var det mitt fel? |
Jag har nog gjort fel.
Jag är nog ej samma.
Jag är nog glömd just för att jag är förlorad.
Sommaren har nu drivits bort av de gula löv som nu så deprimerande nuddar mina nyinköpta skor. Klockan är 23:45 och dimman hindrar mig att få en utsikt över stan så allt går åt mina tankar. De tankar som får mig tillbaka till honom. Idag gick jag in där i orten Mcdonals, hade en aning om att han skulle vara där. Just då i kön skakade mina ben, så jag var tvungen att kontrollera mig själv, inte pga ångesten att välja hamburgare utan att ditt huvud var där, du var där jag var och det hade inte hänt sen i somras. Jag blev pltsöligt inte hungrig utan min mage fick en smärta som bara han kunde få fram, ingen kunde skada mig som honom. Jag vill inte gå dit, men jag var tvungen och rätt som det var hade mina ben släpat dit mig och sagt ett glatt hej. Han sa ett glatt hej, men inte tillräckligt. Vad hände med glöden han brukade tända för mig, vad hände med leendet som allt viktes upp för min skull. Ingen märkte vad som hänt.. inte han... inte dom omkring oss, men jag visste. Han älskade inte, han saknade inte, han trånade inte och allt var slut. Det konstiga var att jag kände igen känslan, den bitande känslan i magen hade gnagt på mig förut, då han älskade mig. Dagen då han lät sina hjärtas ord klinga ut blev jag pressad, infångad i ett spel som jag självinte visste fanns, att alltid få honom att älska mig lika mycket, jag vet inte om jag lyckades.
Men nu när allt är över finns det bara ett efteråt som återstår. Jag försöker att ge liv till händelserna genom att försöka känna samma sak, eller så är det tvärtom, jag ger luft till mina händelser för att väcka tillbaka känslor. Efteråt kan vara en lättnad, andetag som får flämta ut eller en börda då man ångrar vad man gjorde för att det skulle bli ett efteråt. Antar att det är i det kapitlet jag är skriven just nu och jag vill ut härifrån.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 3 nov 10 - 23:58- Betyg:  | | Jättebra |
|
|
|
