för ibland vill jag bara sluta att andas |
Ibland vill jag bara springa ut i skogen
långt, långt
tills mina lungor når sin bristningsgräns
och nästan exploderar av ansträngning
Jag vill känna utmattningen
och känslan av att det brinner
i varenda muskel i hela kroppen,
känna att jag lever
Ibland vill jag springa tills jag
inte känner igen mig
Tills det bara finns
träd, träd, träd
Tills jag når någon form av ände
ett stup eller ett oändligt hav av hemligheter
Jag vill sitta på kanten,
dingla med benen i vinden
och släppa taget om allt som håller mig tillbaka
och bara känna mig fri
Jag vill smaka på vattnet,
känna de iskalla vågorna rivas över
mina bara ben
Känna att jag är ett med något stort,
något oberäkneligt
Ibland vill jag rusa rakt ut
tills jag springer i bara luften
Tills tyngdkraften drar mig
ner, ner, ner
och aldrig mera upp dit
Jag vill känna mina tårar smekas längs med
ansiktets kalla konturer,
men åt fel håll
De ska smekas
upp, upp, upp
ikapp med mitt hastiga fall
krossas mot marken
höra hur alla ben bryts
vila i en rödglittrande å
ibland vill jag bara dö
och försvinna härifrån
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | ira - 12 maj 11 - 15:23 | du är riktigt duktig
älskar den här dikten | | idantica - 12 sep 10 - 13:24 | wow...du skriver så hjärtskärande men så vackert
<3 | | luft - 9 sep 10 - 20:17 | älskade du.
vi måste ses snart
saknar dig nått otroligt
<3 | aliciah - 4 sep 10 - 15:57- Betyg:  | | grymt vackert! | | LikeBefore - 4 sep 10 - 00:03- Betyg: | håller med dinskugga till 500%
(känner igen mig i varje ord) |
|
|
|
