En stund i en novembernatt [KortOneShot] |
Snön är kall under hennes bara fötter. Hon känner dem inte ens. Det går knappt att röra dem och att gå på dem är som att gå på svamp. Mjukt och konstigt. Det känns inget liksom, inte på insidan heller. Tårarna hade tagit slut och nu hade det tomma stadiet tagit sin början. Det var nu det farliga började. Känner man smärta gråter man, känner man inget kan man göra vad som helst.
Granen hon satt med ryggen emot var kall. Backen var kall. Snön var kall, luften var kall, hennes kropp var kall. Tårarna som hade fryst till is på hennes kinder var kalla, i teorin, om hon nu hade känt något. Huden var vit och ansiktet rödgråtet. Uppe på slänten satt hon och kollade ner på natt-trafiken.
Bara med det gula ljuset av gatubelysningen gav den kalla Novembernatten lite ljus. Det var ingen måne och inte heller några stjärnor ute. Hon tänkte tillbaka på magnus som väntade på henne hemma i lägenheten. Hon hade inte med sin telefon. det var inte heller nödvändigt för hon skulle ju tillbaka snart ändå.
Bara vara ute lite och låta allt sjunka. Bråket hade varit deras värsta hittils och dels så var hon skylldig för det. Hon hade stängt Magnus ute. fast inte med mening. Rösterna i huvudet hade sagt åt henne. Ibland kan hon ignorera dem och ibland inte. Men en sak är säkert, de gör bara allt värre. De säger dumma saker
som får henne att gråta. Men Magnus hade inte lyssnat de gånger hon hade försökt prata med honom, jobbet hade varit alldeles för uppslukande och hon ville ju absolut inte tränga sig på. Inte skulle hon tvinga honom att lyssna om han inte ville. Men då tog hon också sitt psykiska problem i egna händer och det
visste de båda att det aldrig slutade bra. Han hade bett henne att inte gå iväg men ibland måste hon. Annars får hon panik och blir arg. Måste ut från de väggar som kväver henne. Naturen är fin och lugn på natten. En kall bris drog förbi och en snöflinga landade på hennes nästipp. Hon tittade på den och hennes ögon gick i kors.
Hon såg den smälta och bli till en vattendroppe. Hon hade suttit här ute i pyamas i säkert två timmar nu. Hon kände sig sömnig och gäspade till. Hon skulle nog
gå hem snart, för att göra allt ok igen. Hon glömde att säga att hon älskade magnus innan hon gick.. han måste få veta att hon älskar honom.. att allt ska bli bra...ska bara sluta ögonen lite..
är så...*gäsp* trött... hon andas ut.
Flickan dör.
Hon kom aldrig hem igen.
Skiljs inte och somna inte som ovänner, det kan vara det sista ni gör
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Samme15 - 3 dec 10 - 15:14- Betyg:  | | Jättefint blev rörd :) | | blackgirl - 3 dec 10 - 02:22- Betyg: | | Så vacker <3 |
|
|
|
