Hur kan man behandla ett barn såhär del 3 |
Jag visste inte längre vad jag skulle gör. Jag har tappat hoppet
om att fortsätta leva. När jag skolan började så gick jag till skolan,
men arbetade inte. Efter ett tag insåg jag att jag måste göra abort.
Jag beställde tid och åkte och gjorde abort. Jag var borta från skolan
i ca 1 vecka. Jag skyllde på att jag var sjuk. När jag kommer tillbaka
till skolan funkade inget ting. Jag orkade inte spela mer. Jag
fortsatte att gå hos BUP men inget hjälpte mig. Jag insåg mitten
av åttan att det kanske är dags att berätta nu vad det är som
pågår och har hänt. Jag gjorde det och nu startade verkligen ett
helvete. Trodde inte det skulle bli så svårt som det blev. Socialen
och polisen blev indragna. Socialen blev indragen först och sen
anmälde socialen det jag hadde berättat till polisen. Nu började
utredningen. Socialen tog mig och plaserade mig hos en jävla
knäpp foster familj som jag verkligen inte tyckte om. Min bror
fick bo kvar hemma för att dom inte kunde bevisa vad som på gick.
Jag gick till skolan varje dag, för jag orkade inte vara hemma
hos foster familjen. Skolan gick allt sämre ju mer tiden gick.
När jag får hem ett brev från polisen där det står att förundersökningen
läggs ner, så blev jag helt panik slaggen. Socialen skickade hem mig igen.
Dom trodde inte på mig vad som hadde hänt och dom hittade inga bevis.
Jag flyttade hem till helvetet igen och efter en månad blir jag inlagd
på psyket ännu en gång. Jag log där i ca 3 veckor denna gången, för
dom vågade inte släppa ut mig därifrån. Kan säga att det är verkligen
ingen dröm att ligga inne på ett psyke, men det var faktiskt bättre
att vära där, för där blev man i alla fall inte misshandlad. När
jag log inne var jag verkligen orolig över min lille bror. Ringde
han typ varenda dag och kollade om han mådde bra. Han sa att allt
var bra, men jag trodde han inte. När jag blir utskriven kör dom
hem mig till mamma igen. Jag försökte verkligen övertyga socialen
att jag inte kunde bo hemma, att jag var rädd, men såklart dom
trodde inte mig. Andra terminen i åttan gick åt pip svängen.
Rektorn ville byta klass på mig pågrund av en jävla cp lärare
som inte kunde hålla sig utanför mitt privat liv. Jag vägrade.
Jag sa att hon får ge läraren sparken eller plasera henne i en
annan klass, men hon vägrade. Jag fick enskilda lektioner 3 dagar
i veckan den sista månaden innan sommar lovet. Efter sommaren
hade rektorn, lärarna, läkare osv flera möten om hur dom skull
lägga upp nian för mig. Dom beslutade att det ända sättet var att
jag fick börja i en annan klass. Jag hatade det och jag ville
verkligen inte, men dom skit i vad jag sa. Jag vägrade att gå
till skolan. Jag gick hemma i helvetet hela nian och ingen brydde
sig om det. Alla tyckte väl det var skönt att jag var borta och inte
behövde ställa till med mer problem. När det var ca en månad kvar
innan sommar lovet i nian så tog men rektorn kontakt med mig, för
att prata om gymnasit. Hon fixade så att jag kunde börja på Lerums
gymnasium. Under det sommar lovet innan jag skulle börja, så sa
jag till mig själv inga mer jävla rektor eller lärare ska bli
inblandade i mitt liv. Jag ska vara i skolan och jobba och vara
glad och om jag inte kan jobba ska jag hålla mig borta från skolan.
Det sa jag till mig hela tiden, för såhär var det tvungen att bli.
Min rektor ringde mig typ 2 veckor innan sommar lovet och sa att
hon hade snackat med en lärare som skulle bli min klassförståndare
om jag började på Lerum. Hon sa att hon kommer ringa dig och prata
lite med dig och sen en dag innan sommar lovet så åker vi dit och
hälsar på och pratar lite. Ja en dag efter hon hade berättat detta
ringer hon. Jag visste inte vem det var för jag kände inte igen
numret men när jag svarade insåg jag att det var den läraren min
rektor hade snackat om. När jag hörde vem läraren var fick jag panik.
Jag tänkte nej jag vill inte ha tillbaka en gammal lärare som jag hadde
i fyran och feman, detta kan inte bli värre tänkte jag. Hon frågade mig
om jag tjände igen henne och visste vem hon var, först gjorde jag inte
det, men efter några minuter minns jag och när hon berättade att hon
hade mig i fyran och feman så minns jag vem hon var. Jag ville inte
börja där längre, men jag hade tydligen inget val om jag skulle börja
gymnasit övehuvudtaget. Min rektor och lären bestämmde vilken dag jag
och hon kunde komma och snacka. Ucsh. Jag ser den dagen fortfarande
framför mig när vi åkte dit. Min rektor hittade inte var vi skulle, så
hon ringer den läraren vi skulle träffa och snacka men alltså min gammla
lärare. Hon kommer ut och möte hos och hon springer fram till mig och
säger men hej gumman gud vad roligt att se dig igen efter 5 år. Jag fattade
inget ting, det ända jag tänkte f*n häller att jag börjar här nu. Hon vet vem
jag är och henne kommer jag aldrig kunna lura. Vi gick in i ett rum och satte oss
och prata. Jag visste inte vad jag skulle säga. Fick svara på det hon ville veta, och
det var för mycket. Hon typ ville veta varför jag hade sabbat nian osv. Men som sakt
det var ju ingen hemlighet att det var för att min knäppa rektot ville att jag skulle
byta klass. När vi hade pratat färdigt åkte jag hem. Jag gick in på mitt rum och låsde
in mig så inte mamma skulle komma in och misshadla mig för inget ting som hon gjorde
typ varje dag. Jag satt där och funderade på hur jag skulle göra. Min rektor ringde
min två dagar senare och ville ha besked. Jag visste inte hur jag ville göra. Hon sa
att det blir detta eller inget. Jag bestämmde mig för att försöka då. Det blev sommar
lov och jag gick hela sommar lovet att var liv rädd för att börja gymnasit. Jag visste
att jag inte kommer kunna lura min gammla lärare. Jag gick och sa till mig själv varedadag
vad som en händer får du inte berätta nåt. Jag skulle inte vara i skolan om jag inte orkade
vara hemma, då skulle jag stanna hemma så inte hon mistänker nåt. När väl skolan börjar
så började den faktiskt helt okej. Jag klarade av och jobba och hon märkte inte att jag
bara hade falska leenden. Jag tänkte detta var ju inte så svårt att lura henne trots allt.
Det gick en termin sen började hon mistänka nåt med tanke på att mamma aldrig dök upp på
föräldra möten, utvecklingsamtal eller att hon inte ringde och frågade hur det gick för mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | BESTMEMORiiES - 2 dec 10 - 00:07- Betyg:  | asso.. shit, asso jag tycker asso..
svårt att sätta ord på..
det här verkar ju helt befängt. ( säger man så? )
asso.. om detta är sant, så har jag lust att gå och typ.. slå ner dina förälrar eller nått :/
hur fan kan man behandla sitt EGNA BARN på det här viset?
ÅH, får damp på sånt, och att socialen inte trodde på dig.
du skulle visat ärren som din morsa gav dig.. :(
asso tycker verkligen synd om dig.
vill typ ba krama dig :c
hoppas de blivit bättre.. ? <3 |
|
|
|
