Depp |
Jag mår förjävligt.
Jag har skärde mig förut, bara lekte me tanken lite
sen såg jag blodet på armen.
det var bara en rispa, det läkte på några dagar
Jag har långtidsdeppression och från detta har social fobi
utvecklats. Jag är inte rädd för att ta kontakt med människor det är mer att jag inte orkar
eller har lust.
När jag var liten så var jag perfekt, jag var normal.
Folk gillade mig. i 4an började de tror jag
Jag mådde dåligt för att jag hade sårat en människa
Något som jag aldrig gjorde för jag var snäll och trevlig mot alla
jag hade brutit min enda regel som var att aldrig skada någon.
Detta gjorde mig konstig på nått vis
Jag blev vilsen. vem var jag nu när jag inte var hon som brydde sig om alla och alltid var snäll?
Nu när jag måste acceptera att jag sårat någon kan jag inte leva och säga att jag aldrig sårat någon, vilket var det enda jag var bra på
Sen byggdes de på .
Jag har 2 bästa vänner som gillar varandra mer än de gillar mig och igentligen inte förstår mig alls.
Jag har en familj som jag ser som främlingar, det känns som om de känner den jag var men inte den jag är.
När jag blev tonåring ist för barn kom alla krav om hur man skulle vara (ni kan dem)
Att vara snäll hjälper inte, söt hjälper inte.
det enda jag var lite av. söt och snäll
Nu skulle man vara superslampig och kaxig.
Jag vet inte vem jag är men jag vet att superslampig och kaxig är inte jag.
6an var ett uppehåll i min deppperiod. Jag mådde bra i 1 år.
Folk brydde sig om mig och jag VAR någon.
i 7an splittrades klassen och jag hamnade i en helvettesklass.
När jag var inne på att ta självmord och inte tyckte mitt liv betydde något så
fick jag en tumör i huvudet.
de tog bort den och nu har jag balanssvårigheter
synfel och kräks ungefär varannan till varje morgon.
jag försöker vara posetiv och tännka att de kan iaf inte bli värre, sen kommer jag till skolan och inser att jag har fel.
Jag kan inte vara med på gympan, jag kan inte springa
jag kan inte springa runt och fnittra och ta killarnas mössor och sånt skit.
Jag kan helt enkelt inte få uppmärksamhet.
OCH JA jag vill ha uppmärksamhet eftersom jag inte fått de på några år nu.
ppsykolog hjälper inte och mamma vägrar acceptera antideprissiva medel
jag har missat mer än helften av skolan och jag bryr mig inte ett skit om betyg eller något
vill bara dö, på riktigt. Jag har tankat busskort och en kniv på rummet ifall jag skulle finna modet för 1 sekund.
Hur kan man vara sååhär desperat och ändå inte våga?
|
| Kommentarer | | Tiggarflikkan - 29 sep 10 - 23:51 | | Du är bra. Minns alltid det - du är bra. | | bluesky - 29 sep 10 - 18:09 | Det finns ett läger för de som har haft en hjärntumör, det heter Ågrenska, och ligger i Göteborg. Jag kan verkligen tipsa om att åka till det lägret och hitta andra i din sits. Fråga din läkare, eller försök kontakta Ågrenska om det. Jag har varit där flera gånger, och det är heaven on earth.
Min syster hade en hjärntumör för flera år sedan, och har pga det balanssvårigheter, mm, och genom henne har jag förstått att det är riktigt jävla jobbigt ibland. Men tänk på det här som en andra chans, du gick igenom någonting tufft, och nu får du leva. Finns det något i ditt liv som är positivt? Att skriva, läsa, gå ut och sitta i skogen, rita osv? Gör det så ofta du kan, och fokusera på hur bra det känns när du gör dessa grejer.
Jag har varit i ungefär den sitsen du var, men det gäller att fokusera och sätta upp små mål. tex "Jag vill leva för att se de där paret på TV gifta sig", sen när det nästan har hänt så kanske nästa mål är "jag vill leva för att uppleva den här julen". Det var så jag gjorde det, jag klamrade mig fast vid något, och gav mig villkor. När jag var 15 år lyckades jag sätta ett ganska långt mål, och det var studenten. Idag vill jag leva för att se mina egna barn. Kanske det blir barnbarn någon dag?
Ta hand om dig!!! | | svampar - 29 sep 10 - 00:29 | Ut i skogen med dig. Naturen älskar dig. Kolla på stjärnorna varje sen kväll och dikta om fullmånen. Skriv låttexten du har i en liten bok och skriv bara av dig allt skit. Och gå ut i skogen. Naturen älskar alla, även de som inte älskar den.
Oj vad fint det där lät. Helt ärligt, försök hitta något som hjälper dig att hålla fast vid livet. Ovanstående gällde för mig, men vad gäller för dig? Måla brukade jag också göra. Nu med, jag avr kass i början men det var ändå kul, det blev bara bättre och bättre sen, eftersom jag ritade mina känslor. Och en känsla kan aldrig bli fel på bild, eftersom den är unik hos varje person. Det kommer bli bättre sen när du blir större och alla de där förjävliga kraven försvinner, du kommer hitta folk som inte bryr sig om hur du klär dig och kommer stötta dig och vara där för dig som vänner eller kanske pojk/flickvän. Allt kommer bli så mycket bättre med åren, så tills dess; hitta något som håller dig vid liv, och lycklig. Natiren älskar dig, och det gör säkert din familj med. | | palle94 - 29 sep 10 - 00:22 | hmm att ge upp anser jag bara vara dumt har du klarat det hittils klarar du
de nu också.
Du måste liksom fortsätta kämpa försök liksom att leva hitta nått i livet
som du njuter av/gillar och jo det finns alltid något=)förbjudet att inte hitta nått...
nemen kämpa, lev
sätt dig och glo på havet eller nått sådant mysigt och bara känn känslan.
Lycka till | | Ferdos-Lina - 28 sep 10 - 23:18 | Alltså se alldrig upp du kommer att klara detta
du är en normal person men du visar inte de
alltså jag finns om du behöver hjälp
jag är bra på det här för att många vänner har haft de så
som du har de så jag finns. | | ProstheticHead - 28 sep 10 - 23:02 | Bara vänta ut det. Det kommer bli bättre så småningom. Antidepp hjälper inte.
Jag tänker vara brutalt ärlig mot dig nu. Jag vill inte vara elak, men det här är sanningen. Om du verkligen ville dö så skulle du bara göra det. Du skulle inte sitta och skriva om det på en hemsida. Jag vet, för jag var precis likadan. Jag sade varje dag att jag ville dö, men jag gjorde inget. Det är de som är tysta som verkligen har problem.
Att du hade en tumör var hemskt, men det andra låter mest som vanliga tonårsproblem.
Förlåt om jag låter elak nu, men det är så det verkar för mig. | | omduvarmin - 28 sep 10 - 20:28 | | jag skärde mig igen för 3 dagar sedan och såren går inte bort nu. |
|
|
|
