Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy Del 34

Moa gick runt i hennes egna lägenhet, som om hon tog sina
första steg någonsin. Hon kände på väggarna med ena handen samtidigt som hon höll ena handen för magen, som om hon ville
skydda det lilla vackra som snart skulle komma till världen.

Emmy och Kia stod som stolta mammor och beundrade deras Moa
som trippade runt i rummen. Hon stannade plötsligt i hallen
och andades djupa andetag. "ååh" Sa hon glatt och
pustade. Emmy och Kia sprang fram till henne. "Hur är de?"
Frågade Kia. "Det är bra, men han här inne för ett jäkla
liv!" Moa skrattade tyst. "Han?" Emmy och Kia kollade frågande
på henne. "Har du kollat upp vad de är för..?"
Moa skakade på huvudet och log.
Dom satte sig ner i soffan. Moa pustade ut.
"Ja vet att det här låter konstigt men...
Jag drömde inatt om honom. Inget ansikte eller något
såg ja men ja kommer bara ihåg att ja vaknade upp med känslan
av att det är en pojke, som om det är helt självklart"
Emmy och Kia häpnade. "otroligt. Va kul isåfall!" Sa Emmy.
"Ja, verkligen! Guud va glada vi är för din skull!" Sa Kia
instämmande. Dom båda kände nog av att det var första gången
på länge som Moa såg riktigt frisk ut.
"Ja, det är otroligt. Att mitt i allt som hänt så kommer
han komma, och ja känner mig starkare än någonsin"
Sa Moa och det fick både Emmy och Kia att börja gråta.
Som om en sten av oro för deras bästa vän bara lyftes från
deras axlar.

Andreas hade somnat i soffan när hon kom hem. Hon kollade
på honom och för första gången började hon fantisera om
hur deras barn skulle se ut. Blonda, med bruna ögon, lite runda
och söta så som bäbisar ska vara, guuud så sött! Det var
som hon helt plötsligt
hade blivit uppslukad av tanken på att få barn.
Hon märkte inte ens att han vaknade och vinkade med handen framför
henne. "haha, Em?"
Hon stirrade till och log. "oj..."
"Vad tänkte du på?" Frågade han.
Hon visste inte vad hon skulle svara på det, de var något dom
inte dirket hade pratat om... Det var ju inte så konstigt
med tanke på allt som hänt. Men så sa hon ändå "Barn..."
Hon svarade snabbt och tyst.
"Va?" Andreas reste sig upp. Såg hon nervositet i hans ansikte?
Ämnet barn kunde få dom mest pålitligaste killarna att dra
de visste hon. Det skrämde killar, oftast, det var ett faktum
men de var inte så konstigt om dom skulle
ha det här samtalet nu ändå, - just for fun!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Sabbe_sabbe - 14 sep 10 - 17:52- Betyg:
Ååh bra:D
mejla!
Ferdos-Lina - 14 sep 10 - 17:41- Betyg:
jättebra maila jättegänra när nästa del kommer ut.
Niz0 - 14 sep 10 - 04:35- Betyg:
Härligt:D mejla nästa!

Skriven av
tryreadme
14 sep 10 - 00:32
(Har blivit läst 86 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord