Danni berättade om Wickys pappa, om att han börjat slå henne. Jag ville inte tro på det jag hört men den hemska berättelsen blev sann när Wicky stod utanför min dörr, blåslagen och blodig. Hon föll ihop när jag öppnade dörren och Danni hjälpte mig att bära upp henne till vårat rum innan mamma kom hem. Det tog flera timmar innan Wicky vaknade.
”Var, var är jag?” stammade hon och såg på mig. Då förstod jag. Våra liv skulle aldrig bli sig lika igen.
Veckorna passerade, Wicky skolkade mer och mer. Olivia och jag gjorde allt för att stötta henne och det slutade med att Wicky drog ner oss i skiten också. Hon började skära sig i armarna med rakblad och knivar. Hennes syster Mimmi träffade mig ofta för att berätta vad som hände med Wicky eftersom varken jag eller Olivia fick ett enda ord ut ifrån henne. Jag mådde allt sämre själv eftersom jag kände mig så maktlös. Wicky behövde hjälp, men jag visste inte hur jag skulle bära mig åt.
När jag fick veta att Danni var självmordsbenägen trodde jag skulle bryta ihop. Jag ville inte ha mer problem, jag ville inte ha mer att oroa mig över. Hon berättade det för mej en sen natt när vi vart ute och gick. Hon visade mig sina armar som hon skurit i och hon gav mig en rädd blick som skrek av rädsla. Men, vad skulle jag göra?
Vi satte oss ner på en bänk och jag höll om Danni.
”Du får inte lämna mig” var allt jag lyckades säga. Jag ville säga så mycket mer, men mina läppar löd mig inte. Danni såg bort och drog en djup suck.
”Elli jag måste..” Hon stannade upp. ”Nej, det är ingen idé att säga.. Du ska ändå aldrig förstå” Hon reste sig upp för att gå iväg. Jag ville springa efter henne men mina ben var som förlamade. Likt en zombie satt jag där, tårarna sprutade. Allt kändes skit.
”Elli!” hörde jag någon ropa och jag tittade upp. Jag log för mig själv att det var Olivia. Hon kom och satte sig bredvid mig och höll om mig.
”Vad har hänt?” frågade hon när hon såg mina rödgråtna ögon.
”Danni har just berättat att hon är självmordsbenägen. Men det är något mer hon döljer för mig, något som jag enligt henne inte skulle förstå” Olivia gav mej en sorgsen blick och kysste mig på munnen.
Olivia och jag umgicks ofta. Vi sökte tröst hos varandra. Hennes föräldrar var påväg att skilja sig så Olivia sov ofta över hos mig. Vi fick känslor för varandra, mycket djupare känslor än vänskap och vårt förhållande blev en trygghet för mig. När jag mådde skit, kunde en liten öm kyss från Olivia göra mig glad.
Wicky började efter en lång tid söka tröst hos mig och Olivia. Det kändes faktiskt ganska bra, men jag var orolig för henne ännu. Och Danni också. En dag när vi slutat skolan bad Wicky följa med oss hem. Jag sa ja och log mot henne men jag kunde inte låta bli att se sorgen i hennes ögon. Rädslan för något. Efter vi gått en bit började jag undra. Varför ville Wicky ha med oss hem? Hon som aldrig brukade vilja ta hem varken mig eller Olivia hem. När jag kom in vart jag rädd av det jag såg.
spännande ? ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Oliwia - 24 aug 06 - 02:53- Betyg:  |
| Måste du sluta NU! Jättebra! |
| Love_Max - 24 aug 06 - 02:34- Betyg: |
| omg vad bra x') |
| The_Poet_Angel - 9 aug 06 - 23:09 |
NEEEJ!!!Vad har hänt??
Är Elli lebb lr??:S:S:S |
| Jennisz - 6 jul 06 - 03:57- Betyg: |
| :D:D:D:D:DD: |
| Piinkhallon - 21 jun 06 - 03:26 |
| Jätte spännande hörru! ;D |
| ida1 - 9 jun 06 - 23:43- Betyg: |
| Jaa !! Skynda dej |
| strada - 7 jun 06 - 23:46- Betyg: |
| skynda mer jag bara gråter och gråter!!!mmmmmmeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrrr! |
| Sandra91 - 7 jun 06 - 23:27 |
Blä >.<
Du får inte sluta när det är så spännande ! ;D |
| Cilises - 7 jun 06 - 05:20 |
| Men...du får ju inte bara sluta sådära...du blir jag ju tokig av nyfikenhet >.< |
| TrashBarbieDoll - 7 jun 06 - 04:36 |
| Skynda med mera. du kan ju inte sluta sådär ^^ |
| sofiiie - 7 jun 06 - 03:07 |
| SKYNDA!!! |
| Lovely__ - 7 jun 06 - 01:43- Betyg: |
| Skynda dig att skriva en fortsättning! Jätte bra!! |
