Är det inte konstigt att man kan prata så mycket om så persoliga saker med en del, som man kanske känner bra men ändå inte skit bra, men inte med dem som står en riktigt allra närmast?
|
| Kommentarer |
| svampar - 20 okt 10 - 22:12 |
| De som står en närmast vet väldigt mycket om en, men vet de för mycket kanske de lämnar en. Tycker man om en person väldigt mycket finns det vissa saker man inte vill att denne ska veta, och då heller inte kunna tycka saker om en man aldrig vill att personen ska tycka.. |
| saraarbast - 20 okt 10 - 20:02 |
| Jag har jättesvårt att prata med dom i min närhet om vissa saker, men att prata med någon man känner över internet går superbra! :) Vet inte riktigt varför det är så... |
| Vargvandrare - 20 okt 10 - 18:03 |
| Jag har skiiitlätt för att prata med människor jag inte känner alls, för det spelar ingen som helst roll vad de tycker om mig, de är mer objektiva och det är liten risk att jag skulle råka söta på dem igen... Jag är mer... rädd om de vänner som står mig närmast, jag vill vårda dem och behålla dem så länge jag kan och inte tynga dem med mina problem... |
| Jakktar - 20 okt 10 - 01:56 |
Hmm, well, asså... Jag kan ju prata med mina nära vänner. Men samtidigt har jag (och jag tror att de flesta har) lättare för att prata med mer främmande folk, just för att de inte är nära. Folk som vet mycket om en på djupet (folk som man måste ha i sin närhet då) kan kännas skrämmande, ens murar finns liksom inte där.
Detta måste ju inte vara ett problem för alla.
Men jag tror att det ligger till ungefär så.
Am I somewhat right? |
| mee_4_ever - 19 okt 10 - 22:37 |
| jaa med folk som inte bor nära är också lättare :9 |
| alliiis - 19 okt 10 - 22:30 |
| Jag pratar häldre med folk jag inte känner eller som bor långt bort... det känns lättare på något vis :) |
