Får se |
Nu har man flytt från den mörka grottan där häxan bor.
Man känner att man har blivit gladare, eller har mer roligt för man är med kompisar.
Jag är beroende kan inte vara själv, måste ha sällskap.
Men känslan är alltid kvar, man känner dess närvaro vart man än går.
Jag tycker att jag borde vara lycklig, men såren är djupare än så.
Jag täcker över alla deprimerande känslor för att inte känna.
Men det blir bara värre, ledsenheten byggs upp och jag blir bara argare för var dag som går.
Vet inte om jag orkar så mycket mer, tänker ut ett sätt ta slut på det hela.
Har flera alternativ nu.
Vi får se när det brister.
|
| Kommentarer | | Ferdos-Lina - 28 sep 10 - 23:19 | | Kämpa och kämpa och ge alldrig upp | | HanniO_o - 28 sep 10 - 14:23 | | prosac | | Justdamnlovely - 28 sep 10 - 02:33 | Som jag sagt förr, det gör inte riktigt ont för än det blöder. Tycker att folk mår så förbannat dåligt hela tiden. När man har så mycket att vara lycklig för.
Läkare skrev ut en massa olika sorter av antidepp. Jag vart bara sämre, tog en överdos av lungnade och där slutade jag tro på tabletter, psykologer och sån skit. Det är en själv så måste resa sig ur det jävliga.
Sen vet inte jag om du har någon annan psyk-sjukdom än deppresion, om så är fallet sök riktig hjälp.
Lyckopiller gör en inte lyckligare! | | bluesky - 28 sep 10 - 01:37 | Det tar tid att bli bättre, man måste ge det tålamod. Det är bara att fortsätta kämpa, sätt ditt mål på att må bättre, och sluta inte kämpa förens du är där.
Ett, två år utanför "grottan" gör mycket. Det är ett äkta leende, en vecka utan smärta, det är utan den ständiga klumpen av smärtan i magen. Du måste bara sätta målet och ta dig dit. Du är så mycket starkare än vad du tror, du har klarat det hit, varför ge upp nu? |
|
|
|
