Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy Del 48

Flyget hem kändes ungefär som när dom satt på akuten och väntade
på att få besked om Moas tillstånd efter hennes försök
till självmord. Tiden gick oerhört sakta...Emmy kollade
på klockan hela tiden. Andreas satt brevid henne och försökte
lugna henne. "Det går bra med moa!"
"Det går bra? Hur kan du säga så? Han verkade ju vansinnig?
Vad är de du inte fattar?" Skrek hon. Hon fattade att många
måste ha hört henne, eftersom en flygvärdinna kom fram strax
efter. "Är det något ja kan hjälpa till med?" Frågade hon
vänligt och kollade menande mot Emmys mage. Jaha, hon hade
uppfattat det som att Emmy hade värkningar eller något.
"nej, det är bra" Försäkrade Andreas flygvärdinnan och hon
nickade och gick vidare.

Äntligen. Emmy stod utanför Moas dörr. Knackade på som
en galning. Tillslut öppnade Moa, Emmy kramade om henne.
"hur är det? vad hände??" frågade hon hysteriskt sin vän
som såg ut att må utomordentligt bra?
"åh gumman, va brun du är! Och gud vilken fin
förlovningring!! Men allt är bra... Förlåt att
ja skrämde dig igår! "
"va? vart tog Rickard vägen då?"
"han... jag släppte in honom!"
Emmy chockerades, Moa gorde vad?
"va, varför?"
"du kommer inte tro det men, och ja kanske fick de att låta
värre än det var. Jag trodde det också men han ville bara
se sin son och säga förlåt"
"men han bankade ju? Det hörde ja ju själv??"
"ja, asså bara tre gånger... Min ringklocka fungerar ju inte.."
Emmy tänkte först att Moa ljög, att hon hade fallit tillbaka
i hennes förälskelse och att hennes story om vad som hände
inte alls stämde. Men de som fick henne att låta trovärdig
var hennes ögon, som Emmy kunde läsa av.
"förlåt, för att ja fick dig att tro annat, men samtalet bröts
och sen har ja nog vart för virrig för att förklara på sms eller
ringa... Jag fattade de knappt själv. Han var som en helt
ny människa, helt förändrad. All falskhet och de hat ja alltid
såg vilande bakom hans ögon, var som bortblåst Emmy"
Emmy ville förstå, förstå hur han kunnat ändrats så?
"men, vad sa han då?" Frågade hon bara.
"Att han var oerhört lessen för allt. Att han var ett svin som
lämnat mig ensam i allt det här och som fick mig att göra något
så...hemskt och att han inte fattade hur han kunde slå mig...
Och sen sa han, att han inte skulle kunna leva utan att få se
sitt barn. Jag va jättetveksam först. Men du skulle sett
när han tog upp Nemo... Båda såg så lyckliga ut!Det kändes
som han var sitt gamla jag igen, innan han började slå mig..."
Emmy bara häpnade och kunde fortfarande inte riktigt förstå
men hoppades av hela hennes hjärta att han verkligen
hade förädrats. Hon visste att de var guld värt för Moa.
"så, nu.. Är han tillbaka i våra liv?"
Moa skakade lätt på huvudet och gav ifrån sig ett litet
skratt.
"Nej inte precis. Han ska flytta till Danmark och har fått
jobb som försäljare för Mac, men vill gärna komma och hälsa på
igen"
"jaha, men vad har han gjort under den tiden han varit borta?"
Frågade Emmy och kunde inte dölja hennes tveksamhet.
"Han sa att han hade jobbat för ett skumt företag som tillverkade
olagliga datorer, men han hade
lämnat det tillslut och sagt upp sig"
"jaha, okej" Sa Emmy.
"Sen gav han mig det här" Sa Moa och öppnade byrålådan
och tog upp ett kuvert. Hon gav det till Emmy.
"Han sa att ja skulle öppna det när han gått"
Emmy öppnade kuvertet och häpnade, än en gång.
"Men va?? Det måste va minst 10 tusen??"
"25" Sa Moa.
Emmy skakade på huvudet och log.
"Ja vet, ja trodde inte de själv först" Sa Moa.


Och helt plötsligt försvann "Rickardärhemmaigen" problemet
och Emmy hade bara sitt egna att oroa sig för.


När hon gick ner för trappan fick hon en känsla av att
hon faktiskt skulle kunna komma att vara en jättebra mamma.
I samma stund sparkade det lilla livet i hennes mage till.
Hon tappade nästan andan! Wow, hon hoppade ut ur trapphuset
och sprang till Andreas som satt i bilen utanför.
"Känn!" Sa hon när hon satt sig tillrätta brevid honom.
"wooosh" gav Andreas ifrån sig när han rörde hennes mage.
"Jag älskar dig!" Sa han.
"va sa du?"
"jaag ääälskar dig!" förtydligade han.
"ja hörde första gången, ville bara höra dig säga det igen"
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Sabbe_sabbe - 3 nov 10 - 23:02- Betyg:
aww!

mejla!
Ferdos-Lina - 2 nov 10 - 21:28- Betyg:
Underbart underbart alltså den är vacker och spännande
mejla när nästa del kommer så snabbt som möjligt
Eme_96 - 2 nov 10 - 21:09- Betyg:
såååå braaa!!! :D:D:D Mejla nästa!!!:D

Skriven av
tryreadme
2 nov 10 - 19:49
(Har blivit läst 97 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord