Emmy Del 47 |
Efter den gången hon träffade den här Andreas, som
varit så omtänksamt snäll var det slut på trånandet
efter andra killar. Dom träffades konstant, men de blev aldrig så
seriöst som Emmy hoppats på. Dom strulade fram och tillbaka
och försökte emellanåt göra varandra avundsjuka. Så hade det
hållt på tills bara för, ja minde än ett år sedan? Och nu
stod hon där i Egyptens vackraste stad, på en restaurang,
klädd i hennes vita klänning, gravid med hans
barn och han stod på knä nedanför henne.
"Em?" viskade han ynkligt. Emmy skrattade och insåg att
han nog uppfattat hennes reaktion, som väldigt tvekande.
"Ja" Sa hon snabbt och log. Han pustade ut nervöst, reste
sig upp och kysste henne. Hon domnade bort i hans famn
och försökte komma på om allt bara var en dröm?
Det kändes som att hon snart skulle vakna i hennes gamla flickrum
hemma hos hennes föräldrar och hennes mamma skulle öppna dörren
med ett leende. "Emmy klockan är över tio, gå upp nu gumman"
Emmy skulle tänka att de va väldgt vilken snygg kille som
fria till henne i drömmen. Daamn!
Hon öppnade ögonen, allt fanns kvar. Andreas, möblerna, ljuset,
allt folk som tittade på dom och glädjen som satt sig i hennes
bröst.
Andreas hade inte slutat med det romantiska temat efter middagen.
Nejnej, nu stod ett exotisk uppvärmt bad och väntade på dom,
på ett spa eller något liknande. Hon överrumblades totalt.
Han klädde av henne och hon av honom.
Han smekte hennes mage och log.
"jag har allt som ja vill ha nu" viskade han när dom satt i
badet. Hon lutade sig tillbaka, satte upp armarna på sidan
av det stora runda badkaret och log. Andreas kom efter. Han
höll om henne.
Dom somnade flera timmmar senare på hotellet, båda övertygade
om att livet var en underbar gåva.
Resten av semestern rullade på. Dom badade, solade och åt goda
middagar. Det kändes underligt varje gång hon tittade ner
på sin hand för att sedan förvånas, varje gång över löftet som
satt där, ringen.
Kvällen innan dom skulle åka hem ringde hennes mobil och det
var Moa.
"Hej gumman!"
"Emmy, förlåt att ja ringer om det här nu när ni är där och..."
Emmy kände direkt igen Moas obehagliga röstläge. Något hade hänt.
Det hördes bankningar i bakrunden?
"Det är Rickard. Han står här utanför och vill komma in"
"åh, Moa. Har du ringt Kia? Dina föräldrar?"
"Kia svarar inte och mina föräldrar är ju i köpenhamn nu"
"okej, ja juste"
"Ja är livrädd Emmy...Och gud, ja har ju ett barn och tänka
på, han kommer vakna vilken sekund som helst"
Nästa sekund bröts samtalet bara.
"Jävla skit" Skrek Emmy.
"Va är de gumman?" Sa Andreas som vaknat precis.
"Det är Moa... Rickard är där. fan"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | tryreadme - 1 nov 10 - 01:02 | åh tack, va snälla ni är! Härligt att ni lägger ner tid på att läsa
och kommentera men ja måste avsluta den någon gång, känns som
den här berättelsen har gjort sitt snart (:
men isåfall tänker ja börja skriva en ny... | Sabbe_sabbe - 31 okt 10 - 20:03- Betyg:  | | fan mer:o :D mejla! | | Ferdos-Lina - 31 okt 10 - 18:56- Betyg: | Jätteveckert och så jättespännande med Moa och Richard
du får inte sluta skriva mejla när nästa del kommer så snabbt som möjligt. | | Eme_96 - 31 okt 10 - 18:45- Betyg: | | så jävla bra! du vet om att du aldrig får sluta skriva va!? mejla nästa :) |
|
|
|
