Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy Del 35

"barn?" Andreas grimatiserade.
"mm, precis" Hon gick och satte sig brevid honom, satte tv:n
på mute.
"vill du ha barn...nu?" Andreas såg vettskrämd ut.
Hon log och smekte honom. "Men Andreas inte nu... Men duvet
i framtiden" Sa hon. "Jaha..." Sa han bara och satte på
tv ljudet. Hon satt som förbluffad brevid honom. "jaha" vad
menade han med det? Som om det var konstigt att hon ville
ha barn i framtiden, va faa-an.
Hon kunde inte bara släppa hans oengagerade svar.

"ah, så du tycker det är konstigt att en vuxen kvinna i min
ålder vill ha barn?" Frågade hon.
Han suckade, men fortsatte kolla på tvskärmen...
"nej, det är de väl inte..." Sa han bara.
Hon reste sig upp och kollade på honom. Det var som
om hon fick mer respekt av att stå och va
högre än honom kändes det som. "Va menar du med "jaha" då.
Vad tror du?"
Han suckade igen och lutade sig tillbaka i soffan.
"Men Em, ta det lungt...Vad är det med dig?"
"Vad det är med mig? Jag ville bara veta var du står och det
har du ju gjort jävligt klart!"
Hon kände sig ursinnig. Han kunde bara ha svarat "okej" ja
vad som helst istället för ett förvånat och negativt "jaha..."


Hon låg i sängen och surade. Hon ville inte prata med honom
något mer. Kanske hade hon överreagerat men ända sen hon
och Moa börjat prata så mycket om hennes graviditet och allt
så var det som om Emmy själv kände sig såå sugen på detta, nästan
som om det var hon sjäv som väntade barnet.

Andreas kom in senare, la sig brevid henne. Börjde kyssa henne
på halsen men hon putte bort honom. "ja vill inte..." viskade
hon. "Vad? Är du fortfarande sur?" Frågde han.
Hon tänkte börja tjata igen om hans dummma svar förut men
sa istället. "Vill du ha barn med mig, i framtiden?" Hon kollade
på honom. Han kollade ner, som om han försökte hitta något
skrivet svar i täcket. "men Em, vi har ju det bra nu som
vi har det, varför ska du tänka på sånt?"
Det svaret var verkligen inte vad hon ville höra och hon
var förvånad. "För att jag är vuxen Andreas... Jag vill veta
att jag är påväg någonstans, med dig. Trodde du ville det
också..."

Det hjälpte inte vad han sa efter det, inget kunde ta tillbaka
det svaret han hade gett henne först. Såg han ingen framtid med
henne? Hon ville inte fråga mer. Hon bara låg brevid honom,
helt stel. Hon undrade över 100 saker till men ett sånt svar
till och det skulle knäcka henne. Faaan.


Frukosten blev inte en trevlig precis. Hon satt och åt när
han kom in. "Em..."
Han satte sig mittemot henne.
Hon sa inget utan kollade istället intresserat i tidningen
trots att det stod något sjukt tråkigt. Hon
låtsades läsa koncentrerat och bläddrade.
"Men Em" Han kollade ner, drog retligt undan tidningen. Hon
kunde känna hur han log och försöte få henne med sig.
Men så visste han också hur svårt det skulle bli!
Emmy kunde hålla på såhär i evigheter...

Tillslut gav hon upp, och kollade på honom. "Vad vill du?"
"prata Em"
"okej, så då pratar vi. Vad vill du?"
"Va?"
Hon kunde inte hjälpa att tycka att han var det snyggaste hon
sett, trots den ilska hon kände!
"Vad vill du med mig?"
"meh...Jag vill va med dig, för att ja älskar dig. Det vet du
ju?"
"Men det kanske inte räcker..." Sa hon.
Gud hur skulle det här sluta.
Det var som hon var världsbäst på att hamna i dessa konflikter...
"nehe? Du måste ha barn, är det så? Bara för att Moa ska
få det?" Sa han.
"Men nej? Jag vill veta att du ser någon framtid med oss
två och att du skulle kunna tänka dig att få barn... med
mig..."
"klart ja ser dig i min framtid Em. Men barn oså, det kan ju
jag inte bara..."
"va? bara...?"
Hon kände sig skräckslagen helt plötsligt...
"Em, ja vet inte..."

Visst det var väldigt tidigt att diskutera barn, men ville
hon vara i det här seriösa förhållandes utan att det ens
fanns någon chans till att i framtiden få just det?

Hon visste inte vad hon skulle säga när hon satt där framför
den hon hade trott var den perfekta pojkvännen, som hon
skulle kunna tänka sig vara pappan till hennes barn, för
helt plötsligt suddades den bilden ut. Blev tom, blank och
svart.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Eme_96 - 18 sep 10 - 20:13- Betyg:
mejla nästa! :D har suttit och läst alla delar nu! Jättebra!
Sabbe_sabbe - 15 sep 10 - 17:51- Betyg:
Ooooh! meeejla!:D
Ferdos-Lina - 15 sep 10 - 08:38- Betyg:
Jättebra maila när nästa del kommer
Niz0 - 15 sep 10 - 01:33- Betyg:
Mejla nästa!

Skriven av
tryreadme
15 sep 10 - 00:20
(Har blivit läst 105 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord