well, i guess my heart just ran away. |
Nej, jag vill inte ha något medlidande, måste bara skriva av mig, Okej?
Ni vet den där känslan man kan få ibland, känslan av att vara oälskad?
Jag vet inte hur ofta jag har känt den sen ”L” och jag gjorde slut.
Det känns som om mitt hjärta bara liksom.. Har krossats till små, små bitar. Tusentals bitar.
Jag känner mig helt tom, känner ingenting. Vill bara ha tillbaka den där känslan igen.
Känslan av att känna sig älskad, the feeling of beeing wanted.
Gud, jag låter som om jag inte har någon som älskar mig,
sanningen är.. Att det har jag ju faktiskt, jag har hela min familj, jag har mina vänner.
Och det finns massa killar som gillar mig, men det är bara det att, jag ser dom som vänner.
Men jag vill ha tillbaka den där känslan. Den där sköna, varma känslan.
För just nu, känns det bara som ett stort hål där hjärtat brukade sitta.
Jag vill ha någon som berättar att den älskar mig, att den saknar mig.
någon som kan hålla om mig var dag, någon som finns där hela tiden.
Men jag lyckas aldrig hitta denna speciella person.
För seriöst. Nu, Just nu, Mår jag inte alls bra, jag är tom, tom på känslor och tom på ord.
Jag har ingen livslust kvar, ingen lust alls.
Jag vet, mitt leende sitter på mina läppar, jag vet, mina ögon tindrar, jag vet, hela jag utstrålar glädje.
Men om du kunde se in i mig, skulle du bara se svart, svart kladd och sorger.
Jag kan inte längre släppa in någon, utgår från att dom jag möter är falska,
tills dom visar att dom menar allt, men ett litet fel, ett litet snesteg så är dom luft för mig.
och jag menar det, LUFT.
Jag har så mycket jag vill få ut, så mycket att säga, men jag kan inte sätta ord på känslorna.
mitt hjärta, hah.
Vart är det? Vart fan stack mitt hjärta nånstans? För det sitter inte där det ska i alla fall.
Herregud, vad finns det att säga.
Jag orkar inte helt enkelt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Bolliz - 11 dec 10 - 19:27 | Jag känner absolut igen den känslan, dock har ingen direkt
krossat mitt hjärta så. Men jag kan väll säga att mitt hjärta
blev krossats med att det har vart väldigt tufft en längre tid
för mig, min mamma blev sjuk. Och dom dagar hon mår dåligt, mår
jag dåligt. Och fortfarande kan jag må piss för det även fast att
det är mkt bättre. Alla har någon gång eller har saker framförsig att
gå igenom. Det bästa jag kan säga är att, du kan sluta kämpa för en sekund.
Men ge för i helvete ALDRIG upp helt. Eller, sluta aldrig kämpa, även fast att
du gråter, och skriker och är förbannad. Så ge ALDRIG upp! | Fiiiaaas - 11 dec 10 - 13:32- Betyg:  | bra :) Jag vet inte hur jag ska säga d, verkar som om TH-Lower tog alla bra ord.
Men umgås med människor som får dig att må bra och gör inget md ngn ny förns du är helt över "L". | | TH-Lower - 11 dec 10 - 02:10- Betyg: | | Hoppas du orkade läsa det där. ^^ | | TH-Lower - 11 dec 10 - 02:09- Betyg: | | Känner v.e.r.k.l.i.g.e.n igen det här. Genomgår samma nu. Träffa inte killar för att bli mer än vänner, inte nu. Du har inte kommit över "L" än. Kyss ingen, vänta tills du är helt över "L" först. Annars kommer du bara bli äcklad och ångra dig, iaf har det hänt mig. Så tänkte bara ge det som tips. När jag och "S" gjorde slut kändes det (och det gör det fortfarande..) som om något gick sönder i mig, dog och ruttnade. Hjärtat försvinner, precis som du säger. Du har verkligen fått med allt i din text. Jättefint. Dock så mycket smärta.. Tänk dig för innan du gör något bara. Jag vet hur enkelt det är att få för sig att det vore bättre att dö och att allt känns piss nu. Men det blir bättre. Alla säger det, så det måste ju bli det? Alla du ser kommer eller har fått sitt hjärta krossat. De klarade det, och det kommer vi med. Gråt, skrik och skratta. Känn alla känslor du vet. Det är det livet går ut på, att känna. Du kommer läka, för att sedan bli såhär trasig igen. Tyvärr. Men även då kommer du att lagas. Det här är jäätebra skrivet och det är bra att skriva. Man får ut något. Även om det är jättelite, jättemcket eller bara för stunden så är det alltid något. Förstår om du inte kommer ta till dig det jag skriver, för jag gör det knappt själv. Ibland så. Men det är svårt, eller hur? Att låta bli att tänka de där dumma tankarna som inte borde tänkas. Finns om du vill prata, inget jag bara säger utan för att jag vet hur det är och lalalalala.. Ibland är främlingar bra, ingen som man behöver träffa liksom. Gud vad jag känner igen mig i allt! Synd att du ska genomgå det.. Det ska ju alla dock. Lycka till, ta det lugnt och sköt om dig. Kram. |
|
|
|
