Ge mig ett paraply som skyddar mot allt |
Bakåt i tiden så var det som om jag
förföljdes av ett alldeles eget
och känslomässigt oväder
Vart jag är befann mig så slet
kraftiga stormvindar i mitt hår,
regndroppar stora som huvuden
föll ned från den svarta himlen,
sprack och lämnade lämnade kvar
tusentals svartskimrande små glasskärvor
spridda vid mina nakna fötter
Vart jag är gick
och vad jag än tog mig till
så upphörde aldrig det öronbedövande mullret
och de plötsliga översvämningarna
dränkte mig sakta i mitt eget självförakt
Idag så har regnet ersatts av
små, lätta snöflingor som glittrar till av glädje ibland,
och det värsta mullret har dött ut och begravts
De svärtade molnen bär kedjor tunga som bly
men trots de täta dimmorna av forna dar
så kan jag se glimten av en glödande sol som skiner av en inre kraft
Skenet må vara svagt
men de närliggande molnen färgas av smutsblandade nyanser av
rött, gult och orange
Det finns en viss värme i bilden
som inger hopp
men även nu för tiden så händer det
att åskan slår ner med en hejdlös kraft,
att klockan vrids till baks och
raserar allt som jag har kämpat för
Även idag så kan himlen öppna sig och
låta sylvassa nålar falla ned och
borra sig djupt in i min hud,
även idag så kan jag förlora mig själv bland
vindar av hjärtskärande skrik
och ensam famla ett ångestladdat mörker
Även idag så kan allt bli så svart att jag
tappar greppet om verkligheten
-
Natten den 10 nov
|
| Kommentarer | | ira - 12 maj 11 - 15:21 | | du är riktigt duktig |
|
|
|
