Mission Zero. Time for business, baby! |
Prologen utav en följetong. Säg gärna till vad ni tyckte om den, vad som kan förbättras, lite sämre delar, och så vidare. Viktigaste av allt; Vill ni ha fortsättning? Haha så, ris och ros! 8D
Ett stilla smattrande ljud intog sig i luftrummet, regn som slog emot fönsterrutorna. Det enda ljud som hördes i den mörka, nedsläckta lokalen. Men så klöv en brutal, ringande ton luften. Liksom skrek ut ett ”Hallå, kom och svara, här är jag!” Det fortsatte att ringa från den svarta, blänkande gammeldags telefonen, med sin stora, otympliga lur och den skruvade sladdens om gick ifrån sitt fäste i luren, till själva maskinen med sin nummerplatta. Det var som om man plötsligt färdats bakåt i tiden, men samtidigt inte. Telefonen med sitt gamla utseende skapade en hög kontrast till de stora, högteknologiska vapnen som hängde längs med en vägg. Svärd som påminde om ljussvärd, där en det skapades en slags lysande, färgrik massa som kunde klyva allting genom att bara snuddas vid materialet. Det hängde automatvapen, stora, maffiga pistoler med olika namn på, pistoler med både blodstänk och rispor på. Där hängde till och med olika bågar, som i pil och båge. Men dessa bågar var även de, högteknologiska utan dess like.
”Hallå?” Den djupa basrösten klöv tystnaden, överröstade utan några svårigheter regnet som fortsatt smattra emot fönsterrutans smutsiga utsida.
Under tiden som vi beskådat alla vapnen på väggen, hade ägaren till den mörka basrösten, kommit ned från trappan för att gripa tag i störelsemomentet. Den ringande telefonen. Telefonen hade omedelbart tystnat, för att skapa kontakt mellan mannen med basrösten, och den i andra änden.
”Vi behöver din hjälp” hördes en raspande röst från andra linjen. Kontakten var inte den bästa, men vad kunde man förvänta sig? Orden som tagit sig genom telefonluren, var allt som behövdes för att starta en reaktion. Som den första brickan som föll, i domino. Telefonluren slogs ned på sin plats, och ljudet av metall emot metall ljöd igenom lokalen, för att sedan försvinna helt och hållet.
”Time for business, baby!”
Ljudet av en dörr som låstes upp, och sedan smälldes igen, var allt som hördes och efter det, var den mörka lokalen lika tyst och ensam som tidigare. Men denna gång saknades det två pistoler. Två Lanch DXI 5400Y, det namn pistolerna bar. Och just nu, i denna stund, rörde sig dessa pistoler mot innerstaden. Tillsammans, med ägaren utav basrösten.
Vi behöver din hjälp
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Hexan94 - 15 sep 10 - 12:05- Betyg:  | Du använder en intressant srivteknik, men jag tror att du kanske skulle tona ner den en aning. Du måste inte visa den i precis varenda mening, det kan bli lite jobbigt ;)
Förstår du hur jag menar?
Hur som, det är jättebra! Vill verkligen läsa vidare ;D |
|
|
|
