Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vid gatans slut del 1/2

Här är en novell på två delar som igentligen skulle va till skoaln men jag tyckte den va bra så jätg sätter in den här också:)
Läs och kommentera


– Hjälp Hjälp! Det här är slutet, hon kommer inte hinna hit.
– Nova var är du?!
– Här! Min röst låter som en kråka efter allt skrik.
– Herre jävlar!...

Oj förlåt, hoppade för långt i min berättelse låt mig börja om från början.

Nova. Brunett. Blåa ögon. 163 cm lång. Smal och 15 år. Bor med min pappa och stora syster Katarina på Almvägen. Det är jag det, inte så intressan. En ny lärare i skolan som vi måste presentera oss för och just nu det ända som jag kan tänka på.
Ett litet lager mascara och så ... är … jag färdig.
– Nova glöm inte at ta ut sopporna när du går. Skriker pappa från den mörka hålan han kallar arbetsrum. – Jaja

Med sopporna i ena handen och väskan i andra går jag ut i den svalkande årstiden september. Slänger sopporna i den illaluktande makrills tunnan och sätter på locket. Jag börjar gå genom löv i höstens alla färger för att nå fram till mitt mål.
– Tjenixen blixten. Börjar Amanda med hennes som vanliga vackra leende (Amanda är min bästa vän. Vi har känt varandra sedan dagis och innan det så var våra mammor bästa vänner. Sammanfattning: håller ihop i våt och torrt).
– Hejsan hejsan, vilken väg tar vi i dag?
– Den korta som vanligt, vill verkligen inte komma till skolan blöt som förra gången.
– Jaja jag förstår vad du menar, vi tar den korta.
Vi börjar gå, pratar om vad vi gjort i helgen och så övar vi på våra presentationer.
– Nu är det din tur.
– Okej. Mitt namn är Amanda jag är 16 år och bor på Kastanjegatan med min mamma, pappa och mina syskon, en lillasyster och en storebror
– Som är väldigt snygg! Fyller jag i.
– Jag vet att du är helt besatt i honom men låt mig fortsätta! Var va jag? Store bror. Mina ögon är blå och mitt hår är blont, är 167 cm lång, en helt perfekt längd tycker jag. Annars är jag en helt vanlig tjej med killproblem. Vad tycker du?
– Toppen, du är inte rädd för att vara ärlig i alla fall. Svarar jag ärligt!
– Eller hur jag är bara bäst!

Snart är vi framme vid skolan men först måste vi gå igenom Lintongatan, där vi måste passera huset vid gatans slut. Varje gång jag passerar det där huset känns det som om någon tittar på mig, jag börjar rysa och en ilning smyger sig alltid upp ovan min ryggrad . Blodet börjar rusa fram som en fors ner från ett stup. Alla gånger försöker jag hålla ett avstånd mellan mig och huset men jag lyckas aldrig så bra.
– Aaa Nova sluta larva dig, det finns ingenting i det där övergivna huset. För det är just det de är övergivet!
– Jo men alla rykten då? Morden, luffarna och de nergrävda liken i garaget och…
– Men det är ju bara rykten! Bara för att, så ska vi dit i morgon efter skolan.
– VA! Nej vad tänker du med. RÖVEN? Aldrig livet att du får mig att gå in där!
– Sluta larva dig, vi ska bara ta en snabb titt så du kan sluta vara sån barnunge! Nu fortsätter vi, är ju snart framme. Och med de orden hasar hon mig framåt.

– Då tar vi upp gloshäftena och skriver av orden på tavlan som ni har läxa till på onsdag.
Hatar glosor i alla fall i engelska mitt västa ämne. Kommer säkert att få IG i omdömena
– Vad tänker du på?
Erik klassens och skolans snyggaste kille kommer fram och sätter sig bredvid mig – MIG! – vill bara skrika!
– Va. Vaa ee inget haha. Aaa sluta stamma du förstör allt!
– Haha ja jag ser det, inte lite klotter du har i boken.
A gud vill dö. Vad pinsamt – han är ju så perfekt!
– Något måste man ju göra.
– Har du helt rätt i, så vill du göra något i kväll, för du måste ju göra något .
Mitt hjärta sitter i hals gropen och dunkar i…

Brr Brrr Brr…
Klockan är åtta och jag har precis drömt en underbar dröm om Amandas bror.

– KATARINA har du tagit min nya kofta!
– Nej, vad tror du om mig.
– Vem har den då?!
– Jag vet inte, och jag bryr mig mindre!
Syskon varför finns de? Helt onödiga bara tar ens saker utan att fråga och är allmänt jobbiga!
Det finns bara en sak som är bra med att ha en storasyster. Kan ”låna” hennes kläder. Hehe.
Nu till ett helt annat problem, ERIK! Vad ska jag göra? Tänk så får Amanda reda på att jag drömmer om hennes bror! Hur sjukt är inte det, så klar att hon skulle bli sur. Skulle hon inte vara vän med mig längre? Något jag måste fundera på…
Skoldagen som kommer är jobbig, börjar klockan åtta med 80 minuters kemi och slutar halv fyra med 60 minuters matte, o i mellan där har vi idrott 90 minuter, so 60 minuter och engelska i 50 sen lunch innan matten. Riktigt segt som vanligt.
Amanda och jag har kemi och engelska tillsammans, och då var det ända hon prata om huset vi skulle till efter skolan, även om jag är helt motvillig! Annars så flöt den lektionen på som vanligt, hade kemiska bindningar, något jag är bra på för omväxlingens skull.
Men idrotten som jag hade med Erik klarade jag bara inte av! Trillade minst fem gånger över den brun röda bommen på hinderbanan bara för att jag stirrade på honom! Han hade en röd tröja (som matchade han bruna ögon så bra) som låg slickat mot hans magmuskler. Mums!
– Ooo någon spannar in Erik.
Jag vänder mig hastigt och snubblar nästan på mina vita sko snören, snett till höger om mig står Tova. Skolans största ryktes spridare och BITCH. Och jag har turen att ha henne i min klass
– Va, nej så klart inte.
Börjar springa snabbare vill inte fastna i hennes nät och vill definitivt inte att hon ska börja ett rykte… Men hon springer i fatt mig
– spring inte så fort vi snackar ju. Så är ni på g eller något? Vet Amanda eller gör ni det i smyg?
– Asså det är ingenting på gång så sluta följa mig och gå tillbaka till dina vänner som är lika korkade som du! Det va var jag ville säga men skulle aldrig kunna ha det modet… så istället sa jag så här, så feg jag är!
– ingenting händer skulle aldrig hända något i heller det är Amandas bror ju.
Stor fett lögn jag vill att det ska hända något men är rädd för konsekveserna.
– så du medger att du vill att något ska hända!
– Nej det vill jag inte säger jag ju!
Ännu fetare lögn!!
– Jaja skit i det då.
Hon springer i väg och lämnar mig ensam. Nu är jag ca 10 meter ifrån Erik och han vet inte ens om att jag är här… vad ska jag göra? Sabba min och Amandas vänskap för hennes bror, eller strunta i hennes bror och vara förvirrad? Det här är mina problem, gud vilka små! Tänk på dem som inte ens har mat på bordet och de som lever som slavar! Jag går om kring med kärleks problem hur patetiskt är inte det?!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Ferdos-Lina - 19 okt 10 - 18:40
Alltså bra men du skrev inte vem var det som pratade
så då fattar man inte vem som säger vad.
misspegado - 17 okt 10 - 21:46
bra =)

Skriven av
saragustavsson
16 okt 10 - 22:23
(Har blivit läst 52 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord