Emmy Del 45 |
qui vivra verra...
Hon strök längst vristen på dom tre intatuerade
fransklatinska orden. Ynka femton år hade hon varit när
hon bestämt sig för att sätta dit dom. Hennes föräldrar,
främst hennes mamma hade totalvägrat. "Du gör de bara inte
Emmy" Hade hon sagt. Det hade bara fått Emmy att känna sig ännu
säkrare på sin sak och samma dag hade hennes kompisar följt
med henne till en tatueringsstudio, där man inte behövde
vara arton för att få tatuera sig.
Det kändes overkligt där hon satt på stranden. Hennes hud hade
redan fångat upp solljuset och bildat en vacker nyans av brunt
på hennes kropp. Andreas var brun han med, hans blonda hår
hade blekts, precis som hennes.
Hon såg på hur han lekte i vågorna, likt ett barn.
Att hennes pappa var så otroligt givmild, tänkte hon.
"Det är precis vad ni behöver innan barnet kommer" Hade
han sagt och stolt givit henne kuvertet med pengarna.
Pengarna som dom spenderat på en Egyptenresa,
sharm el sheikh hette det otroliga stället och nu var dom där.
Turkosa hav, ljuvlig mat och för att beskriva det med
ett rättvist sista ord; underbara solnedgågnar.
Hon hade nog aldrig njutit av något så mycket. Hon kunde
inte förneka att de var barnet inom henne som var orsaken
till att allt kändes såhär.
Hon vaknade av ett stänk av sand och en kall Andreas som la sig
brevid henne på handduken. Hon trodde först att han råkat skvätta
av misstag men insåg sedan att han gjort de med flit. Hon grävde
ner sin ena hand i den heta sanden för att sedan hälla det över sin
pojkvän. Han skrattade och tog händerna för ansiktet. Sedan rullade
han över henne och hon över honom. "Du har aldrig varit så fin"
Viskade han. Dom kysstes. En äldre egypt gick förbi och sneglade
nyfiket åt deras håll. "love is in the air" Ropade han med världens
brytning. Andreas gjorde tummen upp och nickade.
Senare på hotellet efter en dusch tillsammans skulle dom gå
ut. Emmy fick av sin rosa bikini och tog på sig en vit lång
tubklänning. Hon kunde inte låta bli att vilja likna sig själv
vid en brud när hon kollade sig i spegeln.
För varje gång hon såg på Andreas var det som om hon
blev kärare och kärare, om det nu var möjligt.
Dom gick ut, hand i hand. Egypterna stirrade som galna.
Det var vanligt hade dom fått höra. "Famous, are you famous people?"
Frågade en ung kille när dom gick förbi. Emmy skrattade.
"Vi är det va?" Sa hon till Andreas och svarade killen "nono" med
ett leende.
Andreas började helt plötsligt leda henne, som om han visste
vart dom skulle. "Här" Sa han helt plötsligt efter en ganska lång
promenad.
Dom fick ett bord, ut mot havet. Hon häpnade och visste inte
riktigt var hon skulle rikta blicken. Det fanns så mycket fint
att välja mellan. Det otroliga havet nedanför dom, med solen som
skönk ner i det,
eller dom vita lerväggarna med tusen levande ljus i? Eller hennes
alldeles egna Andreas, som satt när mitt emot henne och såg
fridfullt på henne. Valet blev lätt.
"Va finurlig du ser ut!" Sa hon.
Han prutade med munnen och nickade.
"Em?" Sa han, som så många gånger förut men nu var det allvar
i hans ögon.
Han gjorde det klassiska, men hon satt där helt ovetande
och skakade. Han stod på knä, nedanför henne och höll
i, var det vad hon trodde?
Mycket riktigt hennes mammas ring.
"Emmy Felicia Strandquist, vill du gifta dig med mig?"
Hon förstod det bara inte, att han kunde se så kärleksfullt
på henne och säga det på ett så vackert sätt, samtidigt som han
höll den allvarligaste minen någonsin. Som om det här verkligen
var någon han längtat efter. Som om han levt hela sitt liv för
att få fullborda detta ögonblicket. Förtjänade hon detta?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 27 okt 10 - 19:03- Betyg:  | | sååå braa!!! :D mejla :D | | Ferdos-Lina - 26 okt 10 - 22:12- Betyg: | Jättebra del älskar denna novellen
maila när nästa del kommer så snabbt som möjligt | | Niz0 - 26 okt 10 - 22:02- Betyg: | | Åh melja! | | Sabbe_sabbe - 26 okt 10 - 17:07- Betyg: | | awww vad gullig han är!MEJLA!:D |
|
|
|
