Morfars Minne |
Det är konstigt jag kommer ihåg mer från när jag var 5år än vad jag gjorde förra sommaren. Mest av allt kommer jag ihåg min Morfar.
När vi va hela familjen vid sommarstugan långt ut i Värmlands skogen.
Vi hade våran katt Figaro med oss. När han inte kom in på kvällen var jag så ledsen och trodde att räven hade tagit honom (för det trodde mormor). Men min morfar var lugn, Han var Alltid lugn
- Han kommer tillbaka, han är ut å jager råttan, han är tillbaka till möran när du vakner, sa han på härlig trygg Värmlands dialekt.
När vi va ute och gick ville jag inte gå för långt bort för det fans rävar och björnar i skogen. – De är mer räd för di en du är för döm, sa han
Han såg alltid till att jag och min bror hade roligt. Han gjorde en gungställning och hängde upp en gunga, vi hade en sandlåda och han spikade ihop en gungbräda till mig och min bror vid vedboden.Jag ville inte så gärna gå dit förr alla myror hade sina vägar där.
-Myran äter int åpp dig, jag låver.
Han och pappa byggde en lekstuga "peparkakshusstugan". Ditt bjöd vi in på fika flera gånger om dagen. Mormor blev arg när vi tog kakor i skafferiet
men morfar sa inget om det.
När det blev åska så åskade det ordentligt, jag var rädd. Men min mormor var enu räddare, när det började åska lämnade hon allt för att gå in och satte sig i bilen. Morfar fortsatte med det han höll på med tills det började spöregna då gick han in på altanen.
-Åskan är itna att va rädd för. Att va rädd å orolig är jämt onödigt. Allt ådner sig.
På kvällen kunde jag inte sova för, när jag och min bror varit och lekt vid spisen sa mormor att
- Akt er! sotartrolle bor där i skorsten!
- Usch då! Det finns itnt nå där, sa morfar betryggande.
Morfar trängde bort rädslan. Det var det han va bra på.
------------------------------------------ ------------
Jag har svårt att skriva samanhängande i längre texter men det är mer att jag skriver om mitt minne av min morfar än en novell.
Det finns en del till..
|
|
|
|
