Emmy Del 32 |
Hon lekte men vinglaset i handen.
Inget verkade hjälpa, inget kunde dämpa
hennes känslor...
Hon låg senare i sängen. Tanken på att hon skulle gå upp
imorn vid 8 fick hon ta då. Klockan var nu tre.
Andreas hade inte hört av sig på två veckor, två långa veckor
som hade gått såå långsamt.
Moa var bättre och skulle snart få komma hem.
Emmy var där varje dag. Hon orkade inget annat.
Hon saknade honom, något så otroligt mycket, att det
inte gick att beskriva med ord. Det var han eller ingen,
det fattade hon nu.
Men så hade han ju inte hört av sig...
Han var sårad, det förstod hon. Samtidigt som hon var sårad
över allt som hänt.
Så var det som om dom stod där på varsin hög bergskant, olyckiga.
Emmy kunde se det framför sig. "Hoppar du, så hoppar jag"
Skulle hon säga till honom, vinet hade nog påverkat henne
ganska illa ändå...
Samtidigt fick hon ett sms. Det var från honom. Hennes hjärta
slog ett extra slag. HERREGUD JA!
"Vaken?" Skrev han.
Klart hon var, något annat gick inte...
"Mm, ja kan inte sova"
Hon skickade iväg det och fick svar samma minut.
"Inte ja heller. saknar dig, såå mycket Em...Vill du träffas?"
Hon log och kände sig helt plötsigt varm i hela kroppen.
"Andreas, jag måste få träffa dig! Absolut!"
Han svarade
"Visst Em. Ska vi ge oss in i det här en tredje gång? Och glömma
allt och inte va så jävla dumma..."
Hon kände sig så troligt lycklig helt plötsligt. Var det här en gåva
från ovan?
Hon skrev
"hoppar du så hoppar jag"
och somnade sedan tryggt i sin säng. Hur kunde allt
som verkat så hopplöst vända bara sådär?
underbart!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Niz0 - 12 sep 10 - 00:29- Betyg:  | | Åh :D Mejla nästa! | | Ferdos-Lina - 11 sep 10 - 19:35 | Jättebra maila jättegärna när nästa del kommer.
Kram | | Sabbe_sabbe - 11 sep 10 - 17:19 | Men shiet vad kort! Tog slut allt för sanbbt!
Mejla:D |
|
|
|
