bror! |
Bror, ditt rum är tomt och raderat från alla minnen av dig. Jag känner din närhet fortfarande och din doft. Men jag vill kunna se dig igen , se ditt vackra ansikte men dom små rosenröda kinderna. Jag vill göra dig sällskap i himlen. Leva ett bekymmerfritt liv där, med dig.
När jag fick beskedet att du hade lämnat oss, att ditt hjärta hade slutat slagit fick mitt liv plötsligt ingen mening. Jag visste inte hur det var att mista någon som står en nära. Och jag ville inte veta heller. Men det är bland det värsta som kan hända en. Flera veckor hade jag spenderat på sjukhuset, varje dag efter skolan så tog jag bussen dit. Och du blev bara sämre och sämre. Läkarna hade lovat att du skulle bli bra. Men dom var alla lögnare. Hemma var det alltid bitter stämmning, för att inte du var där. Varje gång när telefonen ringde trodde man att det var sjukhuset, att det hade hänt något. Varje dag var bara en lång väntan.
Det tog ett tag innan vi började märka att du var sjuk. Du började bli tröttare och tröttare och du orkade mindre. Vi trodde att det berodde på något annat, inte att du hade cancer. Beskedet kom som en chock, för oss alla, men mest för dig. Vi försökte få dig att kämpa men du hade gett upp hoppet från första sekund. Det syntes att alla behandlingar tog stryk på dig. Jag tyckte så synd om dig och tänkte att jag hoppas att det aldrig skulle hända mig. På nätterna gick jag alltid och la mig brevid dig, din hud var så varm och silkeslen. Jag kände mig trygg där. Du las in på sjukhuset en månad innan du dog, en månad fick du leva i det där helvetet. Jag såg hur du led, och jag led med dig. Jag visste hur mycket du avskydde sjukhus. Så det gjorde bara allt värre.
Minnena med mig kommer jag alltid bära med mig. Jag kom ihåg hur vi bråkade nästan varje dag,jag var så jävla irriterad på dig. För att vara ärlig så önskade jag ibland att jag kunde slippa dig, att du skulle försvinna.Men nu saknar jag bara allt det där. Vi hade också jävligt kul, med dig kunde jag vara mig själv. Vi berättade allt för varandra, för vi visste att det alltid skulle stanna mellan oss. Varför var det just dig som detta skulle hända? Ibland önskar jag att det var mig det skulle hända. Du kommer vara min bror föralltid. Jag lever för dig! RIP
|
|
|
|
