Speciella band? |
(Varning för lång text!)
För några veckor sen skrev jag ett inlägg om min kompis som bor i Italien, att vi inte hade pratat sen jag kom hem efter 10 dagar hos henne osv..
Hur som helst.. jag skrev ett brev till henne, som både en del av er och jag skrev att jag skulle göra. Men precis innan jag skulle skicka det så loggade hon in på msn och vi pratade igenom allt. När jag var där var hennes mormor döende, och strax efter att jag åkt hem dog hon. Min kompis blev förkrossad, och levde i en bubbla de första veckorna. Det är därför hon inte hörde av sig. Hon skrev "det är ingen ursäkt för hur jag behandlade dig, men jag kunde inte rå för det."
Men, det är inte det jag vill skriva om nu. Ville bara berätta att det fixade sig..
Ska nämligen prata om någonting annat som har med henne och mig att göra..
Hon bor alltså i Italien, Sicilien för att vara mer exakt. Hon är därifrån, född och uppväxt där. Hon kan inte svenska, jag kan inte italienska (försöker lära mig) så vi pratar engelska.
När vi började prata, var min engelska kass och det var värsta skolämnet i skolan. Dagar vi hade engelska i skolan var den värsta och ibland hände det att jag skippa dagen just för den lektionen. Men ah, så fick jag kontakt med henne, i juli förra året. Första gången vi pratade.. jag visste inte vad jag skulle skriva, det var så svårt. Och sen när hon sa att hon var tvungen att gå, kändes det som en lättnad, men efter ca 5 min så saknade jag henne. Helt sjukt.. Jag längtade tills nästa gång vi skulle prata, men ändå fruktade jag det pga språket.
Tiden gick och vi pratade om allt möjligt. Efter två veckor drömde jag om henne. Vi åkte till Kalifornien i USA tillsammans. Jag har alltid velat åka till USA, men inte Kalifornien.. mer velat åka till New York eller något sånt. Jag berättade om min dröm för henne nästa dag, och hon blev helt chockad. För sen hon var 10-11 år har hon velat åka dit. Hennes största dröm, sa hon. Och det räcker inte, jag hade aldrig hört hennes röst.. Och första gången jag hörde den när vi pratade i mick, blev jag livrädd. Den lät läskigt lik den som hon hade haft i min dröm.
Efter det har det bara fortsatt.. Drömmar om varandra där vi berättar saker vi inte sagt i verkligheten, men som stämmer. Hon känner på sig när jag mår dåligt.. Vi avslutar varandras meningar, vi förstår varandra utan förklaring och ord. Ibland behövs inga ord när vi pratar. Och ibland har jag eller hon tänkt en fråga, och utan att ställa den, har den andra besvarat den, vid samma tillfälle. Typ, "jag kanske ska berätta det här", och då är det det som den andra tänkt på att fråga.
Nu till min fråga, innan jag tröttar ut er.. Om jag inte redan har gjort det. (Grattis till er som läst hit! Och tack.)
Är det här normalt? Jag har aldrig varit med om det här förut.
Hennes mormor var som sagt döende. Och andra dagen så kom hennes mamma hem gråtandes och jag kramade henne, och det kändes naturligt. Inte konstigt, eller något sånt. Hennes familj är som min familj.. Det är sjukt, jag vet, men det är så det känns.
Och en gång skrev hon t.ex, "Jag kan inte vara lycklig om den andra halvan av mig är olycklig." när jag mådde dåligt.
Har ni varit med om samma sak? Vad är vi? För "vänner" räcker inte till för oss.. för det är starkare än så, mer äkta. Någon som vet något om sån här vänskap eller vad man ska säga?
"The reason it hurts so much to seperate is that our souls are connected.", skrev hon på sista sidan i albumet hon gjorde till mig med bilder på oss därifrån.
Någon som vet? Tacksam för svar..
(Och nej, jag har inte ljugit, jag överdriver inte. Det är sant och på sätt och vis skrämmer det skiten ur mig.)
|
| Kommentarer | | Ferdos-Lina - 11 sep 10 - 19:23 | Det hände mig också alltså det finns inga ord för sån här.
Kram | | __julia - 11 sep 10 - 02:53 | Det låter otroligt att ha en sådan gemnskap med någon, eller
vad man nu ska kalla det. Jag har aldrig upplevt det, tyvärr.
Men ni är antagligen bara gjorda för varandra helt enkelt,
typ som en tvillingsjäl...men som sagt, ganska häftigt i mina öron! | | svampar - 9 sep 10 - 17:21 | | Jag har träffat en mycjket nära "vän" och vi känner samma sak. Det är en kille och jag en tjej, men jag har inga som helst sexuella eller liknande känslor för honom, han känns som en bror fast ändå mer. Svårt att förklara, han känns som mig. Fast inte. vad dålig förklaring... | | Sandra91 - 9 sep 10 - 16:24 | | och jag är förresten så glad för din skull vännen! | | Sandra91 - 9 sep 10 - 16:23 | | Behöver man något ord för det? Jag har varit med om samma sak, och det allra finaste för mig var att vi båda förstod att det var något speciellt. Vi behövde inga ord, inga förklaringar. | | saraarbast - 9 sep 10 - 12:16 | | Ni är systrar :) |
|
|
|
