Någonstans ska man ju börja. |
Det hörs blues nere från Sergels torg
En ensam saxofon spelar blåa toner
Fängslande melodier klädda i sorg
Betalar man med några enstaka kronor
Han har smutsiga kläder och bara en sko
Men en dag ska han bli en musikstjärna
Han har ingen mat och ingenstans att bo
Men han ska lyckas, för han vill så gärna
När mannen med saxofonen slutar spela
Kan man höra tystnadens melankoli
Och stannar man upp och tar in det hela
Upplever man mer panik än harmoni
Några kronor håller ingen man mätt
Därför spelar han alltid i moll
Hur man än ser det, fel eller rätt
Så står hans bankkonto alltid på noll
.
|
|
|
|
