Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy Del 44

Det kändes så lustigt att vakna vid Andreas helt
plötsligt. Lustigt på ett bra sätt. Det var inte bara dom
nu. Dom var inte ensamma längre. Emmy kunde knappt fatta
det själv. Varje gång hon berättade de för någon så blev
hon nästan lika förvånad som den hon berättade det för.

Men det gick inte att ta fel på nu. Hennes bröst hade vuxit sig
betydligt större och hennes annars så
smala mage hade omvandlats och formats till en rund kula som
stack ut. Detta kändes till en början ovant, men hon hade
vant sig och kände sig lyckligare och vackrare än någonsin.

Det hade gått fem månader. Det var vår. Emmy satt och höll
händerna om hennes mage, försökte fånga ljuden som kom
där inifrån. Försökte höra hur hennes bebis sparkade, som
för att få uppmärksamhet. Hon önskade att hennes
mamma kunde va där nu, och se henne. Se hur lycklig hon var,
se hur hennes kinder fått liv igen och hennes glada humör,
se hennes sunda liv. Allt hon hade visat henne var en krisig
bulemitonårsdotter som aldrig riktigt kunde hitta sig själv,
tills nu.

Nu är allting perfekt.

Hon var ute och gick mycket, särskilt med Moa och hennes son.
Helt plötsligt pratade dom inte om vem som skulle ha förfest
nästa helg eller vilken klubb dom va mest sugna på eller vem som
strulde med vem i helgen. Nejnej, dom pratade om mycket viktigare
saker. Mognare, vuxsnare och det hade aldrig känts så bra!
"Emmy" Sa Moa plötsligt. Hon sköv vagnen framför sig och Emmy
kunde inte låta bli att kolla på bebisen som sov tryggt i den.
"Ja har träffat någon" Sa hon, helt oförberett.
Emmy log brett. Äntligen! tänkte hon.
"Men, va kul!!! Berätta mer?"

Så berättade Moa om killen hon träffat, Emmy kunde inte låta
bli att se hur generad Moa såg ut. Hon var överlycklig för hennes
skull. Rickard hade dragit utomlands och brydde sig inte alls
om att han hade ett barn med Moa, kanske visste han inte hur
han skulle hantera det, efter allt som hänt. Så han gjorde som
ha alltid gjort när något blev jobbigt, flydde.
Dom hade fått reda på det av Andreas som bara fått ett ynkligt sms.
Det hade bara stått att han skulle se sig om i Australien och att
han inte visste om han kom tillbaka.
Men Moa klarade sig alldeles utomordentligt bra på egen hand.

När Emmy kom hem senare på kvällen stod Andreas i köket och
bredde några smörgåsar. Han erbjöd henne några men
Emmy kände sig illamående och va inte
alls hungrig.
"Jag går nog och lägger mig" Sa hon och gick in och klädde av sig.
Som varje kväll ställde hon sig i profil och kollade och
klämde på magen.
Hon hade gått fram och tillbaka mellan ungefär 1000 olika
namnval. Nu stod hon på ruta ett igen. Andreas tyckte att
om det blev en kille, skulle den få heta Rasmus men Emmy
höll inte direkt med och hon hade en orsak.

Rasmus var killen som Emmy blev av med oskulden med, de var
killen som lovade henne världen men gjorde henne ganska besviken
på det planet.. Hon skrattade nästan när hon tänkte på det.
Så ingen Rasmus, tack! Dock visste inte Andreas om detta och hon
hade ingen lust att dra historien heller...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)
Sabbe_sabbe - 25 okt 10 - 22:49- Betyg:
superbra, igen:D MEJLA!
Niz0 - 25 okt 10 - 20:15- Betyg:
Åh mejla nästa :D
Eme_96 - 25 okt 10 - 19:19- Betyg:
jättebra! :) mejla nästa! :)
Ferdos-Lina - 25 okt 10 - 19:11- Betyg:
Jättebra del och du kan inte sluta skriva nu maila när nästa del kommer

Skriven av
tryreadme
25 okt 10 - 18:13
(Har blivit läst 93 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord