På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Flickan (27)

Här kommer alltså del 27! Hoppas ni gillar den! :D

Gabriellas perspektiv

Jag sitter i min säng med talefonen i handen. Jag stirrar i väggen framför mig. Dörren öppnas men jag kollar inte vem det är. Personen sätter sig på sängkanten och jag vänder min blick ditåt. Det är Hugo.
- Hej! säger han.
- Hej! svarar jag.
Han söker upp min blick och som vanligt fastnar jag i hans ögon, och drunknar igen!
- Vad hände där nere? frågar jag.
- Egentligen inte så mycket men han var jävligt full och höll i en kniv! säger Hugo.
Jag drar efter andan och letar automatiskt efter sår på Hugo men hittar inga. Jag suckar lättat.
- Polisen tog honom! säger Hugo.
Jag förstår att det är Katarina som har ringt polisen efter att jag ringde henne. Jag vet inte vad jag ska säga. Hugo kramar om mig.
- Du behöver inte oroa dig mer! säger han.
Jag tar tag runt hans hals och lägger mitt huvud mot hans axel. Jag andas in hans lukt, det gör mig lugn. Han har rätt, jag kommer aldrig mer behöva vara rädd för att han ska komma eller att han ska göra något. Hugo trycker mig försiktigt bakåt och jag kollar in i hans ögon. Han lutar sig fram och kysser mig. Jag sluter ögonen och besvarar den. Efter en liten stund hör jag steg i trappan, jag förstår att Hugo också hör det när han lite snabbt flyttar en bit ifrån mig. Jag lutar mig bak mot väggen igen. Snart knackar det på dörren men jag hinner inte svara innan den öppnas. Katarina kommer in.
- Hej på er! säger hon.
- Hej! säger jag tyst.
Katarina sätter sig på min skrivbordsstol och tittar på oss.
- Ja, nu har dom tagit din far, och jag tror inte han kommer ut igen! säger Katarina.
Jag sitter alldeles tyst och tittar på Katarina.
- Hur är det med brorsorna då? frågar Hugo.
- Samuel sitter redan inne och Jonas vet jag faktiskt inte! svarar Katarina.
- Men va fan! säger Hugo.
- Du behöver inte svära! säger Katarina.
Hugo svarar inte och Katarina vänder sig mot mig istället.
- Jo Gabriella, jag undrar en sak! säger hon.
- Vadå? säger jag.
- Jo..Jag och Lars har pratat lite och nu undrar vi om.. du skulle vilja börja.. skolan! säger hon.
Jag vet inte vad jag ska svara. Det var så länge sedan jag gick skola men jag vet att jag egentligen måste. Det är ju skolplikt. Jag nickar sakta.
- När då? undrar jag.
- Ja, jag ska ringa till Hugos skola ikväll!
- Men, där går ju Jonas! säger Hugo.
Katarina nickar sakta men säger inget. Istället reser hon sig upp och börjar gå ut ur rummet.
- Vi pratar mer om det där ikväll, jag måste verkligen iväg till jobbet igen! Ring om det händer något! säger hon och går ut ur mitt rum.

Hugos perspektiv

Ska Gabriella börja på samma skola som jag? Inte samma klass men ändå! Jag tittar på henne. Så otroligt vacker. Jag flyttar närmare igen och kramar henne. Hon ser helt förskräckt ut. Hon lutar sig mot min axel. Jag andas i hennes hår. Det luktar fortfarande svagt av äppelschampo. Vi sitter så ganska länge till jag hör hur hennes mage kurrar. Hon tittar generat upp.
- Är du hungrig? frågar jag.
- Tydligen! säger Gabriella och skrattar lite.
- Ska vi gå ner och äta? frågar jag. Gabriella nickar lite och jag reser mig upp. Hon ska just ställa sig upp hon med när jag lyfter upp henne och bär henne ner. Jag sätter försiktigt ner henne på en stol och går sedan till kylskåpet. Jag letar igenom det och hittar lite köttbullar. Jag tar fram förpackningen och kollar sedan i skafferiet där jag hittar makaroner.
- Går det bra med det här? frågar jag och håller upp maten jag tagit fram.
- Det blir perfekt! säger Gabriella och ler.
Jag ler tillbaka och börjar sedanta fram en gryta och en stekpanna.
- Vill du ha hjälp? frågar Gabriella.
- Nej, jag tror inte det! säger jag.
Jag vänder mig mot diskbänken och börjar spola vatten. Jag känner helt plötsligt två armar runt min midja.
- Om jag vill hjälpa till i alla fall då? säger Gabriella.
- Då får du gärna göra det också! säger jag och vänder mig om. Jag böjer mig ner och kysser henne. Hon besvarar den. Hon lägger sina armar runt min hals och jag lägger mina på på hennes midja. Tillslut tar kyssen slut och jag vänder mig snabbt om. Vattnet har runnit över grytans kant för länge sen så jag vrider av vattnet och häller ut men än hälften. Sedan ställer jag den på en av spisplattorna och vrider igång spisen. Gabriella har letat reda på en kniv och skurit upp paketet med köttbullar. Hon häller i dom i stekpannan och ställer den på spisen men hon startar den inte.
Snart kokar vattnet och jag häller i makaronerna. Sedan vrider jag igång plattan som stekpannan står på. Gabriella gräver runt i olika lådor innan hon kommer tillbaka med en stekspade och en
pastaslev. Hon ger pastasleven till mig och sedan står vi där och lagar mat under tystnad. Jag tar fram två tallrikar och glas. Sedan bestick och grytunderlägg och dukar på bordet. Det luktar gott i köket av mat och jag häller ut vattnet från makaronerna och ställer grytan på bordet, jag sätter mig ner vid ena tallriken. Efter en liten stund kommer Gabriella med stekpannan, ställer den på bordet och sätter sig vid den andra tallriken. Jag tar för mig men Gabriella bara sitter där.
- Det var väl du som var hungrig! säger jag och ler.
- Ja, men inte nu längre! säger hon.
Hennes mage kurrar och jag börjar skratta. Gabriella ler generat men skrattar snart hon med.
- Okej, jag är hungrig! säger hon och tar för sig mat.
Vi äter under tystnad. Säger bara nån mening ibland. Efter maten dukar vi bort och går Gabriella in till tv-rummet och startar tvn. Jag sätter mig i soffan och hon bredvid mig. Det är någon film från 1998. Jag lägger mig ner och klappar framför mig. Gabriella lägger sig där och återigen känner jag doften av äppelschampo.

---------------------------
Vad tycker ni nu då?
Kommentera! :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Sjuras - 14 jun 11 - 12:36- Betyg: