Vid gatans slut del 2/2 |
här är sista delen läs och kommentera ? ^^
Idrotten är slut och upptäckte träflisor på min vad från alla snubblingar, gud asså!
Amanda står utanför inte ovanligt, det gör hon alltid vi går med varandra från lektion till lektion även om vi inte ska ha samma.
– Hejhej hur va idrotten?
– Så där snubblade några gånger…
– Hmm, det vanliga killproblemet? Vet hur det känns av egna erfarenheter.
– Va! Nej inget sånt inget sånt!
Hur fick hon reda på det, ingen vet ju det. TOVA jävla idiot!
– Nehe vad är det du tänkte på då?
Va visste hon inte? (förlåt Tova)
– På efter skolan, huset du vet. Måste vi dit kan vi inte bara strunta i de, det är så larvigt!
– Nä vi ska dit. Punkt slut!
So BLÄÄ, engelska BLÄÄ lunch ännu mera BLÄÄ Korvslantar i kryddig sås med ris som inte ens var klar och brun sallad? Vad hade ni sagt! Matten va också BLÄ fast med ett Ä mindre. Klarade procenten så det är tummen upp!
På väg ner till mitt skåp sprang jag på Erik, vi har våra skåp nära varandra så det är ju inte så konstigt, men det är ju jätte bra att springa på den personen man vill undvika!
– Ojojoj hur gick det. Hen böjer sig ner för att ta upp min bok men jag det gör även jag så våra huvud nockar varandra.
– Haha förlåt mig. Säger jag lite generat
– Haha jag tycker du skulle kunna blåsa på bulan jag kommer att ha i morgon.
Jag känner att mina kinder hettar som om jag var nära en lägereld och börjar stamma som vanligt.
– Ja jag träffar ju dig på idrotten så…
– Ja just det hur är det med dig, jag såg att du trillade lite?
ONEJ såg han mig.
– Ee jo det är bra, emm Amanda väntar måste gå hej då.
– Okej vi ses väll. Säger han och vinkar.
– Kom nu går vi in!
– nej vi struntar i det, snälla?
– nej nu gör vi det här så du kan uppföra dig som människa nästa gång vi går förbi
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte var det ända som fans i mitt huvud det ögonblicket
– Vi tittar garaget först.
Amanda börjar gå fram till den grön mögliga porten, hon trampar ner flertal buskar och går genom några träd på vägen fram och jag kommer hak i häl.
– Hjälp till här den är tung.
Vi samlar våra krafter och lyfter upp porten, det kändes som att lyfta flera ton stenar!
Men till slut kommer vi in. Det luktar innestänkt och fukten lägger sig som ett lager på min händer.
– Se här är ingenting, ska vi ta de där spadarna vid hörnet och köra ner dem i jorden så du får veta att där inte finns något heller?
Vill så gärna säga ja med då kommer hon att hålla på i evigheters evigheter.
– nej det är lugnt här är ju bara mögel och fukt skador vad jag kan se.
– bra då tar vi och går in i huset.
– Men det behöver man ju nycklar till.
– och som tur är e min mamma kommun ansvarig för husen här så hon har nycklar till alla hur som är obebodda, inte trodde jag det skulle komma till pass.
Dörren knarrar rejält när Amanda svänger upp den på vid gavel. Damm blåser ut och läger sig på jacka, som grå päls.
– Dags att vara detektiver, vi tar köket sedan vardags rummet.
– Om det nu finns något… lägger jag till
Köket är litet och damigt trä plattorna vinglar till när man ska gå på dem och man märker att det inte har varit någon här på ett tag, och jag kan svära på att jag just såg en mus krypa under kylen!
Vardags rummet är ju inte bättre alla möbler är täckta av plast och taket är ruttet.
– Vi tar varsin våning jag tar källaren och du vinden.
– Va nej vi går tillsammans!
– det kommer ju inte att hända något ingen bor här ju.
– Mmm…
Så vi gör som Amanda sa. Hon tar källaren och jag tar vinden. För att komma upp dit måste jag dra ner stegen som hänger inne i skrubben. Ett damm moln faller över min och några vatten droppas stänker på min kind, och det luktar apa!
Varför gick jag med på det här? Trappan ser stabil ut så jag börjar klättra. Ett, två, tre, fyra, krachh det femte steget går av och jag håller på att trilla baklänges! Snabbt tar jag tag i ett räcke som finns på min högra sida och heva mig upp igen så att jag kan stå så stabilt som möjligt. När balansen är säker fortsätter jag, och denna gången trillar jag inte.
Upp på vinden är det mörkt så jag får halvt känna mig fram för ljuset från min mobil ger inte så mycket ljus, Amanda har den ficklampa men den tog hon själv. Men små steg känner jag om golvet är säkert att gå på, det knarrar till massor med gånger men jag tänker inte ge mig jag ska hitta bevis att det här huset är dåligt och att ryktena stämmer!
För att inte skrämma upp mig själv tänker jag på Erik och Amanda och om vad jag ska göra.
Vem ska jag välja för jag kan nog inte välja båda men om… OMG en råtta!!!
Ett felsteg och Krachhh allt hände så snabbt!
– AAA Hjälp jag sitter fast!
Ett felsteg va allt som behövdes, och nu sitter jag fast i vinds taket med ett enormt håll under mig. Mina ben dinglar för fullt under mig och mina händer försöker hitta något att hålla fast vid som inte är fuktigt och allt.
– Hjälp Hjälp!
Det här är slutet, hon kommer inte hinna hit. Jag är så gott som död, mina händer glider bara mer och mer och det finns inget torrt att greppa tag i!
– Nova var är du?!
– Här! Min röst låter som en kråka efter allt skrik.
Jo hon hinner hon måste!
– Herre jävlar! Nova va fan!
– stå inte där hjäääääällppppp...
Allt är mörkt, i bakgrunden hon jag en flickas röst som skriker men jag kan inte uppfatta orden, Min kropp finns inte armar, ben, fingrar, tår allt är borta jag är utom alla kontroll.
Jag tänker att jag ska klara det jag måste varna Amanda om taket att där är ett hål så hon inge går upp dit. Fler ljud hörs och allt blir starkt öronen värker och…
– Ett, Två klar undan! En gång till med mer kraft. Ett, två klar!
– Döden inträffade 17.08. hur kan vi få tag på föräldrarna och vad är namnet på både dig och flickan?
– Hennes föräldrar är på jobb kommer hem om en timme, men du kan få tag på dem via mobil ge mig ett papper så skriver jag upp. Hon heter Nova Toresson, och jag är Amanda Bergman
Döden, vad är egentligen den? Himmel, helvete finns det?
Den ända plast som jag vet är i min mammas armar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 19 okt 10 - 18:46- Betyg:  | En jättebra del och slutet var så sorglig men det var Amandas fel
det var hon som sa att dom skulle till huset. |
|
|
|
