Emmy Del 37 |
resten av kvällen blev bara en enda sörja av tankar som hon inte kom
någon vart med. Varför var frågan så svår? Var det hon som
hade gjort det svårt?
"Nej, jag måste väl hem nu... Klarar du dig?"
Moa nickade.
"Absolut, åk du hem och lös ditt"
"Men ring om det är något, vad som helst!"
Hon nickade igen.
Så lämnade hon sin vän. Klockan var två. Andreas satt vid köksbordet
när hon kom hem, som om han väntat, ändå hade han inte ringt?
"och du hade kul?" Han försökte le.
Stämningen var konstig och... stel?
"mm" Sa hon bara och gick in i badrummet, sköljde ansiktet
med vatten. Hon hörde inte hur Andreas kom in.
"Em?" Han stod i dörröppningen.
Hon tog en handduk och grävde ner ansiktet i den, som om hon
inte märkt hans närvaro.
Hon kände hans armar om henne.
Hon börjde upp huvudet, kollade in i hans blåa ögon.
"Jag älskar dig" viskade han.
"jag vet..." Hon kollade ner. Drog sig bort från hans famn.
Hon var rädd för sina egna tankar. Hon var rädd för att säga
det. Längtan efter att få diskutera det hela blev inte alls
något hon ville utan istället något hon försökte undvika. Just
därför att hon inte visste vart det skulle leda, vart det skulle
sluta.
Men Andreas ville inte heller prata om det osagda konflikten¨
som inte riktigt brutit ut mellan dom, än.
Så det slutade med att hon gav efter. Det var skönt att bara
släppa fram alla känslor, hur deras kroppar kopplades samman
och blev ofrånskiljaktiga, så som det brukade vara.
Dom var, trots allt så nära varandra.
Men efteråt fanns samma frågor kvar som höll på att äta upp
Emmy infrån. Skulle det bli så? Skulle dom aldrig prata om
det mer?
Emmy var vuxen nu. Den värsta tanken som fick henne att vilja
sjunka genom golvet när hon tänkte på det var det faktumet
att hon inte ville slösa bort tid på något som inte ville
samma sak som hon?
Mitt i natten när alla tankar virrde omkring i hennes huvud
när Andreas låg och sov tungt med armarna om henne, ringde
hennes mobil.
Det var Moa som ringde, hon var påväg i taxin till sjukhuset,
hon skulle föda. Emmy fick säga det flera gånger påvägen dit
till sig själv; Moa skulle föda!?
Herregud. Trots allt med Andreas så väckte hon honom och
dom skyndade sig iväg och satt helt tysta i bilen dit, samma
hemska stämning som när hon kommit hem tidigare, konstig
och stel...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Sabbe_sabbe - 20 sep 10 - 20:30- Betyg:  | | åååh! MJELA!:D<3 | | Ferdos-Lina - 20 sep 10 - 13:09- Betyg: | | Jättebra maila jättegärna när nästa del kommer | | Niz0 - 19 sep 10 - 23:51- Betyg: | | Åh! Mejla nästa! |
|
|
|
