Fångad av Kärleken |
När mörkret faller blir dimman din tyst i min röst.
Allt ljust blir mörkt,
men jag känner kärlekens tröst i mitt bröst.
Solen går upp i en strålande dag,
av ditt leende som gör mig knäsvag
och utan tyngden i hjärtat någon lag.
Ditt solsken fyller mitt hjärta med ljuset av hopp,
och mitt hjärta säger inte stopp.
Utan pågår i ett oändligt lopp.
Där bänken fyllde vår vänskap till någonting starkare än någonting annat,
då jag kände att tiden stannat
och tagit mig till ett drömland via portal.
Har du tagit mig in i en delad värld av bara du och jag.
|
|
|
|
