Sekunderna av tystnad mellan två låtar prosa |
Det kändes som en maktlek när jag satt där och såg dig i förundran. Mina regler som gjorde att det bara fanns en vinnare. Jag. Och jag kände mig så oberoende när jag var anonym, bara för att du ville veta allt om mig och jag svarade på dina frågor med en gåta som du var tvungen att lösa.
Sanningen är den att; för att bli något måste man vara viktigt, för att bli viktig krävs det att man är någon. Det krävs något som jag inte har, men att vara så anonym gjorde mig betydelsefull, så betydelsefull jag ville vara.
Det låg något roande över att höra dig försöka försöka analysera mig, för att min självinsikt är större än dina frågor om vad jag tänker på.
Av alla som försökt ta reda på vem jag är under den där tre sekunders tystnaden mellan två låtar, finns det bara en som har lyckats. Som lyckats analysera och se sanningen bakom ett ansikte fyllt med gåtor och större verklighetsuppfattning än vad någon kan tänka sig. Han som lärde sig att bortse från förbittrad uppsyn, kommentarer som krävs att ta med en nypa salt för att inte få en hel värld att rasa samman. Han som vet när han ska ta mig på allvar och när han kan skratta åt mig. Den han som inte är du; för ärligt talat....
Kunde du inte haft mer fel...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Violet - 8 jun 11 - 20:47- Betyg:  | Alltså seriöst, Hanna (om jag nu får kalla dig det), denna var riktigt viktig och kändes såpass seriös att jag inte kan se bortom dina ord. Du skriver fulländat och denna prosa var fulländad. Får man lov att vara så bra? (tror jag inte man får vara...) men nu bortsett från all rubbish jag har skrivit så skriver du som bara en riktig poet och finns det en bättre magi än så? Jag avslutar med en av mina favosnuttar ur din prosa:
"Han som lärde sig att bortse från förbittrad uppsyn, kommentarer som krävs att ta med en nypa salt för att inte få en hel värld att rasa samman. Han som vet när han ska ta mig på allvar och när han kan skratta åt mig."
Tack för en fin läsning.
Din V&L |
|
|
|
