Emmy Del 38 |
Emmy stod och trampade med klackarna i stengolvet. Idiotiskt
av henne att ta dom mitt i natten, som hon skulle spendera
på ett sjukhus!
Hon och Andreas satte sig mitt emot varandra. Han kollade på henne.
Hon va insnurrad i en stor sjal som hon gömde sitt ansikte i.
"Em?" Han kollade frågande på henne.
"mmmmm?" Hon var uttråkad. Stämningen va så konstig...
Dom hade bråkat om barn och nu satt dom och väntade på att
hennes bästa vän skulle föda ett? Det kunde knappast bli värre.
Andreas ville inget när han sa hennes namn, bara kolla om hon
va sur. Vilket hon var. Inte direkt sur på honom, men mer
sur över hela situationen, stämningen framförallt.
"åk hem till dig" Sa hon. Det syntes på hela hans kroppsspråk
att han inte ville sitta där. Han kunde inte sitta still
och suckade konstant.
"va? nej" Sa han bittert.
Vafan va det här? Dom skulle ju sitta sammansvetsade,
förväntansfulla och prata om hur det skulle bli när Emmy
skulle föda deras barn där på sjukhuset... Men nej, det var som om
dom satt där mitt emot varandra men en stor jävla vägg av betång
mellan dom. Det gick inte att bryta den, den var för tjock.
"Men åk bara, sov!" Försökte hon igen.
Andreas skakade på huvudet.
"Du gillar ju inte ens barn" Hörde hon sig själv säga.
Sa hon verkligen det? Neeeeeeeeeeej!
Det var som om ämnet var oundvikligt för henne, var hon tvungen?
Obviously...
"Em, vafan ska ja göra? Jag är 23, det är helt jävla normalt
att ja inte vill ha barn än?"
Hon satte sig upp, rak i ryggen.
Men ja? Det fattar ja väl. Men det är mig du inte vill ha barn
med, eller vad menar du? Ja snackar väl fan inte om nuläget?"
Klockan var snart halv fem på morgonen och dom satt och bråkade
på ett BB. Folk började vända sig om och kolla. Emmy var så
trött, så svag, så orklös ändå ville hon inget annat än att
förstå honom, höra vad han hade att säga!
"Så du vill ha barn, men inte just nu? För det är ju det ja
har sagt hela tiden, det är det som är min fucking plan, det fattar
du va?" sa hon till slut. Det var omöjligt att förstå
Andreas argument, sömnbristen måste ha gjort honom galen.
Henne med...
"meen jaaaa Em......" Sa han tillslut och suckade och
satte händerna för ansiktet. Äntligen fick hon det svar hon
ville, äntligen!
Hon tog ett djupt andetag. "okej, tack!" Sa hon och kunde
inte låta bli att le lite. Hon fick med sig Andreas som log han
med. Herregud va dumma dom var tänkte hon samtidigt som han
gick fram och satte sig brevid henne tog armarna om henne
och gav henne världens härligaste omfamnande.
Dom somnade, det fanns ingen som fick henne att känna sig så
trygg som Andreas. Emmy vaknade av att en sjuksköterska knackade
henne på axeln och förklarade att deras vän hade fött
en frisk pojke precis och att hon kunde ta emot dom strax.
Emmy kände en överväldigande lycka som kom över henne. Hon drog
med sig Andreas som säckat ihop
i soffan och gick in till hennes älskade vän som väntade
på dom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Niz0 - 22 sep 10 - 23:26- Betyg:  | | Åh mejla! | | Sabbe_sabbe - 22 sep 10 - 18:03 | åååh super!:D
mejla! | | Ferdos-Lina - 22 sep 10 - 14:39- Betyg: | | Jättebra maila när nästa del kommer |
|
|
|
