En flickas liv. Inledning |
Inledning
Mitt namn är Patrizia Haag, 15 år gammal fyller 16 i Augusti, en underbar månad.
Jag bor tillsammans med min mamma,pappa och min storebror Oliver som är 18år, fyller 19 i April.
Han är stjärnan i mitt liv, jag älskar honom otroligt mycket.
Vi pratar om exakt allting, och vi kan verkligen lita på varandra.Tillsammans är vi oslagbara som vi säger.
Jag har varit djupt deprimerad i snart 1år, jag orkar inte med livet längre. Allting är som ett tomrum utan början, utan slut.
Det är min hemlighet, som jag inte sagt till någon mer än min bror.
Om du skulle fråga mina vänner skulle de säga att mitt liv var perfekt.Deras vanliga kommentarer är;
”Jag skulle gärna leva ditt liv, du har aldrig några bekymmer, du är alltid lika glad.
Du är både snygg, populär bland alla, har massa vänner, människor som älskar dig och en underbar familj som både är rika, och har bra band.”
Men de skulle bara veta hur jag mår, hur mycket jag gråter på nätterna, och hur min själ skriker.
Kampen mot mig själv, det är mitt största hinder. Alltid vara tvungen att vara någon jag inte är.
Min bästa vän Tove, är så underbar. Även om hon inte märker att jag mår dåligt är hon den enda som inte tjatar på mig om hur perfekt mitt liv är. Så fort jag berättar om mina relativt
små problem blir hon som en skyddande ängel och verkligen lyssnar på mig och hjälper mig så gott de går. Men Tove går i 9a och jag går i 9 c.
Mina andra nära vänner är, Maria,Marica,Olivia, Gabriella.. De är de, och Tove som jag umgås med mest.
Vi går alla på samma skola, och i samma årskurs. Maria går i min parallell klass 9d och Marica går i 9e och Gabriella går i 9f tillsammans med Olivia. De får mig ändå att orka leva.
Även om det är svårt att kämpa.
Min pojkvän Markus får mig bara att vilja dö ännu mera, det är så svårt med honom.
Anledningen till att jag och Markus blev tillsammans var att han var jätte kär i mig, och så träffades vi och blev tillsammans.
Allting gick otroligt fort. Och för ett tag sedan började mina känslor att svalna.
När jag sa det till honom blev han ifrån sig av förtvivlan. Han blev jätte ledsen, och då kände jag mig så dum, och tänkte att jag kanske inbillade mig.
Och sen blev de att vårat förhållande fortsatt. Och sedan dess har han gjort allting för att behålla mig, och mina vänner tyckte att han var jätte gullig mot mig.
Och det var han ju, men jag vet inte vad jag känner längre. Mina vänner älskar honom, och när jag sa till dem att mina känslor börjat svalna, sa de att de var inbillning.
Ingen lyssnade som vanligt.
Tove sa att jag fick bestämma själv.
Hon är så underbar.
Jag älskar mina föräldrar de är så underbara, de får mig också att le. Men jag älskar dem inte lika mycket som jag älskar min bror. Så nära står de mig inte.
Men alla andra människor i mitt liv, är bara vänner som kommer och går. Falska människor, som fjäskar för mig. Men jag vet inte, allting känns så konstigt med dem.
De förväntar sig alltid att jag ska vara så glad, och så sprallig. Jag ska inte vara ledsen, jag vet inte vad sorg är tror dem. De tror aldrig jag mått dåligt.
Jag lever ett liv fullt som alla har bestämt hur det ska vara, jag har inte varit mig själv sen Senira dog.
Hon dog när jag var 12 år gammal, jag inte aldrig kommit över det. Hon var som jag, vi var som tvillingar både till utseendet och sättet. Alla sa att vi var tvillingar,
för vi gjorde alltid samma saker kunde fylla i varandras meningar. Vi var som syskon, vi visste allting om varandra.
Men så en dag var hon i Gran Canaria med sin familj, där hon en natt gick ner till havet då de var jätte stora vågor för och bada. Och sen dess har hon varit försvunnen, de hittade aldrig kroppen.
De sa att den hade troligtvis dragits långt ut till havs. Hon hade drunknat. Mitt liv är inte lika fullt av liv sen hon dog. De är bara ett rent spel.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Miss-G - 27 maj 07 - 21:58- Betyg:  | | nee va sorligt :S o väldigt bra skrivet en femma såklart ! | | RaspberryMums - 9 apr 07 - 21:59- Betyg: | Jätte bra skrivet<3 tycker jätte synd
om dej håller lixom sådä me deij på nå sätt.. :/
Å de känns att du berättar de dä om mej.. :/
Men hoppas allt går bra<3 | | SandraGibson - 15 dec 06 - 07:48- Betyg: | Som sagt, jag älskar det du skriver =) Och du kommer komma
långt om du fortsätter så här bra. (L) Ha det bäst. | | carrou_mrs_cool - 27 jul 06 - 07:52- Betyg: | stackars dig, känner verkligen med dig...!
din vän Caroline | | ninaF - 30 jun 06 - 05:34 | | jag sa ju att jag skulle läsa en av dina berättelse, men insåg inte att de va så långa ;) så jag får läsa lite itaget. gillar din inledning, den tilltalar. tummen upp ;P | | banjo1 - 27 jun 06 - 00:22 | | Det är nog mej du skriver om . | | MinnaMy - 26 jun 06 - 23:51- Betyg: | | jätte bra som vanligt ;) | | manda17__ - 17 jun 06 - 07:41 | | som sagt . du är bäst på att skriva . och vet du ? Patrizia är lika perfekt som jag tänkte att hon var när du förklarade henne (: riktigt , riktigt bra (: | | catten - 12 jun 06 - 01:39 | | bra... | | mej - 11 jun 06 - 07:18 | | Fint skrivet! Bra inledning! | | bonnilie - 11 jun 06 - 05:55- Betyg: | | nej men ååh....va sorglit!!! |
|
|
|
