Om vi lever en dröm |
Det är bara en lek. Jag börjar förstå det nu, för du säger det till mig hela tiden, och jag börjar tro på det. Jag antar att du har rätt, det är bara en lek. Allting.
”Vet du att universum är större än allting men mindre än ingenting? Jo, för ingenting finns inte, universum finns inte, det är bara en lek, ett spel. ”
Jag tvekar när du säger det.
”Vadå? Det finns visst, jag är här och jag finns och var finns jag om inte i universum?”
”Hur vet du att du finns?”
Jag känner solen bränna mot pannan, om jag inte blundar så sticker det i ögonen, jag känner klippan, stenen mot ryggen, varm, sommarvarm, om jag sträcker ut min högra arm och skrapar med naglarna mot klippan känner jag lavarna som växer på klippan som har växt här i hundra år och om jag sträcker ut min vänstra arm känner jag din bara mage där du ligger bredvid mig så kall, hur kan du vara så kall när det är så varmt?
"För att... du är så kall och det är så varmt..."
”Men hur vet du att det verkligen är varmt, det kanske är iskallt, kan du lita på dina sinnen?”
”Men det är ju sommar… Det är juli, och det finns inga moln på himlen och den är ljusblå, som dina ögon…”
”Är mina ögon blå?”
”Ja, klarblå, duvblå, kan man säga så?”
”Jag tror att man kan säga så, det låter rätt bra, mm…”
Om inte vi finns, hur kan ditt hår vara så mjukt, så solvarmt och hur kan du ligga där och blunda när jag stryker dig över pannan, hur kan du vara så lugn, om vi inte finns kan inte detta bara raseras då, falla ihop som ett av de korthusen jag försökte bygga på ditt golv med mina darrande händer en av de där dagarna när det regnade ute och du bara ville följa vattendropparnas väg nedför fönstret bakom halvslutna ögonlock, andas i takt med en av de där flugornas surrande, de som verkar så desperata att få komma ut i det fria där de kastar sig mot fönstret gång på gång fast att det regnar ute, fast de mår mycket bättre innanför glasrutan än utanför.
”Varför gråter du inte?”
”Va?”
”Om jag vore så säker på att inget är på riktigt att allt bara är en illusion, då skulle jag gråta.”
”Varför? Är du inte lycklig?”
”Det är klart att jag är lycklig, det är det som är poängen, jag är lycklig, tänk om allt försvinner, tänk om illusionen krossas.”
”…”
”Om allt bara är en lek, är vi också en lek då?”
”Det är klart.”
”…”
”Men det gör ingenting, förstår du inte, hela poängen är att vi kan göra vad som helst, för det är inte på riktigt.”
”Vad ska vi göra då?”
”Vet inte… Sova, sola. Var det inte du som ville bli brun?”
Jo. Det var det. Men det var innan du sa det där, vad är det för mening med att bli brun om allt ändå ska gå i kras snart? Om jag ändå bara skall upplösas i intighet, vad spelar det för roll om min mage är solbränd eller blek eller röd som en kräfta?
”Jag vet ändå inte om jag kan tro på det. Det känns som om jag är här nu, det känns om att vi faktiskt finns…”
”Gör det?”
”Ja, det gör det.”
”Okej… Men jag kan inte känna det, jag kan inte vara säker.”
”Kommer du nånsin få veta, tror du?”
”Ingen aning. Men det spelar ingen roll egentligen…”
”Men tycker du inte att det verkar lite dumt att ligga här och göra ingenting ifall detta bara är lånade ögonblick, innan vi far tillbaka ut i ingenting?”
”Nej… Du är ju här.”
”…”
”Jag vet faktiskt ingenting jag hellre skulle göra med mina lånade ögonblick än att vara med dig…”
”Nehej?”
”Jag är lycklig så varför skulle jag vilja vara någon annanstans?”
”Jag är också lycklig…”
”Bra…”
”Mmm…”
Det är varmt, det är mitt i sommaren. Vi ligger på en solvarm klippa du och jag, klippan är sträv av lavar och ovanför oss finns himlen, duvblå, klarblå, dina-ögon-blå. Kan man säga så föresten? Antagligen inte. Det låter bra i alla fall. Jag skall bli brun tills skolan börjar. Oavsett om det faktiskt kommer hända. Oavsett om någon skulle få för sig att spränga just den här klippan i luften, oavsett om vår verklighet rasar ihop imorgon skall jag bli brun till skolstarten. Kanske finns faktiskt solen. Kanske är du inte bara en dröm, kanske finns du kvar när jag öppnar ögonen. Jag hoppas det. Du får tro vad du vill, ifall universum är en illusion vet jag att jag har blivit förvarnad nu. Jag vet inte ifall det är bra eller dåligt. Kanske ingenting. Kanske både och.
”Vad tänker du på?”
”Dig.”
”Okej, jag tänkte på dig också.”
”Bra.”
|
| Kommentarer | | TuvToro - 20 dec 11 - 15:59 | | Denna gillar jag .. | | emelie2 - 14 dec 10 - 23:22 | shit va mysig och annorlunda
gillar den ! |
|
|
|
