Där låg Gabriella och ropade på hjälp.
Emily skyndade för att hjälpa henne.
-Moster Gabriella vad hände? frågade Emily oroligt.
-...jag har så ont i magen...Emily...jag tror jag ska föda barnet
gå och hämta nån hjälp... sa moster Gabriella och tappade medvetandet.
Emily började springa västeråt och började leta efter nån som kunde hjälpa henne
men hon hittade ingen,sedan sprang hon tillbaka till sin moster och när hon gick in i skogen hörde hon nån säga:
-Herregud vad har det hänt med dig?
Rösten kom från de hållet hennes moster ropade på hjälp innan
så hon sprang så fort hon kunde till moster Gabriella.
När hon kom fram såg hon en man lyfta upp hennes moster och började gå,
hon följde snabbt efter.
-Vänta! skrek hon.
Mannen vände sig och kollade förvånat på henne.
-Vad vill du?jag måste skynda mig till doktor Alfreds hus innan det är försent sa han oroligt.
-Ja men hon ska till Månvik och inte nån annan stans,hon är min moster sa Emily bestämt.
-Jaha okej som du vill vart är Månvik vi måte skynda oss sa Mannen.
-Följ efter mig sa Emily och började springa mot Månviks håll.
Vem är han? tänkte hon.
******************************************** *************
-Jag vet inte hur jag ska tacka dig sa Edward till mannen.
-Ingen orsak jag gjorde de jag ver tvungen att göra sa mannen och log.
Moster Gabriella ska föda snart och doktor Alfred är hos henne nu.
-Om du var inte där i rätta tid så kunde jag inte rädda moster Gabriella och barnet sa Emily och bugade lätt för honom.Vad heter du förresten?
-Jag heter Rami sa mannen och vad heter du?
-Jag heter Emily Dogles Star sa Emily.
- Trevligt att träffas nu måste jag gå,men jag ska besöka er senare sa Rami.Hejdå!
-Hejdå!
Emily gick in och där träffade hon moster Elisabet
hon såg sträng ut men något i henne verkade vara glad och nöjd.
-Hur går det för moster Gabriella? frågade Emily försiktig.
-Det går bra hon födde barnet och Edward är hos henne nu sa hennes moster och gick till sitt eget rum.
Kunde hon inte ens säga tack? frågade Emily sig själv.
När hon var på väg till sitt rum kom Edward.
-Emily Gabriella vill prata med dig sa han och såg glad ut.Tack Emily för att du räddade henne.
Emily nickade snabbt och gick in till moster Gabriellas rum.
Gabriella log vänligt när hon såg Emily komma in.
-Kom in Emily sa hon.
Emily gjorde som hon sa och satte sig vid sängkanten och där såg hon
ett fint gullig ny född barn,Emily kunde inte hålla sina tårar
hon har en kusin och det kommer flera kanske.
-Emily jag vill berätta för dig några saker sa moster Gabriella.
-Jag hör dig moster Gabriella sa Emily och log svagt.
-Den här bilden som du såg i ett av husets rum och som du undrade
vem som var med i bilden,det var din mamma när hon var 13 år
hon gillade att spela på piano och att rita och hon ville bli konstnär
när hon blir vuxen,pappa hade inget emot de och skickade henne
till en konstskola när hon blev 17 och där träffade hon din
pappa Dogles och dom blev kära i varandra,Caroline kom hem
när hon fyllde 19 år och hon berättade för oss att hon ville
gifta sig med din pappa Dogles,alla var emot de utom mig jag ställde mig på hennes sida då
och pappa blev ännu mer argare och så Elisabeth men din mamma var så envis
och hon sa att hon ville gifta sig om två månader
då sa pappa:
-Om du ska gifta dig med honom då ska vi inte hjälpa dig med att bli konstnär
som du ville bli och så är du inte välkommen i det här huset
gå och packa dina saker och ut härifrån.
Pappa var så arg att han slog ner hennes böcker.
Caroline rymde och efter någon år födde hon dig men efter 3 år blev hon skjutad
av någon okänd person och från dess visste ingen vem personen var som dödade din mamma
ingen vet något om honom eller henne... åh jag kan inte fortsätta du får höra fortsättningen
när du blir 19 år sa moster Gabriella och tårkade bort sina tårar.
-Allt det här hade jag ingen aning om,varför sa inte pappa nånting om de? sa Emily och blev tårögd.
-Emily nu vill jag att det är du som hittar personen som skjutade din mamma,kan du lova mig att du ska göra de? sa moster Gabriella och tittade ledsen på henn.
-Jag ska hitta honom men inte nu när jag får höra hela historian när jag blir 19 år sa Emily och gick besviken ut ur rummet.
***************************************** ******************
Emily var i sitt rum och tittade ut genom fönstret det var vackert allting var grönt och vädret var solig.
Hon bestämde sig att ta en lång promenad i skogen.
När hon gick ner såg hon Oliver stå där,han väntade på nån trodde Emily.
När han såg henne sa han glatt:
-Hej Omely jag tänkte att vi kunde ta en promenad i skogen och in andra ställen så du inte går vilse.
-Först heter jag Emily och inte Omely och jag skulle precis gå ut för att ta en promenad sa Emily och gick ner.
-Okej Omely jag menar Emily sa Oliver och började gå ut.
Dom gick till ett vackert berg där man kunde se hela landet det var så underbart.
-Emily jag kommer snart ska bara hämta en sak sa Olivet och gick.
Hon satte sig ner men efter en stund kände hon ett hand på sitt axel hon vände sig snabbt om.
Där stog en vacker tjej klädd i en vacker vit klänning,hon hade lång gul hår och blå glittriga ögon.
-Vem är du!? frågade Emily imponerad.
-Jag är en tjej som bor här som dig sa flickan och log vänligt.
-Vad vill du? sa Emily.
-Jag är här för att prata med dig om några saker och ting om stället vi bor
och så om livet,jag vill ha din vänskap Emily sa flickan.
-Okej men hur visste du att jag heter Emily och vad heter du? sa Emily förvånad.
Hur visste hon allt det här och varför vill hon ha min vänskap? tänkte Emily.
-Jag berättar de senare när du blir större,jag vill inte säga vad jag heter nu jag men ska berätta allt senare och nu ska jag gå men vi träffas igen,hejdå! sa flickan och började gå.
Emily visste inte riktigt vad hon ska göra men hon kände sig både glad och ängslig.
-Hejdå flickan och hoppas att vi ska träffas snart ropade Emily och började vinka.
Flickan vände sig om och nickade vänligt.
-Håll det hemligt,Hejdå!
Emily vinkade tills flickan försvann från synhåll.
-Emily kolla vad jag har gjort till dig ropade Oliver och kom fram till henne,han hade med sig en krans av vackra vita och röda blommor.
-Åh vilken vacker krans,tack så mycket Olli! sa Emily och satte den på huvudet.
-Kom vi går nu innan det blir mörkt sa Oliver och började gå och Emily följde snabbt efter.
Hon gick hem glad för att hon träffade flickan och för att hon fick en vacker krans från Oliver.
Men även de så kände hon sig lite ledsen men hon visste inte varför.
**************************************** *******************
Hur var denna delen?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) |
| Ferdos-Lina - 7 feb 11 - 22:18 |
PussEmma:Jag skriver på ett jättespeciell sätt som ingen
annan än jag kan skriva på.
Läs alla delarna då kommer du förstå den. |
PussEmma - 7 feb 11 - 18:00- Betyg:  |
| konstig..haha men bra..jag förstår inte så mycket..den..den e så annorlunda |
| Ferdos-Lina - 12 dec 10 - 00:19 |
| Nowaki:Tack så mycket vännen! |
| Ferdos-Lina - 5 dec 10 - 00:45 |
| Serafia:Tack så mycket vännen! |
| Serafia - 5 dec 10 - 00:00- Betyg: |
Jättebra!! den bästa delen hittills tycker jag!!!
vad duktig du är! :D |
| Ferdos-Lina - 2 dec 10 - 23:25 |
| 134643:Tack så mycket! |
| 134643 - 2 dec 10 - 19:19 |
jättebra!
Längtar tills nästa :) |
| Ferdos-Lina - 1 dec 10 - 22:05 |
| Mathilda1:Tack så jättemycket vännen! |
| Mathilda1 - 1 dec 10 - 22:03 |
Bra!
Den var väldigt fin, berättelse, eller del.
Över huvud taget är det också en väldigt bra berättelse, spännande, som det verkligen händer mycket i! Bra! |
| Ferdos-Lina - 1 dec 10 - 21:39 |
| Tack! |
| Norsin-Naralin - 1 dec 10 - 16:47- Betyg: |
Åh vilken vacker och spännande del
det är en av dom bästa berättelser
jag har läst hittills.
Mejla nästa>< |
| Ferdos-Lina - 1 dec 10 - 16:36 |
EvelinaOssmar:Ja det ska komma mer och tack så mycket
för kommentaren |
EvelinaOssmar - 1 dec 10 - 15:32- Betyg:  |
| Skit bra kommer det mer eller?? :D |
| Ferdos-Lina - 1 dec 10 - 00:23 |
angel1994:Tack så mycket vännen,men det är du som äger!
Det värmer<3 |
