Vi har bara en chans [krönika liknande] |
För nio år sedan i söndags förändrades mitt liv, förändrades min familjs liv. De hittade en tumör i min tvillingsysters lillhjärna.
I cirka åtta år har jag kämpat med depression, från och till. Perioderna där jag mår bra börjar bli längre, och det finns bara två månader på året då jag vet att jag alltid kommer må bra. Detta innebär att jag kämpat med massor av svåra tankar, från självmord till att bara enbart kunna existera. Jag har sociala problem, får panikattacker, och jag känner många gånger bara dämpade känslor. Att bli exalterad, och glad existerar inte riktigt för mig, jag kan känna att jag är det, men ändå inte riktigt känna det.
Ibland undrar jag om livet är värt det. Men de glada stunderna gör livet värt att leva, och att se fram emot de stunderna är det som får mig att kämpa igenom ännu en dag. När jag kommer in i en period där jag mår riktigt skit och knappt kommer ur sängen, då lyckas jag efter ett tag påminna mig själv om att jag har varit här förut, och det gick bra då med. Ibland går det över på en eller två månader, ibland håller det i sig längre.
Anledningen till varför jag skriver det här är för att jag kommit in i en ”nere period” igen. Hösten är aldrig en bra tid för mig, och andra saker i mitt liv gjorde den här hösten värre. Jag gick sällan till skolan, stannade i sängen hela dagen i pyjamas. Gjorde ingenting.
Sedan, plötsligt. Helt utan varning skriver någon på facebook:
“ATTENTION, this Kays stepmother,Holly. Unfortunately Kay lost her battle to cancer last night. She got a fever that spiked to 109 degrees causing her to become brain dead. We had to let her go. Kay will be missed dearly. Thank you, Holly.”
Jag insåg då just hur viktigt livet är. Det kan vara över närsomhelst. Kay var 22 år gammal, hade en 11 månaders dotter. Kay älskade att dansa, hade sökt in till ”So You Think You Can Dance” och kom vidare till Las Vegas. Hon fick mig att börja dansa igen. Hon lät aldrig sin cancer ta över henne. Veckan innan hon dog åkte hon på en 7 timmars resa till sin kompis för att träffa henne.
Plötsligt så var det dock över.
Ta vara på er tid här på jorden, vi alla mår dåligt ibland. En del kämpar med depression, och ni som gör det; jag hoppas ni vet att även om ni bara ser mörker idag så finns det en ände på er tunnel, fortsätt leta, fortsätt för ni finner inte bara ljuset, ni finner guldet – livet.
Vi har bara ett liv, en chans med familjen, vänner, bekanta, främlingar. Det betyder inte att jag tycker att ni ska gå runt som solstrålar hela tiden och aldrig kunna känna er nere. Jag vill bara påminna er om att vi, när vi kan, ska försöka iallafall.
Jag har valt att ta vara på detta genom att starta en ”syskongrupp” för barn i 8-14års åldern, för de som har syskon med cancer. Detta är bara i idé stadiet, men ska kontakta barncancerfonden snart med min idé, och jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa några barn lite i deras liv.
Ha det bäst, alla <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 30 okt 10 - 23:01- Betyg:  | Jag fick blev tårögd när jag läste detta inlägget kom ihåg hur min vän dog av cancer
och hur ledsen hon var när hon visste att hon skulle dö snart,men hon levde vanligt i sin korta tid.
Jag var nära att ge upp men fick hopp då mitt liv skulle förstöras om jag gedde upp.
Tack för att du finns du betyder mycke för mig och dikta är inte värd utan dig.
Ha det bäst du med! | | NadaZero93 - 30 okt 10 - 19:15 | | fint och hoppfullt! | | LikeBefore - 30 okt 10 - 02:18 | En underbar idé tycker jag. Lycka till massor med den och ta hand om dig själv :) <3
(i övrigt kloka ord. mesn kan vara väldigt svåra att inse ibland, för mig just nu...) | | Albarello - 30 okt 10 - 01:54 | bluesky - jo, jag hade tur när jag hittade en person som behövde "lagom" mycket hjälp när jag hade "lagom" mycket tid över.
Livet är som sagt inte rättvist, men jag är väldigt, väldigt glad över den tur jag hade som fick jobbet.
Märkte efterår på intervjuerna att personlig assisten var VÄLDIGT positvt att har jobbat som. Så jag håller tummarna att du får de jobb du söker! | | bluesky - 30 okt 10 - 01:47 | | Albarello: jag kommer fortsätta leta, just nu hittar jag bara de som behöver under dagarna i veckan, och det går inte för mig. Vad kul att du lyckades hitta ett sånt givande jobb! | | Albarello - 30 okt 10 - 01:39 | bluesky =)
Jag tycker det låter som du är en bra människa
och visst måste man börja någonstans
(jag har själv arbetat som personlig assistent under studiernas slutfas... och det var extremt givande för mig. Har aldrig fått en sådan feedback från en annan människa. Nu har jag ett jobb som motsvarar mina studier och får väldigt mycket mer i lön, men jag kommer aldrig känna den direkta respons jag fick när jag var personlig assistent... ) | | Evvi - 30 okt 10 - 01:35 | Min mormor har cancer. Hennes tumörer har resistens mot cellgifter. För riskfullt att operera, tycker dom här i Sverige. Så vi har sökt vård i Tyskland.. ska skicka in hennes journal på måndag.
Jag älskar min mormor, och rädslan att förlora henne är större än någonsin. Drömmer mardrömmar om det typ varje natt.. så jävla jobbigt. | | ProstheticHead - 30 okt 10 - 01:28 | Verkligen bra skrivet.
Min morfar kämpar just nu mot cancer, så jag tror att jag vet (i alla fall lite) hur det kändes för dig. | | bluesky - 30 okt 10 - 00:51 | Albarello: jag skulle gärna vilja hjälpa andra personer också, försöker hitta ett jobb som personlig assistent, men inga tider passar mig som student. Och jag väljer att starta den gruppen för att jag själv varit där, och jag vet hur det KAN vara, men att hjälpa någon som har ett syskon som har en hjärtsjukdom/hjärnskada etc är inte något jag kan göra, för jag vet ingenting om det.
Jag försöker hjälpa där jag kan.
Men många går utifrån vad de vet, men man måste ju börja någonstans :) | | Albarello - 30 okt 10 - 00:48 | Ha det bäst du med
Jag har också personer omkring mig med cancer och Alzheimers etc
Fruktsansvärda sjukdomar, som förhoppningsvis kan upptäckas tidigarer i framtiden och behandlas tidigare i framtiden.
Ja, vi ska uppskatta den tid vi har här
vi ska uppskatta den möjlighet vi har
Men
Jag kan inte sluta att tänka att de flesta utgår från närstående personers lidande...
De flesta kan inte utgå från andra människors lidande (de som lider långt bort).... iaf inte en lång stund...
Men återigen
du har så rätt
Vi borde ALLTID kunna ta fram insikten om att det här är det enda liv vi får
Just vi i Sverige har ganska bra förutsättningar att kunna få hjälp på olika sätt också
...
en kommentar som inte sa så mycket kanske, men nu skickar jag inte den iaf |
|
|
|
