jag alltid glad för att ingen ska se smärtan i mitt hjärta.
Min bästa vän dog på Gran Canaria när jag var 12 år,
och jag har aldrig kommit över det helt. Alla människor gör alla val åt mig, jag får aldrig göra några val själv. Alla tar så mycket för givet. Jag får aldrig göra som jag vill,
utan ska alltid följa ett visst mönster. De försöker få mig att köpa alla fula märkeskläder för att de är moderna. De vill att jag ska vara någon som de kan se upp till. Visst jag tycker om mina vänner, men det är bara så jobbigt att vara någon man inte är.
Jag får inte vara allvarlig för då är jag sur, och allt som är negativt. Jag får inte vara trött, för då har jag massa problem och börjar bli deprimerad. Jag måste hela tiden lyssna på alla andras problem, men jag kan aldrig komma till någon med mina problem.
Så har det alltid varit.
De enda se säger är, 'du kan ju inte ha några problem.' "
Just när jag sagt detta släppte allting och en lättnad spred i hela min kropp, och kom ut i tårar.
Han torkade bort tårarna från min kind och log mot mig.
"Tårar klär inte ditt ansikte"
Jag började skratta och tittade på honom. Hans vackra ögon, fick mig verkligen att vilja kyssa honom. Men jag visste att det inte var en bra idé.
"Vad får dem att inte vilja se den du egentligen är?"
"Ingen vill ha mig för den jag är."
"Alltså, jag gick förbi dig när du stod vid skåpet. Jag har aldrig sett en tjej som du. En tjej som varit så himla snygg. Titta på dig! Du har ett gudomligt utseende, och när du tittade på mig med dina vackra ögon i skolan så höll jag på att dö.
Sedan då Mats tog ut dig från klassrummet,
och sa att du skulle visa mig runt trodde jag att det var en dröm. Och din personlighet som du visat för mig, åh den är helt underbar. Du är helt underbar" sa han och log
"De som fick mig att dras till dig med blicken, var ditt underbara utseende. Du ser ut som jag vet inte. Du är nog den sötaste killen jag någonsin sett. Och jag gillar din personlighet. Du är den första som har accepterat mig som jag är." sa jag
Vi satte oss närmare varandra, men vi visste att vi inte fick. Men jag ville verkligen, men jag vågade inte.
"Så, vad ska du göra mera i veckan?" frågade jag
"Jag vet inte, vill du va med mig?" frågade han
"Jo, gärna." sa jag, "Men jag tror jag måste gå nu, klockan är ju rätt mycket"
"Jo tuvärr, ska vi va i morgon?"
"Ja, gärna" sa jag
Han hängde med mig ner till hallen.
"vi ses i morgon då" sa jag och tittade ner
"ja, det gör vi." sa han och började gå fram emot mig.
Två minuter senare stod han så nära att jag kände hans andetag. Jag kunde ha kysst honom om jag ställt mig på tå.
"Vill du vänta på mig vid skåpet i morgon?" frågade han och böjde sig ner mot mig en bit.
"Ja, gärna" viskade jag och ställde mig på två.
Nu var våra läppar så nära varandra att de kunde ha snuddat varandra om jag vara började upp huvudet.
Istället öppnade jag dörren, och backade.
"Hejdå" sa jag och stängde dörren.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Kjalla - 5 aug 07 - 11:52- Betyg:  | Shiit va ja älskar denna novellen <333
Du skiver skit bra :D | | Ebbaandyou - 20 apr 07 - 01:57- Betyg: | | tänk om det kunde hända i mitt lilla bajliv...skiiit bra :'( | | MinnaMy - 7 sep 06 - 06:20- Betyg: | | lever sig liksom in i dina noveller jätte lätt :D kan verkligen känna mig osm hon tjejen.. :P | | carrou_mrs_cool - 27 jul 06 - 08:13- Betyg: | ååh, nu måste jag läsa nästa deeel!!!
//Caroline | | Tuvalover - 9 jul 06 - 20:50 | nice, bra för bra, ja känner i igen mej i tjejens ställning.. (just nu.)
du äger stort på å skriva.. | | damnbeauty - 8 jul 06 - 04:04 | | ;) | | ida1 - 21 jun 06 - 02:07- Betyg: | Jätte Jätte BRA !!!
fortsätt skriv " | | sofia_palmen - 16 jun 06 - 00:54- Betyg: | | gud va bra :D | | catten - 12 jun 06 - 01:55 | | du e grym helt enkelt...facinerad | | _Isa_ - 11 jun 06 - 21:29- Betyg: | | sååå otro´ligt duktig är du! man blir som insvept i dina oveller, och sedan kan man bara inte sluta läsa dom!.. du är otroligt duktig!! o det är så spännande!! mer mer :D:D:D | | tjejen86 - 11 jun 06 - 20:52- Betyg: | som vanligt en till jättebra novell av dej.
kram | | Jossann_ - 11 jun 06 - 07:00- Betyg: | eftersom du hela tiden fångar orden och känslorna så kan det inte bli för långt!
det är verkligen jätte bra :D
nu ska jag läsa nästa =) | | crytime - 11 jun 06 - 06:26- Betyg: | | Vill läsa mer!!! | | Triangel - 11 jun 06 - 05:58- Betyg: | nee de e precis lagom och skit bra :D ...helt underbart ...spännande till nästa fortsättning ...
mer mer mer :D !! | | Mysticalgirl - 11 jun 06 - 05:45 | | Förlåt att delen blev så lång,:S |
|
|
|
