På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Ellis liv del 4

Jag gav Olivia en kyss på kinden och försökte få henne att öppna sig.
”Gumman, vad är det?” frågade jag och hon såg på mig med ögon fyllda av tårar.
”Jag vet inte hur jag ska säga det här…” sa hon lågt och jag svalde hårt. ”Jag har bulimi” Rädslan slog mig hårt och ångesten skrattade. Jag kramade om Olivia, hårt, så hårt. Hela hon skakade och vi grät båda två som fontäner.

Den natten berättade Olivia allt som hon gömt för mig. Att hon körde fingrarna i halsen var gång hon ätit men att ingen visste det. Hon hade gömt det för alla utom mig. Vi pratade länge om livet, hur svårt allt var och hur vi båda hatade att leva det. Men vi lovade varandra att aldrig ta våra liv. För vi var menade att vara tillsammans, i all evighet.

Efter många timmars prat bestämde vi oss för att sova. Danni hade ännu inte kommit tillbaka, men jag kände mig glad nu, när Olivia stod och klädde av sig framför mig. Hennes kropp var så underbart vacker. Hon log mot mig när hon såg att jag tittade på henne. När hon stod där i bar överkropp och trosor skrattade hon och kollade så dörren var låst. Jag ville inte riskera att mamma kom in och såg vad vi skulle göra nu. Hon la sig på sängen och mina händer smekte ivrigt hela hennes kropp, hennes perfekta underbara kropp. Våra läppar kysstes intensivt, våra tungor brottades med varandra. Jag la mig ovanpå henne och hon började ivrigt knäppa upp min blus och smeka min kropp. Jag stönade till ibland men Olivia fick be mig att vara tyst så inte mamma kom på oss. Allt kändes så underbart, beröringen gjorde mig så upphetsad. Jag ville aldrig att det här skulle ta slut, men efter ett tag stötte Olivia bort mig. Efter en stunds beröring blev hon som förbytt, lyckan i hennes blick hade bytts ut mot hat, rädsla. Vad var fel?

”Olivia, vad är det?” Frågade jag lågt och ställde mig bakom henne la mina armar runt henne. Hon började skaka och jag drog undan luggen från hennes ögon.
”Allting känns så fel” snyftade hon och jag såg oroligt på henne. Vad var fel? Men efter ett tag förstod jag vad hon pratade om. ”Vi tre var oskiljaktiga förut, vi var som systrar, men nu är allt som förbytt. Hon pratar knappt med oss. Elli, det gör så ont” Olivias röst darrade.
”Jag vet Olivia, jag saknar också Wicky, men det är som det är. En dag kanske vi får kontakt med henne igen, men nu vill hon inte ha något med oss att göra” Olivia skakade på huvudet.
”Nej Elli, säg inte sådär, snälla säg inte sådär” pep hon och jag pussade henne på munnen.
”Du måste inse Olivia. Våra liv måste fortsätta, vi kan inte deppa ihop för det som hänt och för det som kommer att hända. Vi måste vara starka, okej?” Hon nickade svagt och jag log svagt åt henne. Mörkret ville locka med Olivia, och jag gjorde allt för att hålla henne kvar, kvar i livet, kvar i ljuset.

Vi somnade ungefär 5 den natten men jag väcktes halv 7 av min syster Danni. Hon satt och grät på sängen och hennes högerarm var helt uppskuren och blodet bara forsade. Hon såg på mig och innan jag hann reagera föll hon ihop. Jag fick panik och väckte Olivia. Hon såg undrande på mig och blev lika rädd som jag när hon såg Danni. Jag sprang iväg för att väcka mamma som snabbt ringde ambulansen. Om vi bara vetat att det där skulle bli ett av alla av Dannis självmordsförsök.

Jag och Olivia satt vid Dannis sida i flera timmar. Det gjorde ont att se Danni ligga där med alla slangar i sig. Jag var så rädd för att hon inte skulle vakna igen. Men klockan tre den dagen vaknade hon. Olivia log mot mig och jag kände hur lyckan spred sig i kroppen. Men Danni vart inte lika glad när hon såg på mig.
”Hej syrran, hur är det?” Frågade jag och hon såg bort. Det syntes att hon skämdes.
”Gå” pep hon. ”Snälla gå” Jag såg tårarna som rann ner för hennes kinder och undrade vad hon tänkte.
”Vad är det du döljer för mej?” sa jag med orolig röst och försökte få ögonkontakt med henne.
”Vad är det du inte förstår?! GÅ!” Danni skrek av ren ilska och Olivia fick rycka med mig. Det gjorde ont inom mig. Min syster hade precis försökt tagit livet av sig och vägrat berätta varför. Olivia såg min smärta och min osäkerhet.

Jag kände hur jag bara vill gå och dö, hur jag inte orkade med att personer stötte bort mig, hur jag tröttnat på att inte få stötta de som betydde mest för mig. Jag höll på att falla isär och jag visste inte hur jag skulle berätta för Olivia. Vi gick och satte oss vid vattnet och jag såg hennes såriga handleder. Hur skulle jag kunna berätta för henne att även jag börjat tänka på döden?

fortsättning följer ^^

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

jullan95 - 9 apr 07 - 23:37- Betyg: