På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Flickan (22)

Förlåt för dålig uppdatering :] Men nu har jag äntligen fått ihop en ny del! :)

Gabriellas perspektiv

- Jag ska åka iväg till jobbet ett tag till, jag kommer hem runt halv fyra! säger Katarina och ler.
Hon sitter i min säng. Själv sitter jag vid skrivbordet.
- Okej! säger jag.
- Klarar du och Hugo er själva? frågar hon.
- Det tror jag nog! svarar jag och ler.
- Bra, jag ska väl ta och fara tillbaka! säger Katarina och reser sig upp.
Hon går ut ur mitt rum och stänger dörren försiktigt. Jag hör hur hon går nerför trappan och sedan ut ur huset. Så fort hon stänger dörren hör jag att Hugo går ut ur sitt rum. Snart är han inne i mitt rum.
- Hej! säger han och ler.
- Hej! säger jag och ler tillbaka.
Han går och sätter sig på min säng. Han ser mig i ögonen, jag drunknar i hans! Jag går och sätter mig i min säng, jag med. Vi börjar prata om lite allt möjligt och mitt i en mening som jag säger avbryter han mig med en kyss. En lång kyss! Han slutar helt plötsligt och sätter sig rak som än käpp.
- Hörde du? frågar han.
- Nej, vadå? svarar jag.
- Det lät som att de knacka på dörren! Jag ska kolla om det kommer någon, stanna här! säger han och reser sig upp.

Hugos perspektiv

Vem kan det vara? Det är inte morsan, hon knackar aldrig på dörren. Jag springer ner för trappan och öppnar dörren. Det är Stefan som står där på bron.
- Hej! säger jag.
- Jag vill veta nu! säger Stefan och går in.
- Vadå? frågar jag förvirrat.
- Du vet vad jag snackar om! nästan fräser han.
Jag suckar. Jag har ingen aning om vad jag ska säga.
- Sätt dig i tv-rummet då! säger jag.
Stefan tar inte av sig varken skor eller jacka utan går bara in i tv-rummet och sätter sig i en fotölj. Jag följer efter och sätter mig i den andra.
- Ja? säger Stefan irriterat.
- Ja, alltså jag vet egentligen inte vad jag ska säga! är det enda jag får ut ur min mun.
- Ja, du kan ju börja att berätta vad det är med dig! säger Stefan.
- Ingenting! svarar jag, jag vet inte vad jag annars ska säga.
- Men för fan Hugo! morrar han.
Jag försöker komma på något att säga, tillslut går det. Jag börjar berätta om fredagen, när jag hittade Gabriella på bron. Om lördagen, när hon helt plötsligt satt i hallen och skulle bo hos oss och förklarade att Jonas var hennes bror. Om söndagen när vi var på stan och hennes bror kom och slog ner mig, jag visar honom mina sår och blåmärken. Tillsist berättar jag om måndagen, inte för att det finns så mycket att berätta mer än att jag och Gabriella mublerade hennes rum. Om den här dagen berättar jag ingenting alls.
- Jaha! säger Stefan när jag har berättat klart.
Jag svarar ingenting utan tittar bara framför mig. Stefan säger ingenting heller på en lång stund.
- Jag börjar om en kvart! säger han och reser sig.
Jag reser mig också.
- Varför är inte du på skolan idag? frågar Stefan.
- Hade typ feber i morse! svarar jag.
Stefan säger inget utan går bara ut i hallen. Han nickar lite och sedan går han ut. När jag vet att han har hunnit fara går jag upp igen. Öppnar dörren till Gabriella. Hon sitter och läser. När hon hör att jag kommer tittar hon upp, lägger undan boken och ler.
- Vem var det? frågar hon.
- En kompis! säger jag och sätter mig i hennes säng.

-------------------------------
Så, vad tycker ni nu då? :)
Kommentera! :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Sjuras - 14 jun 11 - 12:22- Betyg: