På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Flickan (25)

Den här delen är inte så lång och den är nog lite konstig men hoppas det går bra ändå! :)

Hugos perspektiv

Gabriella sitter där, på min säng. Hennes blick har fastnat vid mitt skrivbord. Jag undrar vad hon tänker på, skulle nästan vilja krypa in i hennes hjärna och kolla, utan att behöva fråga henne. Plötsligt lyfter hon blicken, hon ser mig rakt in i ögonen. Det är hos henne jag vill vara, henne jag vill kyssa och henne jag vill älska. Vilken tur jag har som får göra precis det allt det!
- Vad tänker du på? frågar jag ändå.
Gabriella bryter ögonkontakten och jag ångrar att jag frågade.
- Du behöver inte svara! säger jag.
- Det var hemskt, värre än att bli misshandlad! säger hon och jag ser att hennes ögon börjar tåras.
Hon ser upp på mig igen, rakt in i ögonen.
- En gång slog dom mig inte medvetslös så jag var i medvetandet hela tiden. Det var fruktansvärt, och smärtan går inte ens att beskriva! Tillslut kände jag att det rann blod och då slutade dom äntligen. Allt blev så stilla och jag kände att det var nära att jag skulle tuppa av. Jag såg till och med det folk brukar kalla ljuset, jag tror då det i alla fall. Det var då jag bestämde mig för ta mitt liv! säger hon och tårar börjar rinna ner för kinderna.
Jag ångrar att jag frågade! Så jävla hemskt! Jag ser på henne att minnena har kommit tillbaka. Jag flyttar mig närmare och kramar henne.
Jag säger ingenting och inte hon heller. Jag andas i hennes hår och känner doften av äppelshampo. Helt plötsligt rinner en tår ner för min egen kind.

Gabriellas perspektiv

Minnet från den där dagen får mig att må dåligt. Det känns nästan som att jag ska spy. Hugo håller om mig och jag tar försiktigt tag runt hans rygg. Sedan tittar jag upp i hans ögon, jag ser att dom är blanka och en ensam tår rinner sakta ner för hans kind. Jag ler svagt och kysser honom på munnen. Spykänslan försvinner ganska fort och byts ut mot fjärliar. Det är verkligen skönt att Hugo finns. Han kan läka alla sår genom att bara finnas till. När hans läppar lämnar mina kramar jag honom igen. Så sitter vi länge, jag med armarna runt hans hals och kinden mot hans bröstkorg och han med ansiktet i mitt hår och armarna runt min midja. Jag känner hur hans hjärta slår mot min kind.

Hugos perspektiv

Jag ligger i min säng och tänker. Alla tankar dras till Gabriella, det är hon som fyller upp mitt huvud och hela min kropp. Jag tänker på allt som har hänt idag och ler. Jag blundar och till slut somnar jag nog.

- Hugo! Vakna! hör jag en röst långt borta.
Någon skakar om mig och jag öppnar försiktigt ögonen.
- Mh! säger jag trött.
- Hur mår du idag? det är morsan.
- Vet inte! säger jag och blundar igen.
- Ska du stanna hemma idag också? frågar hon.
- Jag tror det, har ont i huvudet! svarar jag.
Morsan stryker mig lite snabbt över pannan och sedan reser hon sig upp.
- Jag åker till jobbet nu, pappa har redan åkt! Jag kommer hem vid fem! säger hon och går ut ur mitt rum. Jag ler och blundar igen.
"Jag har nog en ganska lättlurad morsa!" tänker jag.
Sedan somnar jag om igen.

-----------------------------
Så vad tycker ni? :)
Kommentera! :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

lumman - 18 nov 10 - 16:39

Du har talang, verkligen. Skulle bara gärna vilja se ännu
mer utvecklat språk och detaljer. Gärna lite längre delar
också. Du är jätteduktig! Keep ut the good work. (:
Mejla när nästa del är ute ?

Zweetisen - 13 nov 10 - 14:58- Betyg: