FALSK del 9 |
Kallsvett. Panik och rädsla. Händer överallt. Smärtan. Den outhärdliga smärtan.
Lampans ljus lyste rött genom ögonlocken. Hon öppnade ögonen och såg mamma förskräckt komma rusandes. Någon skrek. Personen som skrek gick inte att få tyst på. Kunde hon bara sluta skrika! Det gjorde Sara galen. Hon upptäckte tillslut att det var hon själv som skrek och började hyperventilera istället. Mamma skyndade sig genom rummet fram till Saras säng, böjde sig ner och kramade henne lugnande. Sara kände hur mamma försiktigt strök henne över håret och började andas lugnt igen.
– Vad var det som hände? frågade mamma mjukt.
– Mardröm, sa Sara svagt.
– Vill du berätta vad den handlade om? sa mamma försiktigt.
– Det… det var om pappa, ljög Sara.
Hon ville inte, kunde inte, berätta för mamma om vad som hade hänt.
– Älskling… vad hände i drömmen? frågade mamma nervöst.
Sara såg sorgen som mamma hade känt när pappa lämnade dem glimta till i hennes ögon.
– Ingenting, sa Sara hårt. Jag vill inte prata om det, det är lugnt. Gå och lägg dig igen.
Mamma studerade tveksamt Saras kallsvettiga ansikte. Sara stirrade envist tillbaka och tillslut sa mamma, lite lättad:
– Okej, men säg till om det är något, älskling.
Hon böjde sig fram och pussade henne god natt på pannan. Snabbt ryckte hon bakåt och tittade oroligt på Sara.
– Du har ju feber! Usch då, ingen skola för dig imorgon heller, eller idag menar jag, sa hon och tittade på Saras väckarklocka, visarna stod på halv fyra.
Fem timmar senare vaknade Sara med ett ryck. Hon reste sig upp och gick fram till fönstret som mamma hade ställt på glänt. Alla löv hade fallit från träden och det började bli kallt ute. Huttrandes stängde hon fönstret och gick ner till köket. Telefonen började ringa men Sara orkade inte, ville inte, svara. Tillslut var hon ändå tvungen att göra det för personen som ringde tänkte tydligen inte sluta förens hon svarade. Långsamt lyfte hon luren mot örat.
– Hallå, sa hon tyst.
– Tja, miffo! Varför är du inte i skolan längre? Tänker du skolka på heltid, eller har du fortfarande kraftig baksmälla?
Filippa. Såklart, vem annars skulle det vara? Med en blick på köksklockan såg hon att det var dags för idrott, eller rättare sagt, cigg och chailatte.
– Jag är sjuk, sa Sara och försökte låta så ynklig som möjligt.
Hon hörde hur Filippa började skratta.
– Så det är alltså baksmälla. Jäklar vad du måste vara lättpåverkad om lite extra krök får dig att ta en veckas paus.
Sara hörde hur hon började skratta igen. Hon blev plötsligt allvarlig och sa med en låg röst:
– Asså du, btw, vad hände egentligen på festen? Jag svär på att jag såg dig och Karl gå upp för trappan.
Filippa tystnade och Sara förstod att hon väntade på att Sara skulle bekräfta hennes misstankar. När Sara fortfarande inte sa något, bestämde sig Filippa för att göra det själv.
– Hade ni SEX? Utropade hon ivrigt.
Sara hörde hur hon fnittrande slog handen för munnen och viskade:
– Förlåt. Jag menar, hade ni sex?
Sara tvekade. Men tillslut bestämde hon sig för att hon kunde säga det till Filippa, det var ju trots allt hennes bästa vän.
– Han våldtog mig, sa hon tonlöst.
Det blev tyst. En tjock, chockad tystnad, tills Filippa brast ut i gapskratt.
– Å, herregud du kan ju inte vara seriös! Hjälp jag gråter!
Seriöst! Hur mycket DRACK du egentligen? fick hon fram mellan allt skratt. Asså shit, du är för skön gumman, helt seriöst! Nu fattar jag varför du är hemma! Va du så full att du inte ens kommer ihåg hur du blev av med oskulden, måste din baksmälla vara helt enorm! Men du det är lugnt, secret safe with me, ingen kommer att få reda på att du tror att du har blivit våldtagen. Herregud, aja men vi hörs, puss puss!
Med ytterligare en fnissattack var hon borta. Sara sjönk sakta ner på golvet. Där satt hon sedan. Tyst stirrandes på telefonen hon krampaktigt höll i sin hand. Det var också så mamma fann henne när hon kom hem.
Snabbt sprang hon fram till Sara.
– Men lilla hjärtat vad gör du där? sa hon oroligt. Mår du dåligt? Har du svimmat? Vad är det som har hänt?
Sara sa inget, utan fortsatte tyst stirra på telefonen. Då bestämde sig mamma för att prova en ny taktik. Hon satte sig med benen i kors och la försiktigt ner Saras huvud i knät. Sedan började hon sakta stryka Sara över pannan.
– Minns du när du var liten, sa hon med mjuk röst. Under den tiden då du hade mardrömmar nästan varje natt. Då brukade jag komma in till dig och stryka dig så här över pannan. Sen såg jag hur du långsamt började slappna av och tillslut andades lugnt igen.
Sara kom ihåg. Det var precis efter att pappa hade lämnat dem. Varje natt hade hon drömt att mamma också lämnade henne och att hon var fast i ett jätte stort hus, utan väg ut, ensam. Varje gång mamma stök henne över pannan fortstod hon att mamma var kvar och inte tänkte lämna henne, att hon alltid skulle finnas där för henne. Sara fick samma känsla av trygghet nu.
– Han, han våldtog mig, sa Sara darrigt.
Mamma sa ingenting utan fortsatte stryka henne över pannan.
– Karl, sa Sara och tog ett djupt andetag. Karl våldtog mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Sabbe_sabbe - 15 maj 11 - 21:08- Betyg:  | | du måste fortsätta nu! :D mejla! |
|
|
|
