Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmy del 28

Så satt dom där på ett fik...

Andreas pillade nervöst med muggen i handen. Kollade
på den som om han aldrig hade sett en kopp kaffe förut?
Sedan kollade han upp, ångerfullt.

Hon kände en massa, besvikelse, ilska, men framför allt
kände hon en slags tomhet när hon såg på honom. Som om
hon kollade på en gammal bild, på någon som hon en gång
älskade.

"Säg vad jag ska göra" Sa han.
"Det spelar ingen roll vad du gör"
Hon suckade.
"Men Em... Snälla vad som helst" Han sa det som om han
kunde döda för henne, till och med dö för henne. Men så
varför räckte inte det?

- Jo för att Emmy inte kunde få en bild ur huvudet.
Andreas, med tjejen hon sett. Det gick liksom inte.
"Men ah vi glömmer allt... Låtsas som ingenting. Så får vi
se" Sa hon med en tom blick.
Andreas log hoppfullt. "Och ja vill att du pratar med Rickard.
Snackar med honom, så han fattar att det inte är okej..."
"Ja jag ska prata med honom, absolut! Kan vi gå hem till
dig nu?"

Så var dom tillbaka hemma hos henne. Dom hamnade i sovrummet.
Det var så längesen. Han rörde vid henne men det kändes inte
ens i närheten som förut.

Hon var frånvarande. Det kändes inte ens som hon var där.
Alla tankarna bara snurrade runt, gjorde det svårt för henne
att tänka klart. Hon ville inget annat än att vara närvarande,
känna så som förut för honom, men det gick bara inte.
Hón putte tillslut bort honom. Han blev förvånad.
"Em?" Hon gick ut ur rummet. Drack att glas vatten.
"Jag måste till Moa" Sa hon och tog på sig ytterkläder.

Hon tog bilen, körde flera varv runt sjukhuset innan hon
parkerade. hon gick inte till Moa. Det var som om sjukhuset
blivit hennes hem, hon spenderade mer tid där än hemma.
Moa sov.

Emmy pratade med läkaren, om hennes tillstånd.
"Det går åt rätt håll men med tanke på barnet
får hon va kvar minst en vecka till" Sa han.
Emmy log med tanke på att Moa skulle få komma hem,
faktum var att i den stunden var det första gången hon
blev glad av att tänka på det oplanerade lilla fina
som låg och växte i hennes bästa väns mage.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Ferdos-Lina - 25 sep 10 - 19:10
Jättebra

Skriven av
tryreadme
3 sep 10 - 22:40
(Har blivit läst 79 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord