Emmy Del 27 |
Hon hade städat i lägenheten och helt glömt av mobilen som
låg och vibrerade i rummet brevid. Tre missade samtal från
Andreas, henne älskling som hon saknade så.
"Hej!" Sa hon och försökte låta glad. En känsla av oro
åt upp henne inifrån så fort hon tänkte på tjejen hon sett
komma ut från hans lägenhet men det var inget, intalade hon sig
själv.
"Hej" Andreas lät glad. Lite nervös kanske?
"Så jag var hos dig igår" Lika bra att få det ur världen.
Andreas skulle säga att det var en kompis eller något som
lånade en bok, varför nu någon skulle vilja låna en bok
av honom? med tanke på att han inte ägde någon, haha!
ah, men något i den stilen. Och hon skulle bli lungt igen,
dom skulle träffas och allt skulle bli som vanligt mellan
dom. "Mh? Jaha..." Sa han bara. Det var inte precis vad
hon ville höra. "Ah, men ja råka se en kompis förmodar
ja, komma ut från dig?" Hon sa det glatt, hon ville
vekligen inte låta avundsjuk, det var inte hennes grej. Hon
ogillade tjejer som inte lät deras pojkvän umgås med tjejer
bara för att dom var just det. "åh..." Han suckade, och
va hände? Tänkte hon. Henner hjärta stannade nästan.
"Vad?"
"Em, fan. Ja har gjort något jävligt dumt"
Hon blundade. Hon orkade inte med det här...
"Vad är det du säger Andreas?"
Det lät nästan som han började gråta. Herregud, detta händer
inte... Hon kände själv hur tårarna kom. "Så du menar att
du..." hon kunde inte säga det. Varför?
"Jag var helt upprörd av att du sa att vi skulle ta en...
paus, jag va ute och drack och. herregud. Jag älskar dig. Det
betydde inget..."
Hon lyssnade inte ens. Bara tanken på att Adreas faktiskt varit med
tjejen hon sett fick henne att må illa.
Guuuuuuuud.
Hur kunde han vara så dum? Hur kunde hon vara så dum?
Hon grät. "Men det betydde något för mig. Jag vet inte
vad ja ska säga... Orkar inte"
"Men var det något slags test? Att typ göra slut och sen..?"
"Nej... Men om det var det hur tror du att det gick?
Jag orkar inte ta det här nu..." Hon la på och tog
bilen till Moa.
Hon sov. Hon la sig brevid henne.
Moa vaknade. "Hur är det Em?" Viskade hon. Hon kollade
oroligt på Emmy. "Det är inte jag som ligger på ett
sjukhus..." Sa Emmy. "Vad har hänt?"
Emmy berättade kort. Moa tröstade henne. Så
somnade dom båda och Emmy vaknade nästa morgon och trodde att
hon drömt allt med Andreas. När hon slogs av tanken att
det faktiskt hade hänt började hon gråta, och kunde
inte sluta...
Det var som om hon öppnat en kanal i ögonen som hon bara
inte visste hur den skulle stängas. Hon visste heller
inte hur hon någonsin skulle kunna förbise det som
hänt... Hon visste inte hur hon skulle kunna glömma det...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 25 sep 10 - 19:08- Betyg:  | | Jättebra | | Niz0 - 3 sep 10 - 04:31- Betyg: | | Åh mejla nästa! |
|
|
|
