Hur kan man behandla ett barn såhär del 1 |
Detta är en sann historia om hur jag har fått växa upp!
Ni kommer nog aldrig förstå vad ni har gjort imot mi. Jag föddes
1992-08-26. När jag föddes så hadde mamma och pappa ett hus i
Prtille. Där bodde vi i ca ett år. Allt var bra, bara att dom
hadde en hund som var mer galen en tam. Jag fattade inte hur som
kunnde ha en sån hund vid ett litet barn. När vi flyttade ifrån
Partille så flyttade vi till en lägenhet i Jörlanda som ligger
i Stenungsunds kommun. Jag kännde mig verkligen ensam där. Dom få
kompiserna jag hadde vågade jag inte vara med, för jag såg att deras
föräldrar inte var som minna. Jag såg att minna var lite anorlunda.
Dagerna var väldigt lång tråkiga för mig. Mamma var aldrig hemma, för
hon jobbade på systembolaget i Partille, så för henne blev det att
hon var tvungen att gå upp tidigt och hon kom inte hem fören sent.
Pappa skulle ta hand om mig och fixa mat osv till mig. Han gjorde
inte ett skit mamma bad han om. Han ringde min mormor och morfar så fick
dom ta hand om mig istället. Dom borde ca 10 min ifrån oss så det var ju
inga problem. Pappa bara låg på soffan dag in och dag ut och kollade på sport
eller sov. Men jag hadde jag trots allt min mormor och morfar, ändå om jag kanske
hadde önskat att pappa hadde kunnat bry sig lite mer, så visse jag ändå att han inte
var som alla andra pappor. När jag var runt fyra fem så flyttade vi till en lägenhet
i Floda. När vi hadde flyttat till Floda så blev allt värre på olika sätt. Jag började
dagis och var glad för att jag hadde börjat där, så jag slapp all bråk mellan mamma och
pappa som var hemma. Pappa flydde till Norge och började jobba där. Han lämnade mig
och mamma och flyttade till Norge. Mamma jobbade rätt ofta för att kunna försörja sig
själv och mig, så mormor och morfar fick ta hand om mig en hel del. Morfar kom alltid och
hämtade på på dagis efter att han hadde slutat jobbet, för mamma hann aldrig att hämta
mig för att hon slutade så sent. Morfar och jag åkte alltid och hämtade mamma vid systembolaget
i Partille och sen körde han hem mig och mamma. Jag började förstå efter ett tag att det
var nåt som var fel på mamma. Jag råkade höra att jag skulle få en lille bror. Jag vet inte
riktigt hur jag reagerade, men jag tyckte det var konstigt att hon kunnde fortsätte
graviditen med tanke på att hon viste att pappa aldrig var hemma, att han bara typ kom hem någon dag
i månaden om han ens gjorde det och hon visste själv att hon knappt hadde tid med mig.
1998-12-01 fick jag min lille bror. Jag minns den dagen. Morfar kom och hämtade mig och
vi åkte till sjukhuset för att träffa mamma och se min lille bror. När vi går ut från hissen
kommer min pappa springade och säger att jag fått en liten lille bror. Jag minns faktiskt
att jag kännde på mig att allt skulle förändras. Jag och morfar kommer in för att säga
hej till mamma och kolla på min lille bror, så var det som om min mamma inte såg att
jag var där. Jag gick fram till min lille bror och klappade han på huvudet, sen var
jag och morfar tvungen att åka. Jag fick vara hos mormor och morfar tills mamma och min
lille bror fick komma hem. När dom skulle komma hem så hämtade morfar, jag och mormor dom.
Vi åkte hem till våran lägenhet då. Jag märkte för varje dag och vecka som gick att mamma hadde
förändrats. Hon brydde sig inte om mig mer. Hon älskade mig inte längre. Hon tyckte jag bara var
jobbig osv för att jag inte lyssnade. En dag när jag mer eller mindre nästan glömt att jag faktiskt
hadde en pappa så dyker han upp på mitt dagis för att hämta mig. Jag såg att han inte var sig sjäv
och jag minns att jag inte ville gå med han men jag var tvungen. Jag förstår inte ännu i dag hur
dagis personalen kunnde släppa iväg mig med pappa när dom såg att han var full och påverkad av
knark. Han drog med mig hem till sina då kallade bästa kompisar. Dom satt där vid ett bord och drack
och massa skit. Jag satt i ett hörne på golvet och grät å ville bara hem. Pappa sa till mig jävla unge
var tyst nu, för du får inte komma hem till din mamma, hon vill inte ha hem dig förstå det. Jag fick bara
sitta där och hoppas på att någon skulle hämta mig. Dagen efter kommer mamma och hämtar mig. Ingen märkte vad jag egentligen
levde i för helvete. Hon började att ge mig örfilar när jag inte lyssnade och
gjorde som hon sa. Jag tänkte bara att jag var värld det för att det var ju mitt fel att det
hadde förstörts mellan pappa och mamma. När detta började med örfilarna var jag ungefär sju år.
Jag gick till skolan som vantligt och lossades att allt var bra för det var ju trots allt mitt fel
allt och jag förkännade dom örfilarna. Ingen märkte nåt. Jag gick till skolan varenda dag och tyckte
det var hur skönt som helst att komma till skolan. En kväll när någon minst annar det kommer min pappa
instormande och ville sova. Han var hur full som helst. Mamma ville först inte släppa in han men sen gjorde
hon det. Han fick sova i min lille brors säng så fick han sova bredvid mamma. Efter några timmar så börjar
det banka på dörren igen och två poliser kommer instormande och tar med sig pappa. Jag var hur rädd som helst,
så jag frågade mamma om jag fick sova bredvid henne och min lille bror men det fick jag inte. Hon sa gå in och
lägg dig i din säng ung jävel och sov. Jag gjorde som hon sa. Jag la mig i min säng och låg där och kollade upp
på stjärnorna jag hadde i mitt tag. Jag låg där och grät och var hur rädd som helst, men det skit mamma i.
Dagen efter var det skola och jag orkade inte gå men mamma tvinga mig. Jag gick och satte på mitt falska leende
ännu en gång. Jag var hur trött som helst men peppade mig med att jag förtjande all denna skiten jag fick ta
hemma.
En dag när jag kommer hem från skolan står det vin flaskor på
disk bänken. Jag minns att jag bara skrek NEJ! Jag gick in för att se hur min lille bror mådde. Där satt han och lekte
med sina leksaker meddans mamma låg och sov. Mamma började att skita mer och mer i min lille bror också så jag fick ta
hand om han. Jag gav han det jag kunde ge han mackor å så, för jag var trots allt bara tio och kunde inte laga mat. Jag fick
följa han till dagis och hämta han. Jag gick till skolan som vanligt och fortsatte spela att allt var bra. Jag lyckades så bra.
Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte riktigt hur jag egentligen lyckates spela att allt var bra hemma osv.
En dag förändrates allt jag var fortfarande tio. Örfilerna gick över till misshandel. Mamma började bry sig om
min lille bror igen och jag var så glad för hans skull att mamma hadde börjat att bry sig om han igen, medans jag
fick ta hur mycket skit som helst, så var jag ändå så glad för min lilla älskade lille bror. Jag fortsatte gå till skolan å var
hur glad som helst osv. Jag levde i en mardröm. När mamma sa att jag var bara ett rent jävla misstag insåg jag verkligen att det var
sant. Jag fick reda på att mamma blev gravid med mig när hon och pappa var ute och festade. Mamma insåg inte att hon var med barn för
en det var försent att göra abort. Jag fick gå dag in och dag ut att höra att jag var ett jävla misstag, att var var så jävla jobbigt
osv. Jag fick ta imot misshandel osv. Jag fortsatte mitt liv med falska leende osv, för jag visste att allt var mitt fel, för det hadde
min mamma sakt. Mamma fortsatte att dicka för ofta, men som sakt hon var expert på att dölja det. När jag ingefär var elva så träffar hon
en ny kille på möte i våran lokal som vi hadde där vi bodde. Dom levde isär ett bra tag. Mamma började ännu en gång att lämna över ansvaret
på mig för min lille bror. Hon lämnade oss mitt i natten för att omgås med hennes nya kille osv. Jag vaknade alltid av att mamma inte var hemma.
Jag var hur rädd som helst, och jag var verkligen dum som gick och väckte min lille bror. Min jag var bara elva och jag visste inte var mamma var.
Efter ett tag fattade jag, men det var hur jobbigt som helst. Nu började det igen. Det stog allt oftare vin flaskor på disk bänken hemma. Jag
fortsatte som vanligt att gå i skolan och klinstra på det falska leendet, men inerst inne orkade jag verkligen inte mer. Pappa hadde också träffat
en ny tjej. Han fick välja mellan familjen och henne, å han valde henne och spriten. En dag dycker han upp på min skola. Han tog med mig hem till
sin nya tjej för att han ville att jag skulle träffa henne. Jag gick med han när jag egntligen inte ville, och helt plötsligt börjar dom bråka.
Jag bara stog där och grät och var hur rädd som helst. Det slutade med att polisen får komma och hämta mig och köra hem mig till mamma. När jag kom
hem till mamma och polisen hadde åkt, så sa hon till mig att jag skulle lägga mig på golvet. Jag visste vad det betydde. Hon tog skärpet och slog mer
så hårt hon kunde. Hon sa till mig vad fan syslar du med ung jävel. Du ska inte komma hit med poliser fatta det. Jag bad när jag låg där att inte min
lille bror skulle komma och det gjorde han inte. Han var tydligen någon stans med mormor och morfar. Efter det gick jag in på mitt rum och
grät. På kvällen kommer hennes kille och som ska äta middag. Jag satt inne på mitt rum, för jag ville verkligen inte gå ut. Jag hörde hur gullig mammas
kille var mot min lille bror.
|
|
|
|
