Barnpsyk |
Är det sjukt att sakna nått som fanns?
Något som egentligen inte var bra, men ändå bättre än vad ät är nu.
Är det sjukt att inte sakna det bra? Utan istället sakna det dåliga som en gång fanns, men som var så mycket lättare att hantera. Ångesten om krävde miljoner andetag, men som ändå var lättare än nu. Kraven som hoppade sig, men som ändå inte krävde någon energi. De lyckliga skratten utan lycka i rösten, men som ändå gjorde mig lycklig.
Är det sjukt att sakna en tid då allting var dåligt? Då jag hetsbantade och grät varje kväll, men där det mörka inte slöt sig runt mig som en kvävande bubbla. Men där luften ändå var så ren och fin där jag en gång kunde andas trots långa korridorer och tårar natten lång.
Är det sjukt att sakna sin tonårstid? Tiden då allt handlade om salta tårar och smygande, men dr allt ändå var så oskyldigt vitt.
Är det sjukt att sakna något som en gång fanns? Men som inte existerar längre, som inte finns, andas lever. Ångesten som kommer krypande varje gång jag ser huset, hör namnet och minns alla minen från min barndom, min tonårstid.
Är det sjukt att sakna? Tipsen jag aldrig ville få, orden jag aldrig ville höra och känslan som var så hisnande svart men ändå så befriande och berättelserna från de andra tjejerna. De andra som satt där på barnpsyk.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Sockerina - 17 nov 11 - 19:24 | | tack så mycket :) | pontusgirl - 16 okt 10 - 15:42- Betyg:  | FAEN VA BRA!
Kände igen mig värsta mycket :O
Det är inte alls konstigt eller sjukt att sakna nåt som varit dåligt.
Jag gör också det. Jag saknar en speciell tid som i andras ögon kanske var jättehemsk, men själv kände jag mig gladare då.
Mycket bra skrivet! |
|
|
|
