Vinterhelvete |
Vinterhelvete av Pauline Wågström
Prolog
Solens starka sken lyste oavbrutet och spred en outhärdlig värme över stadens enda högstadieskola. För stunden var det tyst och fridfullt och det fina vädret samt det ljuva fågelkvittret gav den långa och rangliga gestalten som stod lutad intill den vita tegelväggen en aning lugnhet.
Andas, bara andas. Det viktigaste är att andas, du kommer klara det här. Var inte en sån jävla fegis nu, stå på dig!
Men det var inte det allra lättaste. Gestaltens bröstkorg hävde sig upp och ner i takt med hennes försök till lugnande andetag och det långa, ljusbruna håret som var stripigt likt ett skatbo, hängde fritt längs hennes knotiga rygg. Det var nu eller aldrig. Hon bara måste klara det.
Det var inget märkvärdigt alls egentligen, hon skulle bara gå in på skolan precis som vanligt. Det gjorde hon ju varenda jävla dag. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag ...
Hon borde ha vant sig för länge sen egentligen, för andra var det inte ett dugg märkvärdigt att lyckas ta sig in på skolan helt oberörda och bekymmerslösa, men för Sofie var det ett framsteg varje dag.
Ett jävla stort framsteg.
Särskilt idag med tanke på att det var måndag och i fredags så hade en av skolans mest populäraste killar, Oscar, som Sofie var så otroligt kär i, haft fest igen och Sofie hade självklart inte blivit bjuden.
Det hade däremot de snygga och populära tjejerna i hennes klass blivit, de falska fjortisfittorna.
Sofie blev alldeles ursinnig inombords bara hon tänkte på dem och hennes smala läppar blev till ett tunnt streck.
Fan vad hon hatade dem ...
Det var de älskvärda fjortistjejernas små ljuva stämmor som plötsligt utbröt och genast förstörde den avslappnade stämningen som Sofie för en stund hade känt.
Hon kunde höra att de närmade sig, hon såg deras enorma skuggor dansa sig allt längre och längre fram över den torrlagda asfalten och Sofie
tryckte sig så hårt mot väggen bakom sig som hon bara kunde.
Som om väggen bara skulle sluka henne och göra henne osynlig och osedd för alla. Självklart gjorde den inte det.
Då tjejerna väl rundade hörnet som Sofie stod gömd bakom så stannade de omedelbart till, de var fyra stycken.
Tre av dem hade blonderat hår och en var brunett. Allihopa var klädda i i stort sett samma kläder.
Det vill säga svarta skinnjackor, långärmande tröjor som var svart och vit randiga, samt tighta leggins under och klackskor med enorma klackar.
Deras ansikten var inkletade med flera lager av mascara, de såg ut som apelsiner i ansiktet och ränderna vid kindbenen syntes allt för väl.
Hade Sofie bara inte varit så nervös och obekväm så hade hon säkert skrattat men hon kände sig inte alls på humör för det.
Sofie visste inte vilka tjejerna var eftersom de allra flesta tjejerna på skolan såg ut som dem framför henne gjorde.
En av tjejerna fnös ljudligt vid åsynen av Sofie och Sofie vred undan blicken från dem.
Hennes stripiga hår föll fram och dolde hennes ansikte som en skyddande mantel och brunett-tjejen plutade med munnen, fluffade till sitt hår en aning
och gav Sofie ett stort hånleende innan hon fortsatte gå bort mot skolporten. De andra tjejerna följde efter, ivrigt viskande med varandra.
Sofie kunde se dem i ögonvrån trots att hon inte tittade efter dem och hon kände sig oerhört kränkt.
Snälla, ta mig härifrån, tänkte hon förtvivlat. Jag är ett missfoster, jag hör inte hemma här.
Och det var så sant som det var sagt. Sofie hörde verkligen inte hemma här, hon var inte som de andra ungdomarna på skolan.
Det var det som var den jävla stora skillnaden mellan henne och dem och här börjar historien Vinterhelvete.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | addictedXO - 28 sep 10 - 00:06- Betyg:  | | verkar intressan =) mejla gärna när nästa del kmr ut =) |
|
|
|
