- titel - |
Kapitel 1. Part 2.
Japp. Part 2 :) Säg till om ni vill ha mer. ;D
Och ja, en vampyrstory.
Tröttsamt? Lite kanske... Men den har bara börjat än så länge^^
Dom som läst vet att slarv/stavfel kommer ändras efter att första kapitlet är slut :)
---
- Blod, såklart. Hon ler mot Isolde som stannar till i sin rörelse och försvinner som i en trans från världen. Och ni behöver inte oroa er, det är inget från påse eller fejkat. Utan nytappat precis som jag lovade er… Evelyn blir tyst och tittar på Isolde som inte rör en muskel.
- Jag ber om ursäkt, fröken! Ni är ny till allt detta, eller hur? Det är eran första gång som en av oss, va? Frågorna får Isolde och fundera ännu mera på vad som egentligen har hänt. Vad menar du med ”en av oss”?! Hennes tankar avbryts av att Evelyn fortsätter .
- jag är hemsk ledsen, men detta är allt vi har att erbjuda. Jag vet att ni nog är väldigt chockad av att plötsligt få veta allt detta men jag lovar er att ni kommer få reda på vad som hänt er i sinom tid. Det enda jag vill att ni ska göra nu är att få i er lite mat och återhämta er fullständigt. Jag återkommer om en stund. Smaklig måltid. Evelyns röst är lugn, som om hon är van vid detta. Kvinnan i de vita kläderna ler ett till leende mot Isolde och vänder sedan ryggen till henne och går ut i rummet följd utav den haltande varelsen i brun rock som under hela tiden bara stått vid vagnen och inte sagt ett ljud. Dörren stängs efter dom och Isolde blir återigen ensam i det tomma rummet. En klump bildas i hennes alls och hur hårt hon än försöker så kan hon inte svälja den och hennes ögon riktas ner i den röda, tjocka och sega såsen som ligger framför henne. Enda gången hon smakat blod var dom gångerna hon stack sig på en nål i fingret, och det är ju knappast något. Men en hel skål? Det är ju bara motbjudande. Eller? För en sista gång hugger hennes mage mot henne och säger åt henne att äta nu när hon kan. Hon slevar med skakande hand upp en liten pöl i skeden och för den till sig samtidigt som hennes tunga slingrar sig ur munnen på henne och nästan lockar skeden till henne. Den starka doften som förut ropade hennes namn, blir starkare och börjar förföra hennes kropp. Den vill ha henne och hon vill ha den. Nu. Nu nuddar skeden tungan hon känner den röda vätskan rinna ur lite från skedens kanter och omringer hennes smaklökar på tungen och hon häller snabbt i sig pölen. Smaken, den underbara smaken fyller hennes kropp och hon känner en värme som hon aldrig riktigt känt förut. Smaklökarna dansar och soppan omringar minsta lilla del i hennes mun och rinner långsamt ner i hennes torra strupe. Hon tar en sked till och känner återigen den söta och järniga smaken dansa i henne igen, hon njuter. Mer, mer. MER! Hon vill ha mer! Äter och njuter, njuter och äter och känner hennes kropp bli starkare och hur hela hon börjar återfå sina krafter igen. Kraften att andas utan och behöva kippa efter luft, hennes röst kommer tillbaka, hon lever igen. Skålen blir tom och hon tittar ner på den med besvikelse, men kan inte låta bli och dra ett finger i resterna av det i skålen och sen suga på det för att återkänna den härliga smaken mot hennes tunga igen, den underbara smaken som hon börjat älska nästan mer än något annat.
|
|
|
|
