Häktet 2010
*
Vet du varför jag aldrig ser på film såvida jag inte är 110% säker på att det är någon överblodig krigsfilm med massor av köttstycken som flyger i luften? Såvida inte någon kan ge mig en skriftlig garanti på att 87 av filmens 90 minuter går ut på att spränga saker i luften och de övriga tre på att ladda om vapnen som behövs för att spränga vad det nu är som ska sprängas i luften? Såvida jag inte är fullständigt övertygad om att filmen inte har ett lyckligt slut? Om att folk dör osentimentalt? Att 94% av skådespelarna är män och att de alla har jävligt taskiga liv? Inte? Då ska jag tala om det för dig.
Det är ditt fel. Ditt och alla andra förbannade bekymmerslösa svin som bekräftar allt jag någonsin trott på. Att människor är falska, egoistiska och naiva kräk. Att de ljuger. Att allt de känner är flyktiga fantasier och påhitt. Att hela mänskligheten lever i en stor jävla vanföreställning där de horar runt med den de kallar Lyckan och fläker ut sina svettiga blygdläppar och förhudar framför sina vidriga små radhusvillor med
klätterrosor och körsbärstomater som bara står där i all sin Allersutklipp-sommaridyll.
Att de åker till Thailand och lever för stunden eller sveper in varandrai hemstickade koftor med små blåa renar på framför brasan i något äckligt jävla skidparadis.
Och vet du vad jag hatar? Vet du vad jag hatar mest av allt? Det är sådana där "feel-goodfilmer" där de matar varandra med chokladdoppad jordgubbar och begråter 40-årskriser.
Sådanadär tjejfilmer där fulsnygga män i yngre medelåldern kutar efter tåg när insikten att de inte är riktigt lika attraktiva på marknaden som för tio år sedan har drabbat dem och därför kanske trotts allt borde stadga sig med den där sympatiska huvudpersonen i filmen som av någon märklig anledning alltid har krusigt mörkt hår och tåghelvetet alltid får elfel och måste stanna.
Sådana filmer ger mig ångest. Fysisk ångest.
Jag hulkar som om jag vilken sekund som helst ska sätta igång att kräkas och sedan börjar jag alltid störtgrina och stänger av tv:n i ren självbevarelsedrift och inser att jag är en olycklig människa.
Så nu vet du varför jag inte vill följa med på bio.
Amina 2010
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) |
Solstorm - 18 okt 10 - 19:08- Betyg:  |
Hårt, men sant.
Men jag tycker att det är fel av dig att säga:
"Det är ditt fel. Ditt och alla andra förbannade bekymmerslösa svin".
Det finns som sagt andra som känner som du och som tycker att världen och mänskligheten gått åt helvete. Är vi mer skyldiga än du? |
MagicLove - 18 okt 10 - 16:00- Betyg:  |
Gosh, det var hårt... Verkligheten är ju inte perfekt, Lycka finns nog inte personifierad (Om nu över huvudtaget)
Men Hey, Det finns ju annat.. Starka ord, I Like It! |
| surmjolk - 18 okt 10 - 01:55 |
det är så det är. du har satt ord på precis allt det förakt jag känner för den plastiga konstgjorda och absolut falska lyckan.
därför jag lever absolut utan lycka. |
