Tre liv, förgäves. |
Och samtidigt som våra värdesaker försvann ur vårt synfält, kunde jag inte låta bli att fråga mig själv; Var det meningen att Hawaii resan skulle gå till såhär? Var det meningen att våra pengar skulle försvinna, med en simpel småtjuv? Men samtidigt som jag ställde mig frågan, Varför? Försvann tjuven allt längre bort. Undrandes, på samma fråga som jag. Varför?
”Fan!” Utropet ljöd genom den lilla gläntan, fick ett par grönröda fåglar att undfly buskaget de tidigare befunnit sig i.
”Hur fan kunde jag?!” Men trots att rösten var full utav ånger, hördes det vaga prasslet utav pengar. Pengar som inte alls särskilt oskyldigt och ångerfullt, trycktes ned i jeansfickor.
”Jäävlar, vilka skills Pelle!” Ett stilla klappande hördes bakom honom, synliggjorde en man i tjugoårsåldern. Derek. Ekade det i Pelles huvud, då han snodde runt för att se på tjugoåringen. En ångerfull blick syntes i de hasselnöts bruna ögonen då Pelle öppnade munnen för att tala.
”Vad vill du?” Frågan blev hängande ett tag i luften, och det tycktes som om Derek var en aningen road över den, över frågan, över Pelles ångrande blick.
”Berömma dig såklart! Tanten och morsgrisen sket ju fan på sig!” Hånet var tjockt lindat runt orden, och Pelle var helt övertygad om att man kunde skära bort hånet i Dereks röst. Men en något skakig hand, höjde Pelle den, för att trevande dra den över sitt rakade huvud, samtidigt som blicken var fäst på marken. På insidan satte han sig emot sig själv, frågade varför, men orden som flöt ifrån hans strupe, var några helt andra.
”Okej” ett tyst mumlande, ett erkännande för sig själv.
”Okej, det kanske var bra” försökte Pelle, försökte intala sig själv att rånet visst var bra. Han rynkade lätt näsan, drog handen över sin hjässa igen, som om han försökte kamma bak hår som längre inte fanns där. Okej. Fan, detta… Detta var bra. Ja jäklar, råna en gammal tant och en snubbe. Ja jävlar!
”Så hur mycket pengar fick du?” hördes igenom Pelles tankar, och han såg upp på Derek, en förbryllad blick. Pengar?
”Ja, du vet… Pengar?” Dereks hånande flin tycktes aldrig lämna läpparna, som om det etsat fast sig där, och aldrig tänkte släppa taget.
”Fan Pelle, tappa inte fattningen!” röt Derek till samtidigt som hans hand likt en orm slingrade sig ned i Pelles jeansficka, samma ficka som han tryckt ned papperssedlarna i.
”Vi ska ju för fan inte stå och bli sentimentala och hela den där skiten!” Derek slog till Pelle lätt på överarmen, för att mest få lite liv i Pelle igen som mycket tydligt velade, fram och tillbaka. Rätt och fel.
”Du ville ha pulvret, inte sant? Sockret-” Dereks hand lämnade nu Pelles byxficka, och såg som hastigast på pengarna innan ett ännu större flin dök upp på Dereks läppar. Om möjligt.
”Knark Pelle. Knark” ljöd Dereks höga, basstämma till då han räknade pengarna.
”Och här är allt vi behöver” Derek viftade pengarna lätt framför Pelles näsa, som knappt registrerade det. Tvåtusen, det hade varit sedlarnas värde, ett värde som räckte gott och väl till vad Derek och Pelle var ute efter.
”Fan, vi drar till den där klubben nu! Vill ju inte låta ”tanten” vänta allt för länge.” Kort efter att Derek uttalat meningen, bar det iväg till ’den där klubben’ som Derek nämnde. Klubben var en helt vanlig swingersklubb, och skulle fungera som någon slags täckmantel, för vem skulle misstänka droghandel, mitt bland en dansande hjord utav äldre folk? Inte särskilt många, i alla fall. Tanken var att Pelle och Derek skulle möta någon snubbe utanför ingången, prick klockan åtta. Snubben skulle ha med sig tre tjejer, och därmed skapa en ännu bättre täckmantel, sedan skulle de gå in, och därefter bege sig till toaletterna. Planen var smart, och kanske lite överarbetad då en Swingersklubb säkert inte hade några vakter, eller övervakningskameror.
De anlände till klubben cirka två minuter innan åtta. Det hade börjat skymma en aning, men det var fortfarande så pass ljust, att du hade kunnat kalla det för dag.
”Nää men tjenare” Pelle riktade blicken mot ljudkällan, en man. Lång och mörk, äldre än både honom och Derek. Pelle skulle nog tippa på att mannen var sådär, trettio år.
”Där är du, trodde aldrig du skulle komma!” flinade Derek, då han skakade mannens hand. Pelle bet sig vagt i läppen, drog handen över sitt huvud. Han kände sig illa till mods, som om hela affären skulle sluta i en katastrof, men han kunde heller inte neka till att han ville ha knarket. Det var ju knarket som hade fått honom till att göra detta från början, och nu var det bara att fortsätta det påbörjade.
”Vafan, nu tycker jag att vi ska gå in” sade mannen, och tre kvinnor kom upp bakom honom. Alla tre blonda, lite lätt fnissande och grep tag i första man. Den längste av blondinerna tog tag i Dereks arm, och började nästintill omedelbart tala till Derek. Pelle själv, full av ånger, fick den lite kortare av blondinerna, den tysta. Pelle sa inte ett ord, då de vandrade in genom dörrarna och möttes utav musik som inte riktigt kom från deras tid. Sådan musik som gamlingar lyssnade på. Pelle drog sin fria hand över huvudet, gång på gång. Måste ha verkat allt för nervös, eftersom Derek slog honom över armen. Men Pelle kunde ju inte låta bli, fan, han var spiksäker. Detta skulle sluta i katastrof!
Så var det dags för själva affären, de kvinnor dem kommit in med, var lämnade vid ett bord med varsin drink. De tre männen gick till toaletten, samtalade lite lätt om allt möjligt, fram tills det att toalettdörren slogs upp. Dörren barrikaderades och den långe, för Pelle namnlöse mannen, stack handen innanför sin kavajjacka.
”Fan, det var jävligt kul att träffa på er, men jag är rädd att affären är avslagen” Derek reagerade självklart på en gång, och flög på den namnlöse mannen. En hård knytnäve slag laddades utav Derek, träffade den långe mörke mannen över käken. Vad Derek inte sätt, och Pelle sätt försent, var dock pistolen. En gammal Beretta M9, en automatpistol som härstammade från Italien, och började produceras under 1990-talet. Hur den namnlöse mannen fått tag i vapnet, hade Pelle alls ingen aning om, då pistolen användes utav USA’s armée, men han tänkte inte alls särskilt länge på det, då ett skott ljöd och träffade Derek i magen. I ren skräck, illamåelse och rädsla, skrek Pelle till, då han såg på Dereks nu livlösa kropp som tungt föll till marken. Pistolen riktades mot Pelle, men artonåringen var snabbt på väg ut ur rummet. Fan heller att han tänkte dö för handen av någon, namnlös man som knappt sagt något. Pelle fick snabbt upp dörren, men lyckan varade inte särskilt länge då ett pistolskott genomborrade hans vänstra fot, liksom för att skadeskjuta honom. I rädslan för att dö, och likt ett vettskrämt djur, tog han sig därifrån, lite lätt haltande. Han ville inte dö. Han fick inte dö. Han var ung. Han kunde ju förfan inte dö! Men så ljöd ett skott till, och Pelle tycktes hoppa därifrån, kände skottet som slog emot baksidan av hans knä. Han föll till golvet, och det svartnade för honom en stund. Varför hjälpte ingen honom? Han kravlade, rörde händerna trevande mot ingenting, försökte komma upp på fötter då ytterliggare ett skjott ljöd av.
”Där får du, din usla skurk. Ditt jävla satans …” rösten som Pelle kände igen som den långe mannens, rörde sig runt honom. Eller var Pelle helt borta? Han kände en spark mot sin mage. Men kunde inget göra för att skydda sig.
”Din jävla idiot, din sort förtjänar död. Allihopa!” Din sort? Pelle flämtade till kraftigt och högt då en ny spark laddades mot magen, och ännu ett skott ljöd till. Skottet träffade Pelle i bröstkorgen, lyckades mirakulöst missa vitalapunkter, nog för att lyckan inte var stor, då Pelle säkerligen skulle dö ändå.
”Fyfan!” den långe mannen. Vad hade han för avsikt med det här? Pelle hulkade till, en stor snyftning, från en ganska vuxen kille som aldrig skulle gråta offentligt. En till spark laddades. Ett skott till, Pelle kämpade inte längre, och snart föll hans hand ned till golvet, han hade givit upp helt enkelt, men död var han ännu inte. Han kunde känna fotsulan som trycktes mot skallbenet, kunde känna det hotande trycket som säkert skulle mosa skallen. Men Pelle kunde inget göra, mer än att andas djupt och ryckigt.
”Här har du, för att ha slagit ihjäl min mamma, ditt jävla svin!” Mamma? Pelle drog ett rasplande andetag, förstod nu var hans tidigare oro kommit ifrån.
Mannen som stod ovanför honom, mannen som hotade att döda honom på så många olika vis, såklart vart det mannen han rånat. Men hade han dödat den åldriga kvinnan? Slagit ned dom, det hade Pelle gjort men… Han hade aldrig haft i avsikt att döda dem. Hans halvkvävda andetag och hjärtslag lät öronbedövande för honom, då i hans döende, sista minut såg tanten framför sig. Kunde för sin inre syn se en gråhårig kvinna, som faktigst såg glad och trevlig ut. Sund, frisk, helt enkelt såg välmående ut. Men de trevliga bilderna byttes ut till blodiga, hemska bilder och Pelle lät ett högt, snörvlande ljud undfly hans läppar.
”Det här är för dig mamma, Ingalill, må du vila i frid!” skottet ljöd till, och nu blev det både dödstyst och becksvart för Pelle, som under natten till en Lördag, på Hawaii, sensommartid avled på det nybonade golvet inne på en swingersklubb.
Tänk, att ett litet begär, kan kosta tre olika individers liv.
Vi hade som uppgift att göra en novell i svenskan, och detta är mitt verk. Säg gärna vad ni tyccker, haha 8D
|
|
|
|
